…vid HGH-middagen
30 september 2023
(Föredragshållaren håller upp en tavla med en s k vindros)
Detta är en vindros, alltså en avbildning av bottenplattan i en skeppskompass. Den satt fram till i somras på ytterväggen på Villa Vindros i Svanebäck nära golfbanan, en sommarstuga som ägdes av skeppsredaren Stellan Banck och just nu rivs.
Stellan började spela golf på Viken för 96 år sedan och kom från en sjöfararsläkt, vilket följande dikt av honom påminner om.
Vilar i Viken
Mäktiga masten
Vinande vindar
Minnen besjunga
Sundet desslikes
Orden är utmejslade på armstödet på den s k Banckabänken som Stellan egenhändigt snickrade och donerade till byn. Bänken finns alldeles utanför Sjöfartsmuseet i hamnen.
Han älskade sitt Viken och att han var tokig i golf vilket bl a fick honom att skänka en elektrisk pump till den nya bevattningsanläggningen 1934, något som möjligen bidrog till att den uttorkade och sandiga banan fick fortsätta att leva ända fram till dessa dagar.
Lite bakgrund:
När Stellan är 22 går hans förmögne pappa Carl-August Banck bort, Stellan ärver ett rederi och en massa pengar och kommer under en stor del av 1920-talet vara stadd på resa. Det var på den tiden var det enkelt för folk att åka i bekväma Wagon Lits, tågvagnar, tåg kors och tvärs i Europa. Stellans högkvarter är i London eftersom han måste lära sig hur man sköter ett rederi.
Det mesta av vad som händer noterar han i sina fickalmanackor som blir sprängfulla med information om hans liv. När han är i London skriver han på engelska i sin fickalmanacka, i Paris skriver han på franska.
I London blev han bekant med golfare och började spela på Viken 1927 där William Hesters nya bana hade invigts året innan. Han fick då pegga upp på några nypor våt sand och utvecklade snabbt sitt spel med hjälp av Vikens professionist Alf Perry som några år senare vinner The Open på Muirfield.
Stellan når så småningom hcp 4. På Viken går han i regel på två-tre över par, på Rya verkar det som sex över är en standardscore för honom. Mölle som föds 20 år efter banan i Viken förstår han sig aldrig på.
I klubbens ungdom är han en av klubbens stöttepelare, inte minst sedan gräddan av medlemmarna flyttat till Rya. Sitter i styrelsen några år, anlitar regelbundet klubbens professionister, vinner många tävlingar.
Han spelar framför allt på Viken, Båstad, Falsterbo, Rungsted och Helsingör, då och då i alpländerna, senare också i England, Skottland, och långt senare, på jungfruseglatsen 1951 med vännen och Vikenmedlemmen Stig Gorthons senaste bananbåt, slår han en drive ut i Atlanten i höjd med Gibraltar på väg mot Spaniens äldsta golfbana Bandama, eller som den egentligen heter, Real Club de Golf de Las Palmas på Gran Canaria där man golfar och lastar bananer.
I början av 1950-talet blev han en stor beundrare av Ben Hogan och försökte kopiera dennes sving som framgick av reportage i golftidningar. Med hjälp av golfkompisen Ragnar Brunkman i klubben, också han skeppsredare, f. ö. Janne och Martin Muellers morfars bror, inspekterade han den egna svingen, filmad av Ragnar i ultrarapid.
I fickalmanackan kan man läsa ”golfspel på Viken enligt Hogans metod” och att han ”håller in höger armbåge som Hogan” och det är med Hogan och armbågen vi lämnar honom. Mer finns att läsa i ett av den kommande bokens 27 kapitel om Helsingborgs Golfklubb. Som medlem HGH kommer man kunna köpa boken från och med månadsskiftet oktober – November.”
Anders Engström
