Christian Roosvall

HGH vann övertygande mot Stockholmarna!

av

Sol över linksen när HGH spelade mot Stockholm För fjortonde gången kämpade Hickory Goffers och vännerna från hufvudstaden om den eleganta Hickoryskålen, uppsatt av vår nestor Claes Kvist redan 2007. Efter fyra års uppehåll hade sex stockholmare under ledning av Dick Poppelman tagit sig ned till Viken för attfredagen den 19 april mötas av traditionsenligt aprilväder, kyla och duggregn, som dock besegrades av bländande vårsol redan under den första rundan, och även lördagen välsignades vår lilla linksbana av vädergudarna. Lyckligtvis hade banan hämtat sig någorlunda efter vinterns katastrofala översvämning, och nu var endast ettans green och en handfull bunkrar fortfarande ospelbara. Hickoryskålen handlar uteslutande om matchspel; Singlar, foursomes, bästbollar och i år också en scramble. För att få ihop fulla bollar fick några HGH:are ställa upp som reserver för stockholmare, vilketunderstryker matchens vänskapliga karaktär. Man spelar med Sunningdale-regler, dvs när något av lagen leder med två upp måste ett slag lämnas på nästa hål. Därutöver gäller stymie där ena lagets boll kan lämnas orörd på green för att hindra motståndaren från att välja bästa linje mot hålet. I pauserna mellan de många matcherna som gick över nio hål, bjöds på massor med kaffe och annat gott i drickaväg, till detta otaliga sandwiches, korvar och till och med gräddtårtor skänkta av jubilaren Ove Stenbeck. Ett särskilt tack utdelas till Bibban Gustafsson och Pelle Thomson för deras insats i pentryt! Efter lördagens spel samlades trupperna å Hamnkrogen i Viken för den sedvanliga banquetten med prisutdelning där skålar utbringades,tal och vitsar flödade, men också en tyst minut för vår i vintras så tragiskt bortgångne medlem ”Jaggan” Jagaeus. Summan av kardemumman är att årets upplaga vanns av ett av lagen, att alla trots detta föreföll nöjda, och att HGH nu leder maratontabellen med nio segrar mot fem. A. Engström

Welsh weekend 2024

av

Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey GC’s härliga bana och så var fallet även i år. Något senare än normalt var det vilket innebar att vi hade fått någon vecka extra på oss att träna (vilket var behövligt). Dock var intresset att åka över i år lägre än normalt och vi var 7 personer som gav oss iväg från Kastrup onsdag morgon. Bengt Gustafson, Mikael Martinsson, Henrik Peyron, Per Salomonsson samt undertecknad från HGH. Björn Petersson, Åtvid och Erik Brändström, Djursholm flög också med från CPH. Junioren Jonas som arbetar hårt och mycket kom torsdag morgon till London och fick hjälp av Jenny o Chris att ta sig till Borth. Övriga svenskar var Ingvar Ritzén, Sthlm och George Cojocaru från Köping som kom bilandes från Skottland. SAS hade i vanlig ordning ’bråkat’ med oss och ställt in flyget hem måndag kväll så vi fick skippa spel på Enville GC måndag morgon men vi hade två härliga linksbanor inbokade onsdag em och torsdag så vi skulle säkert bli nöjda med antalet rundor ändå. Vi landade i tid i ett regnigt Manchester och det första meddelande som dök upp när jag öppnade mobilen var att Conwy GC, där vi skulle spela på em, var stängd pga av det ösregn som dragit över området under tisdagen…… Bara att ta tag i reservplanen men vi fick samma besked från varje bana vi ringde så det såg mörkt ut. Jag hade dock tidigare läst om Delamere Forest som på hemsidan ’skryter’ med att deras bana har den bästa dräneringen i England så det blev ett samtal dit och visst var banan öppen även om det stod lite vatten på 18e hålet… Delamere ligger 45 minuter väster om flygplatsen så det passade oss bra. Det regnade fortfarande när vi kom dit men skulle upphöra inom en timme och detta stämde så efter en lätt lunch gav vi oss iväg ut på en bana som förutom att den nästan var torr också var en riktigt trevlig golfbana där vi fick ett mycket bra bemötande.    Vi körde därefter 90 minuter vidare västerut och hamnade då i den härliga kuststaden Llandudno som ligger direkt vid havet och innehåller allt som en engelsk sommarstad skall innehålla inklusive restauranger med klart tveksam mat…… Vi hamnade dock på vinrestaurangen Snooze där det fanns en del gott att äta som sköljdes ner med vettiga viner serverade av en kypare som förmodligen gjorde sitt första arbetspass någonsin i detta yrke….  Torsdag fm var det North Wales GC som skulle hedras med ett besök av oss och banan ligger vid havet nästan inne i Llandudno. Conwy GC ligger förresten rakt över viken där floden Conwy rinner ut så det tar inte många minuter att köra mellan banorna. North Wales var också en trevlig upplevelse men en ganska blöt och därmed tung bana gjorde att hålen blev långa för oss alla. Dessutom var tre hål stängda pga översvämning så det blev 15 hål för några av oss medan de yngre körde tre extrahål för att få ihop fulla 18. Som sagt en trevlig layout även om blötan gjorde att det var svårt att uppskatta banan fullt ut men väl värd en resa är den. Och tilläggas bör att vi sällan ätit så bra lunch på någon klubb i GB&I. Är ni i trakterna finns även Rhyl och Prestatyn som är trevliga linksbanor att besöka. Och för er som tänker på miljön så nås alla banorna med tåg från Manchester Flygplats (jag skall prova detta i september…). Vi hade hela Seabreeze för oss själva vilket är fantastisk och åker ni själva över så boka gärna in er här. Fina rum med underbar utsikt, trevlig personal men bäst av allt är frukosten. Världsklass! Erik gav den 5 gafflar igen vilket är ett mycket gott betyg. Tilläggas bör att det är viktigt att lägga beställningen innan Erik gör det då hans frukostvanor inte går av för hackor. Servitrisen lärde sig snabbt och körde med A4 block de två sista dagarna….. Efter en som vanligt härlig frukost fredag morgon med laddade tävlande och bra fokus redan vid frukostbordet var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmningstävling’ tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar från B&Y GC. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey (2 km fågelvägen), dock tar det 45 minuter att köra runt ’river’ Dyfi och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links. Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 -, GAPO och bladklubbor från 60-talet…. Samt en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast 2a puttar går att träna på för de 4 golfare som ryms på greenen…  Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) och PB netto individuellt, samt för de som önskade en slagtävling brutto. Banan var i bra skick, dock mycket blött och därmed låååång. En svag medvind på vägen ut hjälpte till att hålla ner scoren något men trots det var det flera hål där vi inte nådde in på rätt antal slag. Detta innebar in i vinden de sista 10 hålen som blev rejält utmanande och birdie puttarna var väldigt få…… Lagtävlingen vanns återigen av Erik’s lag (tredje året i rad..) men i år på mer modesta 76 poäng. Björn var med i tredjeplacerade laget på 72 pinnar och sedan följde vi övriga. Bäst brutto, i år igen, var stabile Micke M med 79 slag. Erik 2a på 83 och Olle 3a på 84. Björn blev 5a och Henrik 6a. Netto så vann tävlingsledaren själv, David Tomkinson på 35 poäng, Chris Kempton hade 34 och Erik var 3a på 33 poäng. Något lätt att äta efter rundan brukar det vara men oss helt ovetandes så fanns det nya krögare och ny meny vilket gjorde att det nu fanns så mycket mat att … Läs mer