År: 2022

Efter några år med reseförbud kan vi äntligen åka över till Skottland igen och vara med på Scottish Hickory Meeting som i år var förlagt till East Lothian som är en av de golftätaste kommunerna i Skottland med sina 21 golfbanor. Merparten av banorna ligger längs den 5 mil långa kuststräckan i underbart härlig natur. Efter fina framgångar i Wales och starka insatser under vårens tävlingar i Skåne och Danish Open var det ett förhoppningsfullt HGH-gäng som gav sig av till Skottland för att deltaga i de tre tävlingarna som stod på programmet. Huvudtävlingen Scottish Hickory Championship skulle i år spelas på Dunbar Golf Club som också stod som värd för tävlingen 2018. Totalt var vi 16 personer i gruppen, varav 11 stycken är medlemmar i HGH; Jonas F, Henrik P, Ulf J, Stefan K, Martin M, Bengt G, Hans H, Mikael G, Per S, Mikael L samt undertecknad. Med oss reste också Erik Brändström och i Gullane, där vi hade vårt basläger, anslöt första kvällen Jörgen Isberg, Björn Petersson, Christer Ellnemark och Thomas Björkman. Inga hyrbilar denna gången då det har blivit ‘galet’ dyrt att hyra. Stuart (som driver eastlothianprivatehire.co.uk) har jag använt tidigare och mha honom och några kollegor körde de oss runt hela veckan. Bekvämt, praktiskt och till 1/3 av hyrbilskostnaden. Vi hade ursprungligen bokat flyg med SAS men som på många andra destinationer lyckades SAS några veckor innan avfärd ställa in även vår flight och vi fick snabbt boka om till Norwegian. Avresa strax efter lunch så det blev sovmorgon men likt många andra dagar på Kastrup var det ren kaos i security och gruppen hann precis med planet trots att de var ute i god tid för incheckning. Erik och undertecknad anlände tidig kväll från Arlanda och Östgöta-gruppen som åkte via Amsterdam hann tom att klämma in en runda på Gullane 3 innan middagen. Vi bodde allihopa på The Watchman  Gullane som ligger strategiskt intill Gullane GC och gångavstånd till det mesta i samhället. Mycket trevligt hotell med fina rum, god mat och härliga frukostar. Det blev middag på The Watchman, mycket snack, lite vin och sedan PGA mästerskapen. Gullane 3 – The George Colville Trophy 18 maj Onsdagen var första tävlingsdagen och vi spelade om George Colville Trophy. Spelplats Gullane 3 som låg på bekväma 200 meters avstånd från hotellet. 2009 spelades mästerskapet på denna banan i dryga 30 graders värme. Nu var temperaturen halverad men vi fick en fin, mestadels solig dag med 7-8 m/s. No 3 är den kortaste av Gullane banorna, perfekt för hickories och var i bra skick, men lite långhåriga, och därmed tröga greener. Även om banan är kort finns där ett antal utmanande hål och många av dessa ligger nästan på skrå i södra delen av kullarna vid Gullane. Mycket bra resultat noterades och bäst individuellt i scratch klassen var Ian Forrester på 71 slag (par 68), samma resultat som Jörgen men bättre inrunda. Jamie White var trea på 74 slag, slaget före Stefan och sedan följde ytterligare 4 svenskar på topp 10. I nettoklassen hade Richard Newcombe och Jeff Butcher 42 poäng med den förstnämnde som vinnare. Tävlingsledaren Ian Hislop trea på 41 poäng och Bengan 4a på 40 pinnar. Ytterligare några svenskar fanns på topp 10. En härlig dag avslutades med en trevlig middag i klubbhuset innan vi vacklade hem för att avsluta med one for the road i baren och lite golf på TV…. Kilspindie GC, Hickory Open 19 maj Kilspindie är en klubb med gamla anor (banan utlagd 1867 – namnet Kilspindie kom till 1899), härlig bana och ett klubbhus som är ett av de vackraste i Skottland. Inte minst Locker Bar Room, med en fantastisk inredning och omklädningsskåp i baren, är så speciellt att man knappt vill lämna klubbhuset. Första tee ligger 8 meter från baren och lika nära är det till 18e green……. Väl värd ett besök (klubben alltså..) Kilspindie (som ligger knappt 5 km från Gullane) stod som arrangör av dagens tävling över 18 hål och vi bjöds på lika fint golfväder som under onsdagen och på en bana i mycket i bra skick och som gjord för hickory spel. Inte särskilt lång men trickig och vinden spelade oss en del spratt. Jörgen fick revansch och vann bruttoklassen på 34 poäng. Nettovinnare blev Ulf med 42 poäng efter att ha spurtat in på 32 slag brutto sista nio. Känns som gym- och löpträningen börjar ge resultat……. Micke Lindman tvåa på 41 poäng och Boris L trea på samma resultat. Totto Salomonsson blev fyra på 40 pinnar och sedan följde 5 svenskar till. Dvs totalt 8 svenskar första nio platserna med 9e man på 38 poäng..…… Viss dominans av det svenska gänget och riktigt bra scorer…. Vi avslutade med en god och trevlig middag samt prisutdelning i klubbhuset. Därefter hem och one for the road etc…… Scottish Hickory Championship, Dunbar GC, 20 maj Dunbar GC, som ligger 3 mil från Gullane, stod som värd för årets mästerskap. Klubben bildades 1856 och designades av en tung trio, Old Tom Morris, James Braid och Tom Sayers. Banan som inleds med två par 5’or och en par 3’a vid klubbhuset försvinner sedan ut på en smal tunga land längs vattnet. Sju hål i sydostlig riktning och de sista åtta tillbaka (ofta in i vinden) mot nordväst. Banan är alltid i bra skick med många utmanande hål, inte minst på inrundan med ett antal par 4’or över 400 yards. Totalt 6200 yards lång och par 71 så betydligt mer krävande än de tidigare banorna vi spelat i veckan. Det blev ännu en stor svenskdag i ett perfekt golfväder likt de andra dagarna med Bengan som Scottish Champion på 67 slag netto. Ett före Jaggan som i sin tur var slaget för Micke L. och ytterligare två svenskar topp 8. Brutto vann scratchspelaren Neil Gascoigne på 77 slag, tre före Micke G och Jonas. Ytterligare 4 svenskar tog sig in på topp 10 listan så svårt att säga att vi inte dominerade även denna tävlingen. Dagen avrundades med middag och prisutdelning i det vackra, inbjudande klubbhuset med härliga vyer ut över Nordsjön. Kvällen avslutades med PGA golf och ytterligare rondanalyser i baren på hotellet. The Glen GC 21 maj Östgötarna skulle flyga hem på lördagen så det blev tidig start för dom på … Läs mer

2022 Open Danish Hickory var tänkt att gå 21 maj men det kolliderade då med Scottish. Christian Juel som är tävlingsledare för Danish Hickory hade vänligheten att flytta 2002 års tävling en vecka så att även de spelare som var över och spelade Scottish Hickory kunde vara med! Stort tack för detta men det innebar också att de svenska gästerna inte bara kunde vara med, utan också höll sig mer än väl framme i prislistan… Nu skall vi inte börja i fel ordning utan konstatera att när tävlingen flyttades fram en vecka så var det ett stort intresse från svensk sida att vara med och Johan Persson såg till att ordna en gemensam resa för HGH’arna med buss/båt/taxi till Helsingörs GK där tävlingen skulle gå av stapeln. Det var aviserat tidig start i Helsingör och färjan 08.00 var vår ambition att åka över med. 11 HGH’are hade anmält sig och tog sig med buss/tåg till Knutpunkten där vi samlades innan avfärd. En viss uppmärksamhet väckte vårt stiliga gäng när vi stod och väntade på att få gå ombord. Väl ombord njöt vi av ForSea’s breda sortiment på resan över och sedan blev det förbeställda taxi till golfklubben. Vi blev mycket väl mottagna på klubben men kunde också konstatera att det inte var så tidig start som vi hade trott utan vi fick ägna oss åt en ovanligt lång uppladdning/uppmjukning. Det var en fin dag med lagom vind på en bana i mycket bra skick men tävlingsledningen skickade ut oss från gul tee, dryga 5600 meter, vilket gjorde banan både lång och ytterst svårscorad. Med andra ord få birdiechanser och tyvärr också bara ett fåtal parchanser… Väl i mål kunde vi konstatera att det var ovanligt höga scorer och än mer överraskande kunde vi konstatera att undertecknad lyckades hålla ungdomarna bakom sig och med 84 slag vinna årets upplaga av Open Danish Hickory. Jonas tvåa på 86 och försvarande mästaren Henrik trea slaget efter. Stefan Kjell vann nettoklassen på 78 slag tätt följd av Micke Lindman och Johan Persson. Med andra ord full pott för HGH. Vi hoppas få inbjudan även till 2023 och ser redan fram emot att få komma över!! Stort tack Johan för ett perfekt arrangemang även om Jaggan och Dahlgren slarvades bort på hemresan… Vid pennan / Olle

Det är tre veckor sedan det regnade sist (och då kom bara några stänk) och man tänker på poeten Lars Wivallius (1605-1669): ”En torr och kall vår gör sommaren kort och vintrens föda fördriver Gud hjälpe, som rår, si våren går bort och liten glädje oss giver.” Wivallius hade anledning att klaga. På den tiden jobbade nästan alla svenskar i jordbruket. Men idag rör det sig bara om någon procent. 18 Spelare gjorde upp om Johnys Minne i helgen. Vandringspriserna skulle delas ut för första gången. Monika Andersson var på plats och delade ut vandringspr brutto och Netto klassen. Vädret var på vår sida och västlig vind som vred sig till Nordvästlig är vi ju alla vana vid så inget att skylla på där. Segrare i såväll Brutto som netto klassen blev Ulf Jagaeus på fina 71 slag brutto och 64 netto. Ett slag efter kom Stefan Kjell med 72 slag brutto och 65 netto. Ulf avgjorde med en birdie på 18 hålet. Johny Andersson (1921 – 2020) växte upp på Lerberget och inledde sin 80-åriga golfkarriär som caddie på Viken, samtidigt som klubbhuset byggdes. Bland hans otaliga golfframgångar kan nämnas Europamästare i lag, vinnare av RM sju gånger, innehavare av Elitmärket. Glasskulpturen ur Johnys prissamling designades av HGK-medlemmen Gert Nyström och framställdes i den nu nedlagda Hyllinge glashytta. Priset skänkt till HGH av Johnys barn, Monica och Lennart Andersson Resultat SE BILDER

Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey GC härliga bana och nu när de flesta av restriktionerna dragits tillbaka var det möjligt att åka över i april igen till Wales. På Aberdovey har det spelats golf i över 130 år, ända sedan grundaren Colonel Ruck lånade 9 blomkrukor från en dam i byn och skar nio hål i träskmarken där banan idag ligger. Banan har sedan lagts ut, och förbättrats, av både Herbert Fowler, Harry Colt och James Braid och sämre arkitekter får man leta efter. Vi var ju sex stycken som var på plats i mitten av november 2021 för att spela fjolårets (framskjutna) mästerskap och denna gången hängde fler på och till slut glädjande nog hela 14 svenskar som ställde upp under The Welsh Hickory Weekend. Vi var sju stycken, Jonas, Stefan, Ulf, Bengt, som åkte från Köpenhamn och i Manchester anslöt Erik och Mats. Från Östergötland via Birmingham och tåg till Aberdovey kom Björn Petersson och Thomas Björkman. Samma resväg, men med start i Borås, använde sig Claes Armå och Bengt Ivstedt av. Ringrostiga var nog de flesta av oss även om vi försökt hålla igång och tom kört en 2-dagars tävling på Falsterbo 14 dagar innan avresan. Välbehövlig träning var det för alla som var med och inte minst så bjöd Falsterbo detta året på blå himmel och sol samt nästan vindstilla….. SAS har ju sina ’utmaningar’ vilket vi bittert fått erfara under pandemin och än en gång så lyckades de spräcka vårt perfekt upplagda program genom att ställa in morgon flighten från CPH på torsdagen samt kvälls flighten hem måndag…. Det var bara att boka om flyg, boka av/om banor, försöka få förskott återbetalda och gilla läget. Abborrens resebyrå fick verkligen ligga i. Avresan blev nu sen em från CPH vilket innebar härlig mörkerkörning på de synnerligen krokiga (men förmodligen vackra) vägarna ner mot Aberdovey. Bengan och undertecknad tog varsin bil och lyckades guida ner gänget på en riktigt hyfsad tid i ett vettigt väder även om vissa delar av sträckan bjöd på rejält åskväder och nästan hagel…. Väl framme på Seabreeze där vi bodde igen så bjöds vi på ost och lite annat gott som inte minst gladde Erik då han hade kört slut på bananerna i bilen från flyget. Trevligt initiativ och lite gott vin slank också ner. Som jag skrev i höstas gäller det att ha tur i rums-lottningen för att slippa släpa både dig själv samt bagage upp för alltför många, och alltför smala trappor där vandringen allt som oftast avbryts av branddörrar som måste öppnas…. Jaggan fick en drömlottning på våning 1 (Tack för swishen…). Micke och jag hamnade högst upp igen men utsikten är härlig och vi kan tom ana Borth & Ynyslas fina bana på andra sidan River Dyfi. Efter en som vanligt härlig frukost fredag morgon med laddade tävlande och bra fokus redan vid frukostbordet var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmningstävling’ tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar från B&Y GC. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey, dock tar det 45 minuter att köra runt Dyfi och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links. Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 -, GAPO och bladklubbor från 60-talet…. Samt en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast andra puttar går att träna på. Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) samt för de som önskade en slagtävling brutto och PB netto. Banan var i bra skick, ganska moderat vind och bjöds också på sol och en blå himmel. In i vinden ut gjorde öppningen tuff men då banan är 8 hål rakt ut och 10 tillbaka så fick vi bra hjälp på vägen in. Lagtävlingen vanns av lag Chadwick, Brändström och Gill på 73 poäng. Bengan och Per var med i laget som blev 2a på samma resultat. Micke ingick i laget som blev 3a och undertecknad i laget på 4e och sista prisplatsen. Bäst brutto var alltid stabile Claes Armå på 83 slag och netto hade Ben Burrows med 34 p flest poäng. Något lätt att äta efter rundan och prisutdelning innan vi begav hos hemåt på vår lilla men oerhört vackra omväg. På kvällen blev det gemensam middag på Seabreeze som verkligen har ett bra kök och inte minst gäller detta deras fiskrätter. De är inte bara goda det är också mycket mat som serveras om än väldigt vackert upplagt. Vi gick lite i närkamp med vinlistan också och kunde konstatera att den också höll mycket god klass även om vinet serverades i vad vi tyckte ovanligt små flaskor….. På lördagen var det match mellan BGCS och Aberdovey GC där medlemmarna kan välja att spela med hickory klubbor eller modern utrustning (plåt). Det var ännu en härlig vårdag med sol och blå himmel samt en 7-8 m/s in i ansiktet på de första nio hålen. Matchen har spelats i mer än 25 år och spelas som foursome, match med Sunningdale vilket gör att spänningen oftast finns kvar alla 18 hålen. Efter de 25 första åren är ställningen mellan Aberdovey och BGCS nästan lika om man räknar vunna hål vilket känns nästintill osannolikt efter så många år och så många hål spelade. Jämnt blev det även denna gången och matchen slutade 9 – 9 och om jag minns rätt några håls övervikt för BGCS. På kvällen middag i klubbhuset med god mat och vi fick, som vanligt, lyssna på en historie beskrivning av de 25 årens matcher framförd på ett lysande och spirituellt sätt av  Past President Philip Truett. Det blev en tidig sänggång för att komma laddade till söndagen även om några stannade kvar för att se 3e rundan på The Masters. Söndag morgon och The Championship! Tidig frukost och god och förhoppningsfull … Läs mer