Creatore

Det behövdes bara en man från HGH för att ta hem årets upplaga av Lichstensteins Memorial på Torekov i helgen. Stort Grattis till Johan Lindeberg. Resultatlista

RESAN TILL MACHRIHANISH View Album: HGH i Machrihanish, 1 – 8 juli 2017 2017 Hickory Grail at Machrihanish Flera HGH:are är medlemmar i Sveriges Golfhistoriska Sällskap, några också i The British Golf Collectors´ Society. Det senare arrangerar varje år ett antal hickorymästerskap bl a Scottish Hickory Championship, liksom vartannat år The Hickory Grail, en prestigeladdad matchtävling i Ryder Cup-format. Valet av årets spelplats, Machrihanish, var antagligen inte lätt. Banan är avsides belägen i kanten av Atlanten längst ut på Skottlands fastland och den slingrande vägen runt fjordar och berg är tidsödande. Men väl på plats blir man rikligen belönad, i alla fall om man uppskattar linksgolf, folktom natur och ett landskap som formats av hav, vind och betande får. Det mest påtagliga är dock kanske inte det ögat ser, utan frånvaron av ljuden från lufttrafik och annan mänsklig aktivitet som annars ständigt förföljer oss. Som Bengan Gustafsson uttryckte det i ett segertal: ”At Machrihanish you can hear the silence”. Lång dags färd mot natt Den långa bilresan från Edinburgh till Machrihanish börjar inte bra för Henrik, Claes och undertecknad. Där motorvägen passerar River Clyde dundrar vi rakt fram i stället för att svänga vänster, och när vi gör en U-sväng för att åter knappa in målet väljer GPS:en, som det skulle visa sig, en mindre lyckad färdväg. Osäkerhet infinner sig. Vad väljer man att lita på, senaste teknik eller beprövad erfarenhet? Trots att alla sinnen stretade emot förfördes jag som självpåtagen vägvisare av den kvinnliga GPS-rösten vilket till slut medförde rodnande öron och en dryg timmes omväg innan vi vid midnatt nådde slutmålet, Machrihanish. Fortsättningen blev desto mer lyckad. 3 – 5 juli. Förkrossande seger i The Hickory Grail Tävlingsveckan i Machrihanish inleddes med The Hickory Grail, matchtävlingen i Ryder Cup-format mellan Europa och USA. I Europalaget ingick HGH:arna Claes Kvist, Jonas Fack, Stefan Kjell, Henrik Peyron och Micke Martinsson. Ytterligare svenskar som deltog var Jörgen Isberg från Landeryd, Erik Brändström och rookien Ingvar Ritzen från Stockholms GK. Invigningsceremonin i atlantiskt aftonljus gick inte av för hackor. Virvlande trummor och kvidande säckpipor, flagghissning med British Golf Collectors´Society´s flagga överst, därunder den blå Europaflaggan med sin cirkel av tolv gula stjärnor, underst The Starspangled Banner. Till tonerna av mässingblås och Beethovens utsökta Europahymn skötte sig golfikonen och flagghissaren Belle Robertson, 81 (hcp 3) perfekt, i takt med slutackordet låstes flagglinan på sin knap och solen sjönk ned mot whiskyön Islays bergiga siluett i norr. Spelet kunde börja. 17,5 – 6,5 Redan efter första dagens foursomes kunde utgången anas och gapet mellan ett inspirerat Europa och amerikanarna vidgades efter bästbollarna dag två. Sista dagens singelmatcher innebar dödsstöten och Europa vann med förkrossande 17,5 – 6,5, inte minst tack vare HGH:arnas insatser mot USA:s bästa spelare. Jag följer Henrik Peyrons match på sluthålen mot USA:s etta, den briljant puttande Mark Wehring som allmänt kallas ”militären” på grund av sitt snaggade huvud och strikta uppförande. Henrik är ett upp inför sista hålet, båda slår perfekta drivar och hyggliga inspel. Wehring puttar först, en sex metersputt som snuddar hålet och skänks. Henrik, något närmare, slår putten alltför kort och står inför en matchavgörande putt på dryga metern. Miss är lika med delning, sänker han vinner han matchen. Pang. Mitt i hål. Kanske avgjordes dock The Hickory Grail redan kvällen innan då den svenska kontingenten bjöd samtliga 44 hickorygolfare i Machrihanish på ett bejublat ”Smorgasbord”? Vi backar bandet ett dygn: Tisdag kväll, 4 juli. Århundradets fest i Machrihanish? Vi backar alltså tiden till kvällen för Smörgåsbordet som sedan veckor omsorgsfullt Excel-planerats av Claes Kvist. Inköpen gjordes på IKEA Glagow och Tesco Campbeltown och samtliga HGH:are inklusive medföljande moatjeer drog sitt strå till stacken. Matlagningen som bl a innefattade skalning av 13 kg potatis utfördes i den inhyrda villan Rothmar East, och med en imponerande laginsats snoppades jordgubbar och ugnsbakades doftande Janssons Frestelser i långa banor. Från taket på grannhuset och festplatsen, B&B-palatset The Warren, fladdrade de svenska färgerna (Anders stormflagga från Gråläge upphissade på en ogrässkyffel), och lokalerna lystes upp av gulblå flaggspel. Till och med köttbullarna var prydda med svenska miniflaggor. Musik av ABBA strömmade ut ur Stefan Kjells mikrohögtalare, ackompanjerad av snaps, punsch och andra inspirerande drycker. Någon gång kring midnatt stängde transatlanterna baren och vandrade ut i den ljusa sommarnatten mot efterlängtad sömn i anrika, numera amerikaägda Ugadale Hotel, och därefter, som vi sett, USA:s Waterloo på linksen. 5 juli. Machrihanish Links Bengt Gustafsson och Ove Stenbeck från HGH passade på att spela en inofficiell tävling på Machrihanish Dunes den endast tio år gamla grannen till Machrihanish Old Course. Banan som ritats av Billy Lay Kidd från St. Andrews med benäget bistånd av svenske Peter Nordwall som bidrog med idéer om greenområdena, ligger i ett naturskyddat och extremt kuperat dynlandskap och utvecklingen av banan skedde med stor hänsyn till naturvärdena på platsen. Under lågsäsong betas banan av får och inga kemiska preparat får användas. Banans lyskraft ligger i dess råa ursprunglighet inklusive de (alltför?) undulerade greenområdena som ställer extrema krav på spelstrategi och kreativitet. Bengan Gustafsson konstaterade efter rundan att han vandrat hela 1,3 mil, vilket framför allt beror på stora avstånd mellan greenerna och efterföljande tees. Men för den som gillar linksgolf i orörd natur kan banan ändå vara värd ett besök. Tävlingen vanns av Chris Kempton på 36 p, med Jenny Hunt på andra plats med 35 p. 6 juli. Dunaverty och The George Colville Trophy Längst söderut på Kintyrehalvön med fantastisk utsikt över Irländska sjön och med Nordirland inom synhåll ligger byn Southend och den charmiga 18-hålaren Dunaverty från 1890. Banan, trixig och kuperad med många par 3-hål och par 66, fungerar som ”village course” för byn och är en ”dry club”, vilket innebär att alkohol inte får säljas i klubbhuset. Detta var ett villkor när den lokala bonden sålde marken till klubben för 127 år sedan och i denna del av världen handlar det om att ingångna avtal är till för att hållas. Vid första tee, inför starten av The George Colville Trophy, också den arrangerad av British … Läs mer

I år spelas foursomeligan som vanligt i en våromgång och en avslutande final tidig höst.

Lag Jonas Fack med Cilla Onell och Lennart Håwi tog en överlägsen seger i gårdagens tremanna scrambletävling. Vi tackar festkommittén för ett utomordentligt arrangemang. Stort tack också till Lars Lövkvist på Strandsidan som servade oss väl med mat och drycker. Resultat: 1. Jonas Fack, Cecilia Onell, Lennart Håwi, 29 slag2. Ulf Jagaeus, Kerstin Lidén, Anders Engström, 32 slag3. Sverker Justusson, Noni Engström, Claes Kvist, 33 slag

Martin Mueller vann överlägset årets upplaga av Fridlunds Eclectic

Hickoryvänner, Den jämna kampen slutade till Ryas fördel detta år 2 1/2 – 1 ½.Henrik P/Lars N vs Patrik B/Ulf J: 0/1Johan P/Martin M vs Per L/Bo M 2/0Stefan K/Sucharat O vs David J/Remmelgas ASAnders E/Claes K vs Gustav H/Kenneth P 1/3Bengt G vs Björn v P , Tomas Tedvik Utom tävlan

Årets hickorymatch HGH – Stockholmsalliansen på Kevinge 5 – 6 maj 2017 Morgonkylan biter i skinnet när vi stuvar in bärbagarna i de tre bilarna som ska ta oss till Stockholm och den årliga matchen mot stockholmsalliansen. Denna består huvudsakligen av medlemmar från ärevördiga Stockholms Golfklubb (1904) i Kevinge strax norr om huvudstaden. Ytterligare några kommer från Lidingö GK och ett par andra klubbar i närheten. Det kommer som vanligt att handla om i tur och ordning bästboll, foursome och singlar. Fyrboll bästboll i stekande sol Efter lunch i klubbhuset, uppmjukningsputtar, på vissa håll även kompletterat med flytande rangebollar ut i Edsviken, vandrar fyrbollarna i stekande sol och 22 grader upp till första tee. Banan från 1932 och i originalversionen ritad av Colt, Alison & Morrison är i gott skick trots att den varit snötäckt ett par veckor tidigare, greenerna är ur en vikenspelares synvinkel kraftigt undulerade och snabba. Några timmar senare, på klubbhusterassen, återställs vätskebalansen och resultatet summeras: 3,5 – 2,5 i HGH:s favör. Kvällen tillbringas i det jättelika klubbrummet där den nyputsade prissamlingen i gammalt silver och en jättelik oljemålning ”Rovet av Leukippos döttrar” beundras. Det handlar dock inte om Rubens original som hänger i konstmuseet i München, utan om en kopia som visar två yppiga nymfer som enleveras av två vilda sällar till häst. Tavlan kallas självklart ”Mixed Foursome” av medlemmarna. Natten tillbringas av de flesta HGH-spelarna på Mörby lasaretts närbelägna patienthotell där trötta mödrar och utvakade fäder vandrar runt med sina nyfödda i ståltrådsvagnar som liknar Systemets. Claes Kvist meddelar vid frukosten att han just stött på en ung dam dragandes runt med sin bebis. Tre timmar efter förlossningen. Foursomes Lördag morgon och foursomes. Gårdagens hetta har fått vika för betydligt svalare väder. Sune Werkell som bor granne med golfbanan berättar att det varit minus 3,5 mitt i natten och att man då satte på bevattningen för att snabbare få bort frosten. Återigen går HGH segrande ur lagspelet, återigen med 3,5 – 2,5 vilket innebär att vikeningarna nu leder med klara två poäng. Men singlarna återstår. Tolv singelmatcher innan totalsegern bärgas Singlarna spelas över nio hål enligt modellen 0,5 poäng för vinst, 0,25 för delning, för att inte singelspelet med dess många matcher ska väga alltför tungt. Historiskt har singlarna varit stockholmarnas starka sida, men denna gång håller HGH-spelarna undan, 5,5 mot 6,5 och totalsegern skrivs till 12,5 – 11,5. Nye medlemmen Jan Tilmanis som inlett lördagsgolfen på Viken något trevande visar sin klass genom att vinna tre matcher och dela en. Bl a besegras Ove ”Golf Links” Werner medan matchen mot Per Jacobsson, gammal SGK-medlem och f.d. tourpro, delas. Rapporter når oss att det rykt ur Micke Martinssons öron när han förklarat att han blivit ”rånad” på segern genom två osannolika slumpskott av Dick Poppelman från värdklubben. Men ur HGH-lagets synvinkel slutar det hela alltså väl. Alcazar står för dansmusiken Urlakade men glada byter vi om för kvällens bankett. Det visar sig att vi ska dela klubbhuset med ett bröllop där Alcazar står för musiken. Ulf Risberg från värdklubben klingar i glaset under middagen och uttrycker sin stora glädje för att ”Alcatraz” ska spela i rummet intill, och att vissa inte är så tokiga golfare trots att de föddes innan andra världskriget tog slut. Mat och viner är utsökta och släpper fram varma känslor. Golflandslagsläkaren Sten Forsberg från stockholmsalliansen säger att golf är en elitidrott och drar en limerick där det gäller att kunna rimma på Timbuktu, vilket klaras galant. Taffeln hävs och några lyckligt lottade skåningar blir uppdragna på dansgolvet innan det är dags att ladda för återfärd. Donken På nedvägen till Viken görs liksom på uppvägen depåbesök på Donken utanför Linköping. Undertecknad som aldrig tidigare hört uttrycket ”Donken” väljer en cheeseburger med vatten. Tretton kronor, i mina ögon minst lika sensationellt som de två hålade långputtar som i viss mån återställde självförtroendet i slutet av bästbollsmatchen tillsammans med Magnus ”Oily” Sunesson. Slutet gott, allting gott. Anders Engström Hickoryskålen 2017 på Kevinge 5-6 majResultat singelspel 9 hål (matchvinst=0.5 poäng, delning 0,25 poäng)       Stockholm Helsinborg Joakim Nässén vs Mikael Martinsson 2/0   Dick Poppelman vs Ulf Jageus 2/0              Joakim Nässén  vs Ulf Jageus a/sq a/sq Dick Poppelman  vs Mikael Martinsson 1/0             Michael Kurpatow vs Johan Persson  1/0   Anders Carlsson vs Claes Kvist   2/1           Michael Kurpatow  vs Claes Kvist a/sq a/sq Anders Carlsson  vs Johan Persson 1/0             Per Fylking  vs Owe Stenbeck   1/0 Sten Forsberg vs Bengt Gustafson   1/0           Per Fylking vs Bengt Gustafson 1/0   Sten Forsberg vs Owe Stenbeck   2/1           Patric Andersson vs  Bo Matson  2/0   Ulf Risberg vs Anders Engström  3/2             Patric Andersson vs  Anders Engström    2/0 Ulf Risberg vs  Bo Matson    2/0           Ingvar Ritzén  vs Henrik Peyron a/sq a/sq Erik Brändström vs Richard Steinert   2/0           Ingvar Ritzén vs Richard Steinert 2/0   Erik Brändström vs Henrik Peyron   2/0           Owe Werner  vs Jan Tilmanis   1/0 Per Jacobson vs Magnus Sunesson 2/1             Owe Werner vs Magnus Sunesson 1/0   Per Jacobson vs Jan Tilmanis a/sq a/sq           Resultat singlar     6,5 5,5 Fyrboll/bästboll     2,5 3,5 Foursome     2,5 3,5           Summa     11,5 12,5 Hickoryskålen 2017 på Kevinge 5-6 maj Fyrboll Peyron/Kvist – Kurpatow/Werkell A/S Sunesson/Engström – Nässén/Carlsson 1/0 Matson/Jagaeus – Ritzén/Andersson 0/1 Martinsson/Gustafson – Werner/Risberg A/S Tilmanis/Stenbeck – Brändström/Forsberg 1/0 Persson/Steinert – Poppelman/Fylking A/S Resultat fyrbollar 3½ 2½ Foursome Fack/Jagaeus – Werner/Risberg 0/1 Steinert/Peyron – Poppelman/Brändström A/S Kvist/Engström – Tengstrand/Andersson 3/2 Sunesson/Persson – Werkell/Carlsson 2/0 Tilmanis/Gustafson – Nässén/Fylking 1/0 Matson/Martinsson – Ritzén/Kurpatow 0/1 Resultat foursome 3½ 2½

Äntligen dags för säsongsstart på riktigt! Kan det bli bättre än att start tävlingssäsongen på riktiga linksbanor i golfens vagga (eller ja i alla fall närmare den än här hemma)? Dessutom med en Major – The Welsh Hickory Championships – som sig bör på fantastiska Aberdovey GC. I år är det dessutom jubileumsår; det är de 17:e mästerskapen, vilket inte är så märkvärdigt kanske, men dessutom klubbens 125 årsjubileum då den invigdes redan 1892 (för övrigt samma år som min salige farfar föddes) och foursomematchen mellan BGCS och klubben firar 25 år! Mycket att fira med andra ord! Torsdag Vi var fyra tappra och spelsugna HGH:are (Bengt Gustafson, Stefan Kjell, Mikael Martinsson och Jonas Fack) som lämnade Viken tidigt på torsdagsmorgonen 30/3 för att flyga från Kastrup till Manchester. Väl i hyrbilen och med GPSn inställd på Porthmadog GC i norra Wales för uppvärmning och kanske lite avhettning av överladdade golfare öppnade sig himmelen och regnet vräkte ner. Väl framme i Porthmadog, en ny bekantskap för oss alla, inmundigade vi typisk brittisk lunch – dvs mackor och en pint medan vi väntade på uppehåll. Porthmadog är utlagd av James Braid år 1905 med de första nio hålen av hedkaraktär (tråkiga sägs det) medan de avslutande nio är fantastiska linkshål. Vi var ensamma på banan och fick tillåtelse att spela hur vi ville, måste poängtera att tre av oss inte ville spela alls i regnet medan Bengt övertygade oss med att vi inte heller ville framstå som kycklingar. Vi klev i väg till 10:ans tee, peggade upp, och möttes av nio helt fantastiska golfhål. Trots ihållande ösregn kunde vi alla njuta av fina hål och bedårande utsikt. Någon av oss kunde även njuta av fin golf, +2 i ösregn på ny bana är helt godkänt, vilket även gav gott klirr i spelkassan. Efter spel och inpackning av dyngsur utrustning fortsatte vi söderut mot Aberdovey och helgens begivenheter. Fredag Dags för uppvärmningstävling i form av 3-mannalag i poängbogey där de två bästa resultaten per hål räknas. Självklart är det även en singeltävling med brutto (slag) och netto (poängbogey) vinnare. Tävlingen går av stapeln på Borth & Ynyslas GC – detta måste vara en av världens mest naturliga golfbanor! Inget kan ha hänt sedan mitten av 1880-talet då Wales äldsta golfbana lades ut. I mina ögon är det en av de banor som måste ha spelats och då självklart med hickoryklubbor. Dagen grydde med regn, vilket varit ihållande hela natten, för att sedan övergå i strålande solsken och en frisk bris från sydväst. Det massiva regnandet till trots var banan i fin kondition och endast marginellt vattensjuk – det är bra med linksgolf när det är blött. Tretton lag startade och första bollen (snacka om tur i lottningen för mig) hann 16 hål innan himmelen mörknade och regnet började fall, först i måttliga mängder för att sedan övergå i kraftigt, ihållande regn som tillsammans med den friska vinden, som så klart blåste emot på de sista tio hålen in, dränkte de 36 på banan kvarvarande spelarna. Det vinnande laget bestående av Mrs Ros Weston, Simon Kirk och Jonas Fack skramlade ihop 77 poäng att jämföra med tvåorna John Weston, Mikael Martinsson och John Linehan (Borth Chairman) på 64 poäng. Individuellt segrade Jonas Fack i båda klasserna med 77 slag brutto resp 36 poäng med Jason Dolman tvåa på 33 poäng. Det är i sammanhanget inte nödvändigt att redovisa övriga resultat. Lördag Så var det tid för den 25-årsjubilerande matchen mellan BGCS och Aberdovey GC. Jubileet till ära är det påbjudit full mundering, dvs spel i kavaj, för BGCS och fler än vanligt av Aberdoveys spelare dyker upp i både tidsenlig klädsel och med hickoryklubbor. Lyckligtvis bjuder även vädergudarna till och dagen avnjuts under en lätt skyig himmel med svaga vindar och ljummen vårvärme. Matcherna spelas med allt, dvs både handicap och Sunningdale rules, samt hela vägen ut till 18:e hålet och till slut är det laget med flest vunna hål som står som segrare. Vi lånar motvilligt ut Bengt till Aberdoveys lag och lyckligtvis slår Mikael Martinsson och Simon Kirk klart. Stefan blev hopparad med Carolyn Kirk (spelar fortfarande golf i brittiska amatörmästerskap) men de rådde dessvärre inte på Georgina Hatt och Mike Bouch utan fick inkassera en knapp förlust. Själv hade jag turen att bli satt i par med Jennifer Hunt, sannolikt yngsta medlemmen i BGCS(?), som spelar fin hickorygolf med fantastiska klubbor som pappa Tony fixat. Tony är Englands svar på Owe Werner och har massor med set för uthyrning. Frk. Hunt och jag lyckades vända på ett under par efter en bogey och två birdies, trots detta var vi bara 3 upp mot Lyndsay Parry och Judy Bouch som båda spelade bra golf och hade hjälp av Mr Sunningdale. En dubbel på tolvan och ett ruffbesök på 13:e gjorde matchen till endast ett upp. Efter ytterligare en bogey på 17:e var vi tre över par och helt lika. Damerna gjorde varsitt utmärkt utslag på långa och smala avslutande 18:e varpå Lyndsay sätter en spoon kort höger greenbunker och jag slår en järnetta till kort om green, mitt i banan i ett lite fuktigt område. Jenny lyckas med en fin niblick till 6 fot fr pinnen medan Judy dufftoppar sin chip ner i bunkern. Lyndsay slår upp bunkerslaget till 4 fot från pinnen varpå jag lyckas tråckla i vår putt för vinst av matchen – lysande golf och ytterst roligt! Den här gången står BGCS som klar vinnare med många håls övervikt. Dagen avslutas med jubileumsmiddag under pompa och ståt. Söndag De 17.e Walesiska hickorymästerskapen ska spelas. Banan har torkat ut, solen skiner, det är varmt och näst intill vindstilla.40-talet ivriga spelare väntar på första utslaget i årets första major, 09.20 går första boll med Nigel Notley (flerfaldig scratchvinnare och kapten för Europas Graillag), Mikael Martinsson och jag ut. Efter fyra hål i medvind, svag i och för sig, kommer vi i fatt fyrbollarna med ”plåtspelande” medlemmar och greenfeegäster – det går inte fort längre. Lyckligtvis är det vackert så … Läs mer

Har du läst ”historieskyltarna” utmed gångvägen? Som alla vet raserades gångvägen mellan havet och golfbanan i Viken av stormar och några av oss upplevde att vi måste göra en insats för att dels förhindra att gångvägen åter byggdes upp, sannolikt för att åter raseras. Dels för att EU-projektet ”Eurando” i september 2016 skulle medföra att tusentals vandrare från Europas alla hörn skulle passera golfbanan. Risken att många av dessa skulle förirra sig in i banan var stor. En arbetsgrupp med Ulf Mossberg och Anders Engström från HGH, och byföreningens dåvarande ordförande Tuve Nilsson beslutade då att tillverka ett antal skyltar som beskrev vår unika bana, och passa på tillfället att informera kommunledningen i Höganäs om projektet. Intressenter var givetvis också ägarfamiljens Claes Hultgren som ställde sig positiv, liksom Ros-Marie Paulsson som är projektledare för Kullaleden. Ytterligare en remissinstans var Naturskyddsföreningen i Kullabygden som delade vår uppfattning att ännu en gångväg med krossgrus eller andra främmande material uppe i dynerna borde stoppas. Vad berättar då skyltarna? En redovisar kortfattat på svenska och engelska banans historia och att den tillhör de 246 banor av världens ca 30.000 som räknas till de exklusiva kategorin ”äkta linksbanor”. En annan skylt återger bakgrunden till fårahuset, en tredje berättar om Svanebäcksgårdens plantering av från Danmark importerade strandgräs för att förhindra sandflykten för ungefär 200 år sedan. Gemensamt för skyltarna är att de också rekommenderar gående att följa stranden som många dagar, dock inte alla, är mycket lättgången. Pröva själv att promenera på den lätt fuktiga, fasta remsan närmast vattnet! Viktigt i sammanhanget var alltså möjligheten att få informera kommunstyrelsens ordförande Peter Kovacs med tjänstemän om golfbanans golfhistoriska betydelse. Vi ska inte tro att särskilt många utanför den inre kretsen av entusiaster har läst boken ”Golfbanan i Viken” eller ”True Links”, det ledande uppslagsverket om världens 246 linksbanor, där också Viken redovisas! Presentationen, bl a med hjälp av dessa böcker, verkade falla i god jord och vi får hoppas att vår fantastiska snart hundraåriga hickorybana ka leva vidare utan att påverkas alltför mycket av förändringar i omvärlden! Anders Engström

Namn Hål Bana Datum Klubba Sverker Justusson hål 8 Viken 16 april 2007 Mashie Niblick Hans Hallén hål 2 Viken 23 juli 2008 Spoon Martin Mueller hål 8 Viken 2011 Mashie Niblick Stefan Kjell hål 2 Vasatorp TC 14 augusti 2012 Mashie Johan Lindeberg Hål 7 Hylliekroken 14 september 2013 Mashie Niblick Magnus Sunesson hål 4 Rya 2015 Mashie Niblick Henrik Peyron hål 2 Viken 10 juli 2015 Cleek Jan Witt hål 8 Viken 19 juni 2016 Mashie Niblick Claes Kvist hål 8 Viken 10 september 2016 Mashie Niblick Stefan Kjell hål 8 Viken  15 maj 2018 Niblick