Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey GChärliga bana och så var fallet även i år. På Aberdovey har det spelats golf i över 130 år, ända sedan grundaren Colonel Ruck lånade 9 blomkrukor från en dam i byn och skar nio hål i träskmarken där banan idag ligger. Banan har sedan lagts ut, och förbättrats, av både Herbert Fowler, Harry Colt och James Braid och sämre arkitekter får man leta efter.
Totalt var vi 11 svenskar som åkte över och i år hade vi bestämt att spela två lite mindre inlandsbanor dryga timmen söder om Birmingham som uppvärmning. Cleeve Hill och Painswick var banorna som vi valt ut tillsammans med Steve Oswald, boendes i Birmingham och som anslöt på Cleeve Hill. Vi var åtta stycken, Jonas, Ulf, Bengt, Mikael M, Per ‘Totto’ S, Erik B, Mats E och undertecknad som åkte från, eller via, Köpenhamn och i Birmingham anslöt Jörgen, Björn och Thomas. Ringrostiga var nog de flesta av oss även om vi försökt hålla igång och tom kört en 2-dagars tävling på Falsterbo 14 dagar innan avresan där en del av vinter rosten försvann. Vi hade två härliga dagar på en fantastisk fin bana som tom bjöd på nyklippta greener under fredagen.
SAS överraskade med att varken ställa in eller boka om oss denna gången så vi kom i hyfsad tid till Cleeve Hill som ligger just utanför Cheltenham och ingår i Cotswolds som är ett område präglat av åsryggar upp till 300 meter höga som går genom sex olika grevskap. Banan ligger på Cotswolds högsta punkt, 1083 feet (330 m) över havet och man har en helt fantastisk utsikt härifrån. Cleeve Hill lades ut 1891 av James Braid i ett område som sedan 6000 år helt saknar träd och som under 1800-talet, likt kullarna vid Gullane, användes för att träna hästar på. Från banan ser man också Cheltenham race course (gigantisk) där det sedan 1818 årligen har arrangerats hästkapplöpningar.
Som ni säkert kan tänka er så var det en kuperad upplevelse vi fick ta oss an och det blev många höjdmeter på stegräknaren. Trots mycket regn var banan i bra skick och vi hade dessutom tur att ösregnet som mötte oss när vi körde dit samt under lunchen plötsligt försvann och vi fick 4 timmars uppehåll innan regnet vräkte ner när vi väl skulle köra till hotellet. Det blev lite skiftande resultat, och det fanns divergerande uppfattningar om banans kvalitet i gänget, men vi hade en härlig dag och likaså kväll på The Falcon Inn i Painswick som hade mycket fina rum och bra mat. Tempot på frukosten satte dock ner humöret lite men som helhet ett trevligt ställe.
Dagen efter tog vi oss an Painswick GC och regn var prognosen men ännu en gång lyckades vi på något märkligt sätt pricka in 4 torra timmar och vi avslutade tom rundan i sol..
Om det var kuperat på Cleeve så var det lika ‘illa’ här och dessutom betydligt mer skog så det blev en rejäl utmaning att ta sig runt. Klubben grundades 1891 och banan ligger också i Cotswolds med en högsta punkt på 283 meter över havet. The Beacon heter platsen där det tidigare låg ett järnålders fort. Uppe på denna punkten har man likt Cleeve Hill en fantastisk utsikt över de omgivande landskapet. Banan är lite udda eller ‘quirky’ som det heter på engelska med bla. 8 blinda hål, 7 hål i rad utan ett par 4 hål och ett 10e hål som förutom att det var blint och över kullar hade en green som var nästan lika liten som övnings greenen på Borth & Ynyslas. Trots allt en härlig dag men det kändes inte som en bana man längtade tillbaka till. Lite skiftande resultat, lite skiftande uppfattningar, men ännu en trevlig dag!
Efter lunchen in i bilarna och Bengan och undertecknad tog varsin bil och lyckades guida ner gänget de inte särskilt snabbt körda 21 milen till Aberdovey på en riktigt hyfsad tid. Som vanligt bodde vi på Seabreeze och på kvällen middag där Tony Hunt också anslöt. Som alltid god mat på Seabreeze och numera får vi säga helt OK viner då man har bytt leverantör. FMC och liknande toppviner som de hade förr i tiden får Erik bara drömma om nu.
Vi hade hela Seabreeze för oss själva vilket är fantastisk och åker ni själva över så boka gärna in er här. Fina rum med underbar utsikt, trevlig personal men bäst av allt är frukosten. Världsklass! Tom Erik blir mätt.
Efter en som vanligt härlig frukost fredag morgon med laddade tävlande och bra fokus redan vid frukostbordet var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmningstävling’tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar från B&Y GC. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey (2 km fågelvägen), dock tar det 45 minuter att de 39 km köra runt Dyfi och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links. Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 -, GAPO och bladklubbor från 60-talet…. Samt en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast andra puttar går att träna på.
Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) och PB netto samt för de som önskade en slagtävling brutto. Banan var i bra skick, ganska moderat vind och vi bjöds på grått och lite regnigt väder. In i vinden ut gjorde öppningen tuff men då banan är 8 hål rakt ut och 10 tillbaka så fick vi bra hjälp på vägen in. Lagtävlingen vanns i år igen av Brännaren’s lag. Nu tillsammans med Athole Marshall och Thomas på 80 poäng. Jaggan och undertecknadspelade i laget som blev 4a och sista prisplatsen. Bäst brutto var linjalen Micke M med 80 slag. Erik 3a på 82 och Jaggan slaget efter. Ian Hislop slog till med fina 39 poäng i sin års premiär med hickories och 2a med 37 pinnar kom Ulf.
Något lätt att äta efter rundan och prisutdelning innan vi begav hos hemåt på vår lilla men oerhört vackra omväg. På kvällen blev det gemensam middag på Seabreeze och nu hade församlingen växt och vi var 19 st som tog över stället. Seabreeze har verkligen ett bra kök och inte minst gäller detta deras fiskrätter. De är inte bara goda det är också MYCKET mat som serveras om än väldigt vackert upplagt. Vi gick lite i närkamp med vinlistan också och kunde konstatera att den också höll mycket god klass även om vinet serverades i vad vi tyckte ovanligt små flaskor….. Mätta och nöjda försökte vi lite senare ta oss upp på rummen. Vis av tidigare års erfarenheter hade vi i år lagt Team Jagaeus – Salomonsson på BV vilket innebar en säkrare hemfärd för herrarna.
På lördagen var det match mellan BGCS och Aberdovey GC där medlemmarna kan välja att spela med hickory klubbor eller modern utrustning (plåt). Nu bjöds vi på en härlig vårdag med sol och blå himmel samt en 7-8 m/s in i ansiktet på de första nio hålen. Matchen har spelats i mer än 25 år och spelas som foursome, match med Sunningdale vilket gör att spänningen oftast finns kvar alla 18 hålen. Efter de 25 första åren är ställningen mellan Aberdovey och BGCS nästan lika om man räknar vunna hål vilket känns nästintill osannolikt efter så många år och så många hål spelade. Jämnt blev det även denna gången och matchen slutade oavgjort och om jag minns rätt några håls övervikt för BGCS. På kvällen middag i klubbhuset med god mat och vi fick, som vanligt, lyssna på en historie beskrivning av de 25 årens matcher framförd på ett lysande och spirituellt sätt av Past President Philip Truett. Det blev en tidig sänggång för att komma laddade till söndagen även om några stannade kvar lite extra.
Söndag morgon och The Championship! Tidig frukost och god och förhoppningsfull men samlad stämning . Ännu en dag med klarblå himmel, sol, 8-9 C och en lika stark vind som under lördagen väntade oss. Perfekta förhållande med andra ord men med tanke på att vi alltid spelar från klubb tee så innebär det många långa och utmanande hål som kan ställa till problem. Banan var i mycket bra skick och tom greenerna var både jämna och snabba. Rättvisa samt utslagsgivande förhållanden måste vi dock säga med tanke på all den nederbörd området har haft under mars månad.
Drygt 45 spelare ställde upp i det 22a Welsh Hickory Open men tävlingen kom att domineras av en spelare. Fjolårsvinnaren scratch, Neil Gascoigne, var överlägsen på 73 slag. En väl spelande Jörgen som verkligen fått ordning på sitt spel hade 77 slag och Jonas, som efter 3 dagars mindre bra scorande, slog till med 79 och bronsplats. Undertecknad blev 9a på 83 slag, Ulf, 11a på samma, samt Micke 12a och Erik 14e på 84 slag. I tävlingen om TheChampionship, som är poängbogey, var det mycket bra resultat och dessutom jämnt i toppen. Jason Dolman imponerade med 40 poäng och är därmed Welsh Hickory Champion. Neil var poängen sämre och 3a kom Chris Homer på 38p. Bäst av svenskarna Åtvidabergs stolthet, och fjolårsmästaren Björn på 37 poäng, Ulf 6a på 36 pinnar samt undertecknad 8a på samma poäng.
Efter rundan lunch samt prisutdelning och därefter 3,5 timme bil till Birmingham flygplats där vi bodde över inför hemresan måndag fm. Det blev en tråkig avslutning på vår resa då planet var överbokat och Micke inte kom med utan fick sitta hela dagen och vänta innan han via Bryssel kom till Kphn vid midnatt när alla direkt tågen slutat gå så det blev via Helsingör och hemma 03.00…..
Det var fantastiskt trevliga dagar i ett härligt gäng och betydligt bättre väder än vad alla prognoser visat. Nu får det bli vila några dagar innan vi börjar träna för nästa tävling, som dessutom är startskottet för Southern Hickory Tour 2022, Ystad Hickory Open den 6 maj.Nästa utländska stortävling blir Scottish Hickory Championship i maj där vi är 12 svenskar som reser över tillsammans.
Vid pennan / Olle
