År: 2018

Reseberättelse från English Hickory Championship 2018 med HGH och några gäster/vänner Som vanligt i oktober så avhålles Engelska Hickorymästerskapen på Rye Golf Club i södra England. Och som vanligt åker en stor delegation från världens största Hickoryförening över för att mäta sina krafter med vännerna i BGCS. I år var vi nio stycken från HGH och med oss hade vi fyra kamrater. Erik ’Spiltan’ Brändström är en trogen och uppskattad gäst på våra resor och med i år var också Martin Claesson, Christer Ellnemark och Björn Petersson. Tyvärr kunde Anders Engström inte närvara i år och undertecknad, som fick rycka in 2017 som skribent, blev snabbt ålagt ansvaret för årets reserapport av reseledare JF och lite personliga intryck följer här. Årets resa påbörjades på onsdagen då det fanns önskemål om att spela en av Englands mest klassiska banor, Royal St George’s i Sandwich. Värt att nämna är att RSG (grundad 1887), är en av 14 banor där The Open spelas och RSG var den första banan utanför Skottland som The Open spelades på. RSG är också en av de 24 engelska banor som beviljats kunglig status av den brittiska monarkin. Som kuriosa så har faktiskt två av grannbanorna till RSG, Prince’s och Royal Cinque Ports också har stått värdar för The Open. För att hinna med en runda på RSG blev det Norwegian 06.50 från Kastrup och revelj innan 03.00 uppe i Viken för att hinna med. Tyvärr kunde inte alla få spela på RSG så hälften av gänget åkte till Littlestone, som ligger 25 minuter från Rye, där vi hittar en alldeles strålande linksbana (grundad 1888) som även används som kvalbana till The Open. Oavsett vilken bana som spelades så var det ett gäng glada, nöjda men lite trötta spelare som anlände till The Windmill i Rye på kvällen. God mat och inmundigades och högst på kvällens agenda stod flygtider 2019…… På torsdagen var det match mellan England och Rest of the world. Då vi inte skulle spela förrän efter lunch så inleddes dagen med en promenad i den charmiga innerstaden där kullerstensgatorna avlöser varandra och det ena huset ser äldre och snedare ut än det andra. Staden är en av de äldsta medeltida städerna i England med anor tillbaka ca 1000 år. Charmigt och vackert och mycket att titta på. Mycket folk i rörelse också trots att staden bara har 5.000 invånare och många såg ut att ha varit med nästan sedan medeltiden. Vi drog med andra ord ner medelåldern kraftigt genom vårt besök. Fm avslutades för en del av oss med traditionsenlig fish and chips på Mariono’s. Visa av fjolårets misstag då Stefan tog in en large cod nöjde vi oss med small och medium i år…. Matchen mot England spelades som foursome på Jubilee course som bjöd på perfekta förhållanden. Sol och lite svag vind, 17 grader och en bana som var i suveränt skick. Perfekt uppmjukning inför fredagens spel. Det blev som vanligt en jämn och spännande match där det Engelska laget tog hem segern med 6-5. Vinsten firades och sorgen dränktes på en solig terrass innan vi fortsatte in till Rye och middag på Georges med lite mer att dricka samt lite (med betoning på lite) mat därtill. Vi avslutade kvällen på The Windmill med analys av dagens spel samt taktiska diskussioner inför fredagens mästerskap. Fredagsmorgonen bjöd på blå himmel och sol. Lite svalt när vi vaknade men prognosen sade 20 grader under dagen och fortsatt svag vind. Underbart och behövligt då vi skulle ta oss an en bana som från vit tee mäter 6503 yards, par 68…….Henrik och undertecknad tog en rask promenad genom staden efter frukost och hann också med ett besök upp i kyrktornet på The Parish Churchill of St Mary som i mer än 900 år har dominerat kullen i Rye där the Old Town är beläget. Underbar utsikt där man tom kan se Frankrike vid klart väder. Vi fick också beskåda de åtta kyrkklockorna som finns i tornet och tillsammans väger nästan 5 ton. Med tanke på vikten känns det märkligt att dessa klockor 1377 fördes bort av franska inkräktare och med båt fördes över till Frankrike. Än märkligare känns det dock att invånare i Rye året efter tog sig över kanalen och letade upp samt tog med sig dessa kyrkklockor hem. Den minsta vägde 300 kilo så man kan inte undgå att bli imponerad av deras insatser. Nog om detta och åter till golfen. Vi var tidigt ute på banan och mjukade upp på rangen eller runt pitching greenen. Rangen bjöd som vanligt på bollar hårdare än flinta så med hickoryklubbor blev det till att försiktigt närma sig dessa. Efter lite puttning dags för lunch kl. 12.00 och som nämnt ifjol är lunchen numera riktigt bra, och väl tilltagen. Julskinkan finns kvar för er som undrar. Gott bordsvatten, goda öl och någon droppe vin förhöjde såväl måltiden som stämningen. Peter Schultz som vanligt outstanding på lunchen dock nådde han inte fjolårets 6500 kcal……. Som sagt underbart väder, underbar bana i en fantastisk kondition. Perfekta fairways och ännu bättre greener. Vad mer kan man önska?? Ja möjligen att man hade kunnat nå någon mer par 4a… Eller lärt sig att bollen rullar alltid lite längre på green än vad man tror. Nu är det lika för alla och vi fick se mycket fin golf från många och lite mindre god golf ibland av alla men det är svårt att inte bli förtjust (eller fortsätta vara förtjust) i Rye. Det är en av Englands mest underbara och utmanande banor. Ni som inte varit där, åk dit!!! Segrare brutto blev Matthew Holland, som är pro på Rye, på 73 slag. Fem slag före en starkt spelande Henrik som i sin tur var ett slag före Ian Forrester och ytterligare ett före Perry Somers. På femte plats en HGH’are igen i form av reseledare Jonas på 82. Sedan följde vi andra…….. Värt att notera är att alla tre herrarna ovan är professionella spelare. Well done Henrik o Jonas och bra kämpat … Läs mer

Premiäråret för ”Southern Hickory Tour” är slut. Det var tio deltävlingar och en final inplanerade i kalendern – dessvärre fick Österlens hickorytävling på Djupadal ställas in pga för få anmälda. Övriga deltävlingar och final har lockat mellan 17 och 44 tävlande, vilket ger ett snittdeltagande på 29 spelare per tävling. Totalt har vi haft 285 starter av ca 135 unika spelare. Även om det finns förbättringspotential får premiäråret betraktas som lyckat! Vi har haft förmånen att spela fantastiska banor i Skåne, sannolikt bland det bäst som Sverige kan uppbåda för hickoryspel. Tre av banorna är dessutom de tre Sverige har representerade på listan ”True Links Courses in the World”. Efter de tio spelade tävlingarna fastställdes en Order-of-Merit som var spännande in i det sista – det var jämnt mellan etta och två respektive tre och fyra i båda klasserna!

Rekordnärvaro å saisonsavslutningen! Efter årets avslutande KM i vackert höstväder å linksen i Viken samlades hela 34 medlemmar inkl. resp. vid saisonens grand final å Hamnkrogen i Höganäs. Följandes, efter ett inledande Captain´s speech och (numera) sedvanligt hickory-leve (hick hick hurra), intogs en smakrik trerätters, interfolierad med prisutdelningar för KM och årets Kjell Lundberg Memorial Matchplay. Kvällens prisbord bjöd på en icke obetydlig innovation: Skotskrutiga knästrumpor i trepack. I övrigt förflöt aftonen utan andra äventyrligheter än att Claes Kvist lämnade tillställningen utan sin gästrumsgäst Johan Lindeberg, vilket ledde till ett kortare (dock högst civiliserat) ordbyte med Cilla Onell i gråtaxin (från Gråläge). Enär även undertecknad genomlidit pinsamheten av att glömma en medresenär i samband med hickorysällskapets festligheter, ber både Claes K och jag om ursäkt i förväg om, G-d förbjude – liknande händelser skulle inträffa i framtiden. AE Resultat och prisvinnare KM Brutto: Olle Dahlgren, 73 Henrik Peyron, 73 Martin Mueller, 74 Netto: Ulf Jagaeus, 69 Johan Lindeberg, 69 Stefan Kjell, 71 Kjell Lundberg Memorial Matchplay Walter Hagen (vinnarsidan) Henrik Peyron Claes Kvist Bobby Jones (andra sidan) Jonas Fack Lars Nyström

Foursomeligan 2018 2018 spelades foursomeligan som vanligt i en våromgång och en avslutande final tidig höst. De tävlande lagen från hickoryföreningarna i Båstad, Torekov, Viken, Lund och Flommen ställde upp med fyra spelare i varje lag och foursomematcherna spelades över nio hål ända till sista hålet då ”hålskillnad” avgör vi lika resultat. Vinst ger 1 poäng medan en delad match rendera 0,5 poäng vardera. Vi spelar open, från samma tee oavsett kön samt med både stymie och Sunningdale rules. Våromgången gick av stapeln 1/6 på Lunds Akademiska – en utmärkt bana från blå tee för hickoryspel. Eftersom vi spelade tidigt på säsongen var alla ruffar oklippta, knähöga och tjocka trots det torra vädret, speciellt på sista nio var det riktigt tufft. Till höstomgången, som spelades 7/9 på finfina Torekov Links, tvingades Lund dra sig ur på grund av svårigheter att få ihop ett lag om fyra. Trots ihärdiga försök att fylla upp med lag från en annan klubb eller skapande av en ”främlingslegion” lyckades vi inte, vilket medförde att vi sonika strök alla resultat som Lund var inblandade i. Detta gjorde ont för HGH som förlorade en poäng och hela fem i hålskillnad. Båstad gick vinnande ur det tekniska dramat med fyra hål bättre hålskillnad än vad det såg ut som efter våromgången. På Torekov var det ingen tvekan om vilka som var mest laddade och hade mest tur med spelet. Alla hade tur med vädret som höll sig mulet med svag vind och behaglig temperatur. Efter spel och prisutdelning blev det ösregn! För Er som inte varit på Torekov på länge – åk dit och spela! Naturligtvis med hickoryklubborna! Det är nog så nära brittisk känsla vi kommer på svenska golfbanor! HGH körde återigen över motståndet, som måhända var lite svagare än vanligt, och har vunnit alla utom en av de tidigare upplagorna. Foursomeligan har spelats sedan 2011. HGH spelade årets upplaga med Stefan Kjell och undertecknad i HGH 1 och Henrik Peyron och Mikael Martinsson i HGH 2. Matchresultat Omgång 1&2, Lund fredag 1/6 13.00 Svinga mjukt och ofta!Capt’

2018 års match mellan HGH och Rya Lördagen den 1 september gick årets match mot Rya av stapeln på Viken Links. Lagen hade mönstrat 8 spelare vardera vilket betydde att man möttes i fyra foursomematcher som spelades open med stymie och Sunningdale. För Rya spelade Ulf Jerlebo, Björn von Post, David Johansson, Kekke Peterson, Claes Kinell, Jan Wågnert, Hans-Ivar Hägg och Bosse Matson. För HGH spelade Ulf Jagaeus, Henrik Peyron, Jonas Fack, Stefan Kjell, Magnus Sunesson, Hans Hallén, Bengt Gustafsson och Martin Mueller. På papperet hade Rya ett starkt lag med två scratchspelare: David Johansson, vinnare av årets match-SM på Viken, och veteranen Claes Kinell som nu tagit upp hickorygolf. Men HGH:s ärrade hickoryspelare visade sig starkast och gick vinnande ur matchen med 3/1. Därmed står det 3 – 2 i HGH:s favör sedan starten för matcherna i samband med Ryas 80-årsjubileum för fem år sedan. Det är glädjande att Rya nu kan ställa upp med flera egna och tongivande hickorygolfare och att klubben satsar på sin Rya Hickory Open som vi hoppas ska kunna etablera sig som en viktig hickorytävling framöver. Vandringspriset spelas för att hedra minnet av Carl-Erik Pettersson Nordgren som redan på 1920-talet verkade på Viken, först som caddie, sedan som banbyggare (han anlade stengrunderna för tees, samt tvärbunkern på nian) och assistent till de engelska professionisterna. Därefter följde han med gänget som startade Rya (Helsingcrona) 1934. Där började han med att anlägga klubbens första bana och blev dess första greenkeeper för att så småningom bli SGF reseinstruktör och till slut populär instruktör i många år på Kristianstad GK. Anders Engström

Isberg och Pernet vinner 2018 års Helsingborg Hickory Open I strålande septembersol och nära vindstilla lyckades Jörgen Isberg, Landeryds GK med 71 brutto sätta hemmaspelarna Jonas Fack och Henrik Peyron på plats när Helsingborg Hickory Open gick av stapeln på Viken links. Förutom vandringspriset fick Jörgen en elegant Gagliardi-kavaj, delikatesser mm, liksom den sedvanliga äran att under prisutdelningen få sitta i klubbhusarkitekten Astrid Liljenberg Sieurins utsökta gesällprov, en stol i nationalromantiskt gyllenläder. Nettoklassen vanns av Jonas Pernet, Landskrona GK på 68 netto före hemmaspelarna Martin Mueller och Johan Persson. Även Jonas blev rikligen belönad med allehanda godsaker. Bästa dam var inte oväntat skoltjejen Andrea Lindahl, hcp 5, från Flommen medan pris för bästa utstyrsel gick till Anette Owaldius, Båstad. Årets tävling drog 44 deltagare, de flesta från HGH och klubbarna runt omkring, men vi såg också deltagare från Landskrona, Båstad, Lund, Borås, Landeryd, Mjölby och Näset. Banan hade hämtat sig efter den intensiva sommarhettan, så till den grad att ett par kraftiga regnskurar under den gångna veckan hade gjort greenerna väl mjuka och tröga vilket fick en del spelare att välja en hårdare boll för att slippa slå till så hårt med puttern. Viveca, Spyker och Börje såg till att restaurangens trivselfaktor och service höll hög nivå under hela dagen vilket som brukligt betydde kaffe och konditorivaror efter första nio, och Per i Vikens korv med öl o likn vid rundans slut. Anders Engström

I två underbara dagar avgjordes den 21:a upplagan av SHM under helgen på Båstad BK. Bannan var i superskick för hickorygolf och det bjöds på gastkramande spänning i alla tre mästerskapsklasserna, med särspel i två av dem, och avgörande med ett slag först på sista hålet i herrklassen. Inte mindre 141 deltagare ställde upp i de olika klasserna plus ytterligare ca 15 personer i söndagens Hickorykannan, vilket är rekord i Svenska Hickorymästerskapen. Från HGH deltog, 8 man i herrklassen, 3 damer samt 8 gentlemän i seniorklassen. HGH fick en segrare genom Bengt Gustafson som vann efter tre håls playoff mot fjorårs-vinnaren Gunnar Bagge från Göteborg. I samma klass blev Johan Lindeberg 3:a och Martin Mueller 5:a. STORT GRATTIS TILL BENGAN.I herrklassen blev bästa HGH:are Magnus Sunesson med en femte plats, Henrik Peyron blev åttonde man och Olle Dahlgren tog tionde platsen. I damklassen klarade Lotte Mueller cuten och slutade på en mycket hedrande sjunde plats. Flommarna Christina Elmér och blott 14-åriga Andrea Lindal fick även de spela tre särspelshål innan rutinerade Christina kunde avgöra och vinna sitt andra mästerskap. På söndagen spelades traditionsenligt hcp-tävlingen Hickorykannan, slagtävling med hcp över 18 hål, för de som inte klarade kvalgränsen i mästerskapet och/eller spelad senior-klassen på lördagen. Hcp-tävlingen vanns av Anti Paatola från Keimola GK i Finland men bruttopriset gick till HGH och den alltid smygande i vassen Martin Mueller. Grattis Martin.

FRIDLUNDS ECLECTIC Fridlunds Eclectic i sol och laber bris, lördagen den 9 juni, 2018 Sjutton medlemmar hade nappat på inbjudan till årets upplaga av Fridlunds Eclectic på Viken. Tack vare den sjätte veckan av strålande sol som dränkte banan i värme, hade vi nästan banan för oss själva, och en laber bris från Kattegatt gjorde värmen uthärdlig. HGH:s version av eclectic, 18 hål där de bästa nio räknas, är en förlåtande spelform som sätter extra krydda på de sista nio hålen, och ytterligare glädjehöjare var som brukligt kaffet med dopp vid halvtid och de läskande dryckerna efteråt. Fest- och tävlingspappa var som så ofta Claes Kvist och deltagarna dröjde sig kvar länge efter att sista bollen hålat ut.Vinnaren av årets upplaga blev Ulf Jagaeus på 30,6 slag. Tvåa blev Stefan Kjell på 31 slag och trea Jan Mueller också på 31 slag netto. Lite om förstapriset, den vackra Arguspokalen: Ursprungligen skänktes den av familjen Hedbrandh som ägde damunderklädesfirman Argus med många butiker runt om i landet. Den finns sannolikt i tre upplagor eftersom den spelades på tre banor, Viken, Mölle och Rya. Vår vanns efter tre inteckningar för evigt av Sven-Erik Fridlund, duktig golfare med landslagsmeriter och en av Vikens ursprungliga caddies från Lerberget. Mot slutet av sin levnad och efter att ha intervjuats i boken ”Golfbanan i Viken” donerade han pokalen för vidare spel i HGH:s regi. Anders Engström

CENTRAL ENGLAND HICKORY CHAMPIONSHIP HGH har återigen varit i England och visat framfötterna. Söndagen 3 juni spelades Central England Hickory Championships på Luffenham Heath GC strax utanför Stamford i Lincolnshire. Banan som är utlagd av Harry Colt och Charles Alison öppnade 1911 och är betraktad som en fin hedbana – vi kan kanske tycka att den blivit lite igenvuxen av för många träd för att kallas hedbana……. Luffenham Heath tjänar som kvalificeringsbana till The Open och är en tuff utmaning med sina 6400 yards, par 72, och tjock hög ruff i kanterna av de smala spelfälten. Dagen till ära är det 28-30 grader varmt, molnfri himmel och endast en svag bris. Det tidigare regnandet i England gör att det mer känns som en golfrunda i Singapore än i Storbritannien – klubben har till och med anslag i ”half-way-house” hur man ska identifiera och åtgärda värmeslag……. Startfältet var inte våldsamt stort, ca 25 till start, men ganska starkt med åtta man under 5 i handicap däribland ett flertal majorvinnare. Två svenskar – Mikael Martinsson och Jonas Fack fr HGH, en amerikan – Mark Wehring och resten britter ställde upp. En välspelande Mikael Martinsson tar välförtjänt sin första scratchseger i Storbritannien med 80 slag och Mark Wehring handicapvinsten på 34p med en bättre inrunda än Micke. Jonas tilldelas andrapriset i brutto klassen ytterligare några slag efter. Mickes och min resa inleddes med 18 eftermiddagshål på Royal Worlington & Newmarket på lördagen och avslutades med 2 x 18 hål foursome på Hunstanton GC på måndagen där en meriterande 1 & 0 seger mot Nigel Notley & Mark Wehring togs på förmiddagen för att sedan spela BGCS vs Hunstanton på eftermiddagen – knapp vinst 3 & 2 för hemmaklubben. På tisdagen spelades match mot Royal West Norfolk GC (Brancaster) – en kassaskåpssäker vinst för BGCS innan hemfärd.