Creatore

I söndags den 4 september spelades 15:e upplagan av Viken Hickory Open på linksen i Viken. Drygt 30 spelare fick uppleva en fantastisk sensommardag i flödande sol och nästan ingen vind. Under dessa gynnsamma yttre förhållanden förväntades att någon av de duktigaste deltagarna skulle gå under banans par, dvs 68 slag, Så blev dock inte fallet utan Ronnie Lindeskov, pro på Barsebäck, fick vinna på måttliga 72 slag brutto. Martin Mueller var den som skrällde mest med 60 slag och vinnare i netto-klassen. Micke Martinsson, gammal HGH-medlem, fick äntligen till det på Viken och blev 2:a med samma score som 3:an Jonas Fack på 73 slag. Tvåa netto blev Tomas Tedvik, även han HGH:are, och trea blev Hans Hallén. Efter nio hål serverades kaffe och fläta och efter avslutad rond blev det korv med bröd och drycker i forma av öl och vatten. TEMPO i Viken hade sponsrat med kexchoklad och bananer till alla deltagare. Markservicen sköttes förtjänstfullt av Cilla med glada tillrop (skall) av Börje.

Lördagen den 20 augusti gick familjen Enders tävling ”Colonel Bogey” åter av stapeln på linksen i Viken. Tävlingen instiftades 2021 som tack för hickorygolfarnas uppvaktning vid Ulf och Birgitta Enders bröllop i Vikens kyrka. Tävlingsformen bogeytävling var vanlig förr och ska inte förväxlas med den senare, 1932 uppfunna poängbogeyn av Frank Stableford som den också heter på engelska. I bogeytävlingen spelar man mot banans par, förr i tiden bogey, med eller utan handicap. Går man enligt index på sitt par så får man 0 poäng, går man ett under så blir det -1, ett över +1. Men man kan aldrig straffas eller tjäna mer än plus respektive minus ett. Förlåtande med andra ord. Tävlingen gick över 18 hål och Stefan Kjell vann på minus 3, inte dåligt med tanke på den ömmande ryggen. Vilket lär oss att alltid se upp för en skadad spelare! Dagen avslutades med fantastisk måltid och diverse drycker hemma hos familjen Ender. Vinnaren fick, förutom den från England direktimporterade claret-jugen, Vikens motsvarighet till The Open, mottaga vin mm. Alla tackade till slut för paret Enders generösa fest och tog sig hemåt i den ljumma augustikvällen. Tävlingen vanns av Stefan Kjell på -3 tätt följd av Ulf Jagaeus på -2. Tredje-platsen delades av Bengt Bengan Gustafson och Hans Hallén som gick på banans par. Bästa dam blev Monica Andersson. AE

I sol från nästan molnfri himmel över Öresund skickades spelarna ut från ettan mot en typisk Rya-runda, det vill säga med styv vind från den obrutna hosisonten i nordväst, vilket gjorde motvindshålen uppe på landborgen extra långa, och partrean på sextonde till ett monster. Hickorygolf vid havet. Golf när den är som bäst? Efter första dagens spel ledde PG Nyman från Växjö i herrklassen med en 73:a, en topprestation i den hårda vinden. David Johansson, Rya, Micke Garnow, Vasatorp och Jonas Fack, Rya fem slag efter. I damklassen lämnade Jenny Hunt från Wildernesse GC söder om London in en 88:a, med Louise Ringdahl, Grönhögen fyra slag efter. I seniorklassen ledde efter första rundan erfarne linksräven Peter Dahlberg, Falsterbo in en 79:a med Lars Rosén, Falkenberg fyra slag efter. Dag två bjöd på svagare vind och inledningsvis lätt regn, vilket gjorde första dagens snabba greener något mer beskedliga, säkert välkommet för många! PG Nyman följde upp sin fina inledningsrunda i herrklassen med en magnifik 69:a, totalt 144 och vinsten i hamn. Nu lossnade det också rejält för tidigare mästaren Johan Moberg, Norrköping-Söderköping med en 70:a för silverplatsen. Hemmasonen David Johansson hade nu 74 slag vilket räckte till bronset. I damklassen sågs Jenny Hunt gå mot en säker seger, ledde med tre slag inför sista hålet. Men golf kan vara grymt. Från 18:es greenbunker satsade hon för fullt för att lägga sig vid pinnen 25 meter bort, men tunnade bollen som gick femton meter för långt och hamnade i nära nog ogenomtränglig ruff. Efter ett antal försök lyckades hon till sist få bollen ur ruffen och i hål, två slag efter Louise Ringdahl som behöll lugnet hela vägen och lyckades håla ut en tremeters. ”I panicked” erkände Jenny, ”I should have played another one from the bunker.” I seniorklassen följde Peter Dahlberg upp sin fina inledning med en 81:a och tog hem guldet med Bengt Lindelöv på silverplats. Lars Rosén blev trea, med bättre sista 18, före Ulf Jagaeus på samma slutresultat. Rya har under de senaste tre åren uppgraderats, bland annat har de fantastiska utsikterna över Sundet i väster återställts och flera hål fått en efterlängtad facelift signerad Johan Benestam, vilket gör att banan, inte minst med tanke på konditionen, idag håller högsta Sverige-klass. All eloge till Ryas bangäng med meriterade greenkeepern Sean i spetsen, och tack till Ryas engagerade administration av mästerskapet! Vid prisutdelningen på restaurant Tegel nära banan hyllades även gamle ringräven Leif Einarsson som nu deltog i sitt 20:e hickory SM. Han avslutade sin promovering med ”jag säger som de Coubertin, det viktigaste är att deltaga…” Vid pennan Anders Engström Resultat

Sönnertorps GK. En gömd liten pärla på Bjärehalvön där SHM i matchspel avgjordes 2022. En layoutmässig utslagsgivande bana som väl påminner om en skotska hedbana. Fina fairways, välansade ruffar och jämna fina greener som kanske kunde speedats upp något. Spelarna var överlag väldigt nöjda med banan. Övriga faciliteter som bör nämnas är ett väl fungerande kök, bra driving-range och puttinggreen samt gott om parkeringar. Banägaren, Bert Gustavsson var tillsammans med sonen Andréas och övrig kökspersonal, i alla avseenden väldigt tillmötesgående under såväl tävlingen som under inspelsdagarna tidigare i veckan. Tävlingen spelades över två dagar med kvalificering i form av gruppspel dag ett. 39 man spelade i 10 grupper där gruppsegrarna plus de 6 bästa tvåorna gick vidare till söndagens finaler. Ytterligare 12 man spelade om Lennart Molanders Hickory Trophy, matchtävling med handicap. I söndagens finalspel spelade således 16 spelare med direkt ”knock-out” över niohålsmatcher där kan allt hända. Det gäller att ha tur såväl i lottningen som i själva spelet vilket bekräftas av att spelare som Claes Armå, Henrik Peyron, Olle Dahlgren, samtliga representerade i The Européen Hickory Grail Team alla blev utslagna före kvartsfinalerna. Victor Sjöö från Lunds Akademiska försvarade sin titel från 2021 genom att finalbesegra David Johansson från Rya GK med 2/1. I matchen om tredjepris vann Jonas Fack, Rya GK genom att besegra Georg Cojacaru från Köpings GK. I tröstturneringen, Lennart Molanders Hickory Trophy tog Bengt ”Bengan” Gustafson sin andra inteckning genom att finalbesegra fjolårsfinalisten Tomas Tedvik i en tight match som avgjordes först genom sudden death på tredje särspelshålet.

På pingstaftons eftermiddag avgjordes den 11:e upplagan av Fridlunds Eclectic på Viken links. Årets vinnare blev Mikael Lindman som redan efter första nio var klar med sitt resultat, m.a.o. förbättrade inga hål sista nio. Tvåa blev Martin Mueller och trea Ulf Jagaeus. Prisutdelning kommer vid senare tillfälle. Stort tack till Anita och Ulf för den trevliga samvaron i er fina trädgård där det inmundigades jättegod sallad med rostbiff och gott om pain raiche samt diverse drycker. Tävlingsledaren Hans Hallén vid resultattavlan.

Swedish Golf Hall of Fame och invigningen av det uppdaterade golfmuseet i Landskrona Hickory Goffers var väl representerade när det uppfräschade golfmuseet slog upp portarna i de nya lokalerna på Landskrona Golfklubb under värdskap av Claes Grönberg SGF:s ordförande i Golfmuseet. En stor scen hade byggts upp utomhus men tilltagande duggregn tvingade arrangören till en helomvändning och de 75 inbjudna fick istället avnjuta invigningen inomhus. Inget fel med det. Det blev mer intimt, och lite bubbel efter välsmakande lunch på röding lyfte temperaturen ytterligare.  Ute på banan firades händelsen med en hickorytävling med bl a åtta spelare från Viken, och inne i museets smakfullt inredda lokaler bevittnades invigningen av Claes Kvist, Anders Engström, Monica Andersson och Pelle Tomson från HGH. Där syntes också SGF:s kvinnliga och vältaliga ordförande från Kullabygden, Maria Möller, flera representanter från Golfhistoriska Sällskapet, ett par utsända fotografer och till och med en journalist från England.  Lättöverskådligt och elegant museum Det gamla museets något murriga och svåröverskådliga samlingar från när och fjärran var nu ersatta av en ljust inredd och mer sparsmakad version som fokuserade på vår svenska golftradition inklusive de mest framträdande personerna under de 130 år som gått sedan golfen slog rot i Sverige. Höjdpunkten i lokalerna blir nog för de allra flesta glimtarna på storbildsskärm från svensk golfs gyllene ögonblick på de internationella tävlingsbanorna. De magiska ögonblicken på film, kompletterade av maffigt stereoljud gav hög inlevelsepoäng. Åk dit och upplev! Hall of Fame Rutinerad conferencieren Jerker Aspegren fanns på plats i de nya fräscha lokalerna och värmde upp tillresta golfhistoriker genom att citera Kirkegaard: ”Livet kan endast levas framlänges, men bara förstås baklänges.” Bättre kan det inte sägas.  Den första omgången golfhjältar för det nyinstiftade svenska Golf´s Hall of Fame avslöjades. Som nummer ett presenterades svensk golfs fader, den framsynte och oerhört energiske Viktor Setterberg (1869-1945). Presentatör av göteborgaren Setterberg var Hovåsgolfaren Claes Olsson, tillika en av författarna till den nyutkomna boken ”De första inom svensk golf”.  Claes Olsson kommenterade sedan göteborgare nummer två i tidsordningen, Erik Runfelt, den mest framgångsrike spelaren under 1910-, 20-, och 30-talet. Han spelade i 32 mästerskapsfinaler, varav han vann 20, och underströk därmed den dominerande rollen inom svensk golf som golfklubben i Hovås hade på den tiden. Mottagare av den postuma utnämningen var två av Erik Runfeldts  barnbarn som charmigt berättade om sin berömde morfars vana att ständigt vässa peggar med sin röda pennkniv. Vi som spelar på Vikens utslagsmattor har särskilt stor förståelse för rätt dimensionerade peggar. Som nummer tre i ordningen introducerades Liv Wollin som var på plats och fick demonstrera sin sarkastiska humor i uppskattat samspel med alltid avspände Aspegren. Under sin långa karriär tillhörde hon världens bästa amatörer och en bidragande orsak till framgångarna kan ha varit att hon redan i skolåldern alltid spelade med killar. ”För de var svårare att slå”. Undertecknad kan intyga att dessa motspelare bör ha varit svårknäckta. De var nämligen mina klasskamrater i gymnasiet på Lidingö Läroverk, storebrodern Kim Forsell och dennes kompis Per Hansson, båda senare golfproffs. De spelade golf under all vaken tid och nådde följaktligen aldrig de akademiska höjderna. I gengäld kunde de bevittna hur en lillasyrra, på deras bekostnad (Liv ansågs vara en hård bettare) utvecklades till superstjärna i golf.  Så var det dags att promovera den sedan några år bortgångne Sven Tumba, mannen som lyfte svensk ishockey och senare blev den tändande gnistan för svensk golfs exempellösa tillväxt. På plats i Landskrona var sonen Pigge som berättade att livet med pappan hade varit ett pärlband av gränslösa, oftast roliga äventyr. Förutom ”efteråt” då familjen fick städa upp efter nationalidolens vilda framfart i affärsvärlden. Efter samtalet med Pigge vändes blickarna mot den reslige Henrik Stenson som intagit scenen tillsammans med sin tolvårige son. Samtalet med Jesper Aspegren handlade förstås om det kommande kaptensskapet för Ryder Cup-laget, men avslöjade också att sonen skulle spela en pro/am uppe i Halmstad i pappas och Annika Sörenstams mixedtävling under den kommande veckan. Som spelpartner skulle grabben av en händelse ha sin lekkamrat hemma i Lake Nona. Som visade sig vara Annikas äldste son.  I pausen mot nästa programpunkt märks en rörelse i de bakre regionerna. Det är Henrik som slingrar sig tillbaka, upp på scenen igen. Han ber om ursäkt. Har glömt en sak, det viktigaste. Nämligen att tacka föräldrarna som sitter allra längst bak i det stora rummet.  Efter detta berättades från scenen att Annika Sörenstam, av många ansedd som världens främsta damgolfare genom tiderna, och Lotta Neumann, den första svenskan att vinna på USA-touren, också ingår i denna första utnämning till Hall of Fame-berömmelse, vilket underströk styrkan i svensk damgolf under de senaste decennierna. Men, som Liv Wollin uttryckte det. ”Det går fram och tillbaks. Det kommer bli bra också för killarna!”  Men hon kunde inte bli att tillägga ”och för tjejerna.” Förresten. Från USA kom en hälsning via video från Annika. Globalt värre. Digitalt om man så vill. Som det nya golfmuseet där intendenten Göran Nyström sett till att massor av intressant golflitteratur numera finns tillgänglig för din PC. Också han, arbetsledaren bakom det nya museet och hjärnan bakom invigningen fick blomster, berömmande ord och välförtjänta applåder. HGH:s historian instämmer. Från Göran får man alltid snabba besked och det bästa av service! En sak till. Det kommer inte räcka med totalsegern i Hickorytolvan på Viken för att väljas in i Hall of Fame. Enligt arrangörerna från SGF ska det vara oerhört svårt att passera nålsögat till denna berömmelse. Det ska vara exklusivt, handlar nog mera om en äkta Grand Slam eller så. Vid pennan, HGH:s utsände observatör, Anders Engström Bildtext: Från vänster: Henrik Stenson, Liv Wollin, Pigge Tumba, Erik Runfelts två barnbarn, samt Claes Olsson från Hovås som representerade Viktor Setterberg. Annika Sörenstam och Lotta Neumann kunde inte närvara utan blir dubbade in i The Swedish Golf Hall of Fame vid senare tillfälle. Foto Göran Söderqvist.

Efter några år med reseförbud kan vi äntligen åka över till Skottland igen och vara med på Scottish Hickory Meeting som i år var förlagt till East Lothian som är en av de golftätaste kommunerna i Skottland med sina 21 golfbanor. Merparten av banorna ligger längs den 5 mil långa kuststräckan i underbart härlig natur. Efter fina framgångar i Wales och starka insatser under vårens tävlingar i Skåne och Danish Open var det ett förhoppningsfullt HGH-gäng som gav sig av till Skottland för att deltaga i de tre tävlingarna som stod på programmet. Huvudtävlingen Scottish Hickory Championship skulle i år spelas på Dunbar Golf Club som också stod som värd för tävlingen 2018. Totalt var vi 16 personer i gruppen, varav 11 stycken är medlemmar i HGH; Jonas F, Henrik P, Ulf J, Stefan K, Martin M, Bengt G, Hans H, Mikael G, Per S, Mikael L samt undertecknad. Med oss reste också Erik Brändström och i Gullane, där vi hade vårt basläger, anslöt första kvällen Jörgen Isberg, Björn Petersson, Christer Ellnemark och Thomas Björkman. Inga hyrbilar denna gången då det har blivit ‘galet’ dyrt att hyra. Stuart (som driver eastlothianprivatehire.co.uk) har jag använt tidigare och mha honom och några kollegor körde de oss runt hela veckan. Bekvämt, praktiskt och till 1/3 av hyrbilskostnaden. Vi hade ursprungligen bokat flyg med SAS men som på många andra destinationer lyckades SAS några veckor innan avfärd ställa in även vår flight och vi fick snabbt boka om till Norwegian. Avresa strax efter lunch så det blev sovmorgon men likt många andra dagar på Kastrup var det ren kaos i security och gruppen hann precis med planet trots att de var ute i god tid för incheckning. Erik och undertecknad anlände tidig kväll från Arlanda och Östgöta-gruppen som åkte via Amsterdam hann tom att klämma in en runda på Gullane 3 innan middagen. Vi bodde allihopa på The Watchman  Gullane som ligger strategiskt intill Gullane GC och gångavstånd till det mesta i samhället. Mycket trevligt hotell med fina rum, god mat och härliga frukostar. Det blev middag på The Watchman, mycket snack, lite vin och sedan PGA mästerskapen. Gullane 3 – The George Colville Trophy 18 maj Onsdagen var första tävlingsdagen och vi spelade om George Colville Trophy. Spelplats Gullane 3 som låg på bekväma 200 meters avstånd från hotellet. 2009 spelades mästerskapet på denna banan i dryga 30 graders värme. Nu var temperaturen halverad men vi fick en fin, mestadels solig dag med 7-8 m/s. No 3 är den kortaste av Gullane banorna, perfekt för hickories och var i bra skick, men lite långhåriga, och därmed tröga greener. Även om banan är kort finns där ett antal utmanande hål och många av dessa ligger nästan på skrå i södra delen av kullarna vid Gullane. Mycket bra resultat noterades och bäst individuellt i scratch klassen var Ian Forrester på 71 slag (par 68), samma resultat som Jörgen men bättre inrunda. Jamie White var trea på 74 slag, slaget före Stefan och sedan följde ytterligare 4 svenskar på topp 10. I nettoklassen hade Richard Newcombe och Jeff Butcher 42 poäng med den förstnämnde som vinnare. Tävlingsledaren Ian Hislop trea på 41 poäng och Bengan 4a på 40 pinnar. Ytterligare några svenskar fanns på topp 10. En härlig dag avslutades med en trevlig middag i klubbhuset innan vi vacklade hem för att avsluta med one for the road i baren och lite golf på TV…. Kilspindie GC, Hickory Open 19 maj Kilspindie är en klubb med gamla anor (banan utlagd 1867 – namnet Kilspindie kom till 1899), härlig bana och ett klubbhus som är ett av de vackraste i Skottland. Inte minst Locker Bar Room, med en fantastisk inredning och omklädningsskåp i baren, är så speciellt att man knappt vill lämna klubbhuset. Första tee ligger 8 meter från baren och lika nära är det till 18e green……. Väl värd ett besök (klubben alltså..) Kilspindie (som ligger knappt 5 km från Gullane) stod som arrangör av dagens tävling över 18 hål och vi bjöds på lika fint golfväder som under onsdagen och på en bana i mycket i bra skick och som gjord för hickory spel. Inte särskilt lång men trickig och vinden spelade oss en del spratt. Jörgen fick revansch och vann bruttoklassen på 34 poäng. Nettovinnare blev Ulf med 42 poäng efter att ha spurtat in på 32 slag brutto sista nio. Känns som gym- och löpträningen börjar ge resultat……. Micke Lindman tvåa på 41 poäng och Boris L trea på samma resultat. Totto Salomonsson blev fyra på 40 pinnar och sedan följde 5 svenskar till. Dvs totalt 8 svenskar första nio platserna med 9e man på 38 poäng..…… Viss dominans av det svenska gänget och riktigt bra scorer…. Vi avslutade med en god och trevlig middag samt prisutdelning i klubbhuset. Därefter hem och one for the road etc…… Scottish Hickory Championship, Dunbar GC, 20 maj Dunbar GC, som ligger 3 mil från Gullane, stod som värd för årets mästerskap. Klubben bildades 1856 och designades av en tung trio, Old Tom Morris, James Braid och Tom Sayers. Banan som inleds med två par 5’or och en par 3’a vid klubbhuset försvinner sedan ut på en smal tunga land längs vattnet. Sju hål i sydostlig riktning och de sista åtta tillbaka (ofta in i vinden) mot nordväst. Banan är alltid i bra skick med många utmanande hål, inte minst på inrundan med ett antal par 4’or över 400 yards. Totalt 6200 yards lång och par 71 så betydligt mer krävande än de tidigare banorna vi spelat i veckan. Det blev ännu en stor svenskdag i ett perfekt golfväder likt de andra dagarna med Bengan som Scottish Champion på 67 slag netto. Ett före Jaggan som i sin tur var slaget för Micke L. och ytterligare två svenskar topp 8. Brutto vann scratchspelaren Neil Gascoigne på 77 slag, tre före Micke G och Jonas. Ytterligare 4 svenskar tog sig in på topp 10 listan så svårt att säga att vi inte dominerade även denna tävlingen. Dagen avrundades med middag och prisutdelning i det vackra, inbjudande klubbhuset med härliga vyer ut över Nordsjön. Kvällen avslutades med PGA golf och ytterligare rondanalyser i baren på hotellet. The Glen GC 21 maj Östgötarna skulle flyga hem på lördagen så det blev tidig start för dom på … Läs mer

2022 Open Danish Hickory var tänkt att gå 21 maj men det kolliderade då med Scottish. Christian Juel som är tävlingsledare för Danish Hickory hade vänligheten att flytta 2002 års tävling en vecka så att även de spelare som var över och spelade Scottish Hickory kunde vara med! Stort tack för detta men det innebar också att de svenska gästerna inte bara kunde vara med, utan också höll sig mer än väl framme i prislistan… Nu skall vi inte börja i fel ordning utan konstatera att när tävlingen flyttades fram en vecka så var det ett stort intresse från svensk sida att vara med och Johan Persson såg till att ordna en gemensam resa för HGH’arna med buss/båt/taxi till Helsingörs GK där tävlingen skulle gå av stapeln. Det var aviserat tidig start i Helsingör och färjan 08.00 var vår ambition att åka över med. 11 HGH’are hade anmält sig och tog sig med buss/tåg till Knutpunkten där vi samlades innan avfärd. En viss uppmärksamhet väckte vårt stiliga gäng när vi stod och väntade på att få gå ombord. Väl ombord njöt vi av ForSea’s breda sortiment på resan över och sedan blev det förbeställda taxi till golfklubben. Vi blev mycket väl mottagna på klubben men kunde också konstatera att det inte var så tidig start som vi hade trott utan vi fick ägna oss åt en ovanligt lång uppladdning/uppmjukning. Det var en fin dag med lagom vind på en bana i mycket bra skick men tävlingsledningen skickade ut oss från gul tee, dryga 5600 meter, vilket gjorde banan både lång och ytterst svårscorad. Med andra ord få birdiechanser och tyvärr också bara ett fåtal parchanser… Väl i mål kunde vi konstatera att det var ovanligt höga scorer och än mer överraskande kunde vi konstatera att undertecknad lyckades hålla ungdomarna bakom sig och med 84 slag vinna årets upplaga av Open Danish Hickory. Jonas tvåa på 86 och försvarande mästaren Henrik trea slaget efter. Stefan Kjell vann nettoklassen på 78 slag tätt följd av Micke Lindman och Johan Persson. Med andra ord full pott för HGH. Vi hoppas få inbjudan även till 2023 och ser redan fram emot att få komma över!! Stort tack Johan för ett perfekt arrangemang även om Jaggan och Dahlgren slarvades bort på hemresan… Vid pennan / Olle

Det är tre veckor sedan det regnade sist (och då kom bara några stänk) och man tänker på poeten Lars Wivallius (1605-1669): ”En torr och kall vår gör sommaren kort och vintrens föda fördriver Gud hjälpe, som rår, si våren går bort och liten glädje oss giver.” Wivallius hade anledning att klaga. På den tiden jobbade nästan alla svenskar i jordbruket. Men idag rör det sig bara om någon procent. 18 Spelare gjorde upp om Johnys Minne i helgen. Vandringspriserna skulle delas ut för första gången. Monika Andersson var på plats och delade ut vandringspr brutto och Netto klassen. Vädret var på vår sida och västlig vind som vred sig till Nordvästlig är vi ju alla vana vid så inget att skylla på där. Segrare i såväll Brutto som netto klassen blev Ulf Jagaeus på fina 71 slag brutto och 64 netto. Ett slag efter kom Stefan Kjell med 72 slag brutto och 65 netto. Ulf avgjorde med en birdie på 18 hålet. Johny Andersson (1921 – 2020) växte upp på Lerberget och inledde sin 80-åriga golfkarriär som caddie på Viken, samtidigt som klubbhuset byggdes. Bland hans otaliga golfframgångar kan nämnas Europamästare i lag, vinnare av RM sju gånger, innehavare av Elitmärket. Glasskulpturen ur Johnys prissamling designades av HGK-medlemmen Gert Nyström och framställdes i den nu nedlagda Hyllinge glashytta. Priset skänkt till HGH av Johnys barn, Monica och Lennart Andersson Resultat SE BILDER