Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey’s underbara bana. Nu är det som bekant pandemi och det mesta har vänts upp och ner. Ingen tävling kunde avhållas 2020 och ursprungligt datum för tävlingen i april 2021 fick pga fortsatt smittspridning flyttas fram till maj men då var situationen inte bättre så april blev till slut november innan det blev möjligt att åka över och tävla.

Hösten 2021 var intensiv med många resor för en hel del av oss. English gick som vanligt i början av oktober och i slutet av månaden var många med och spelade i The Grail mot USA på St Andrews. Brist på tid eller semester dagar gjorde att det till slut bara var 6 svenskar som åkte över till Wales i slutet av november. Sedan var det inte bara pandemin som ställde till problem utan det gjorde även SAS som ställde in och flyttade flighter i parti och minut vilket ledde till att vi fick hoppa över spel på de banor vi bokat dagarna före och efter mästerskapet och fokusera på de tre tävlingsdagarna i Wales.

Det enda positiva med detta var att vi flög ut sen em och slapp gå upp i svinottan för att hinna 8-planet som vi brukar åka med. Vi var som sagt vad 6 st som åkte över; Jonas, Bengt, Ulf, Mikael M, Per S samt undertecknad. Liten men som det skulle visa naggande god grupp. Bengan och Jonas tog hand om ratten i den lite större bussen vi hyrt och övriga fokuserade i baksätet på taktiksnack och genomgång av de banor vi skulle spela. Har ni inte åkt till Aberdovey från Manchester så kan jag berätta att det inte är motorväg hela vägen utan vägarna blir mindre, smalare och inte minst kurvigare ju längre man kör. Har ni anlag för åksjuka så rekommenderar jag att köra i dagsljus och från Birmingham. Det var ett till vissa delar medtaget baksätes gäng som ankom till Aberdovey strax efter 21.00. Tack Bengan för trots svåra förhållanden bra körning! Det mesta var stängt när vi kom fram så det blev en kort runda till den öppna puben där vi fick ta del av torsdagens Quiz tävling som uppenbarligen var mycket uppskattad i byn. Vi hade ärligt talat svårt att hänga med….

Vi bodde på Seabreeze mitt i byn som är ett trevligt B&B med en riktigt god frukost och bra restaurang. Som alltid på brittiska B&B är husen smala och högre än man önskar och när trapporna därtill är smalare och längre än 2’ans fairway på Borth & Ynyslas blev det en rejäl motion för oss som drog nitlotten och bodde högst upp då bagage samt bagar skulle släpas upp och ner. Per och Ulf bodde längst ner och kom oftast helt oberörda till frukost och avfärder.

Efter en härlig frukost fredag morgon var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmnings tävling’ tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar i B&Y. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey, dock tar det 45 minuter att köra runt vattendragen och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links. Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 och bladklubbor från 60-talet…. Och en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast andra puttar går att träna på.

Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) samt för de som önskade en slagtävling brutto. Banan var i bra skick, ganska moderat vind men när vi gick ut så började det regna vilket gjorde de första hålen lite extra svårspelade. Tack o lov avtog regnet och vi fick en härlig golfdag på en fantastiskt trevlig bana. Per visade att han snappat upp en hel del från oss andra under vår senaste Englands resa och ledde sitt lag till en säker seger i lagtävlingen på 77 poäng tillsammans med Britta Nolle och Ben Burrows. Undertecknad råkade ha lägst brutto score med Jonas på 3e plats. Efter spelet blev det en enkel måltid serverad av några av klubbens entusiastiska damer samt prisutdelning. På kvällen hade vi bokat bord på Seabreeze och där fick vi sällskap av såväl Nigel som herr och fru Burrows. Med tanke på att bordet egentligen var gjort för 6 personer som med lite god vilja kunde rymma 8 så blev det tight när vi försökte få in 9 personer vid bordet vilket vi till slut lyckades med även om det tog tid att få ner Bengan på sin stol….. Gott och trevligt var det men både UK Health Security Agency och FHM hade säkert haft synpunkter på social distancing vid bordet. Jag fick trots att det var trångt ett intryck av att Nigel uppskattade vårt sällskap…..

På lördagen var det match mellan BGCS och Aberdovey GC där medlemmarna kan välja att spela med hickory klubbor eller modern utrustning (plåt). Matchen har spelats i 25 år och spelas som foursome, match med Sunningdale vilket gör att spänningen oftast finns kvar alla 18 hålen. Skönt väder men ingen sol var förutsättningarna och det blev ännu en härlig och trevlig dag med många jämna matcher som tyvärr för vår (BGCS) del slutade med seger för värdklubben trots bra insatser av di svenske. På kvällen middag i klubbhuset med mycket god mat och vi fick lyssna på en historie beskrivning av de 25 årens matcher framförd på ett lysande och spirituellt sätt av Past President Philip Truett. Vid middagen fick även John Pearson en bok som tack för alla sina år som redaktör för Through The Green. Det blev en tidig sänggång för att komma laddade till söndagen.

Söndag morgon och The Championship! Med tanke på att vi var i slutet av november hade alla varit oroliga för hur vädret skulle vara och plockat med oss vinterutrustning men vi belönades istället med en fantastisk höstdag. Klarblå himmel, sol, 8-9 C och en inte alltför besvärande vind från nord/nordost som till viss del fastnade på kullarna av Cambrian Mountain vid sidan av banan. Perfekta förhållande med andra ord men med tanke på att vi alltid spelar från klubb tee så innebär det många långa och utmanande hål som kan ställa till problem. Banan var i mycket bra skick, även om greenerna inte var så snabba som de brukar men som sagt vi är ju inne i november.

Trettio spelare ställde upp i det 20e Welsh Hickory Open men tävlingen dominerades helt av Floda’s stolthet Per som med hjälp av några fina birdies på utrundan kom i mål på 39 poäng och 4 pinnar före en trio bestående av Nigel Notley, Jason Dolman och Edward Allingham. (Undertecknad kom 6a). Per var också bäst brutto på 78 slag och bland damerna vann Britta Nolle. Tyvärr har vi ännu inte fått alla resultat men Jonas var 3a på 82 slag och undertecknad 8a på 85. Vi får lov att återkomma med resultatlistor när/om dessa dyker upp….. Dagen avslutades med en bit mat samt prisutdelning innan vi packade in oss i bilen för resan upp till Manchester och flyget hem måndag fm. Jonas tog ratten och tack o lov var det ljust i början så att den vindlande färden blev något enklare att genomlida……. Självklart firades den dubble vinnaren Per på ett värdigt sätt under resans gång och faktiskt blev det svensk seger i alla fyra tävlingarna.

Nu får det bli vintervila några veckor innan vi börjar träna för nästa tävling som är Welsh Hickory Championship igen….. 8-10 april åker vi dit (hoppas vi…). Har ni inte bokat in det i kalendern gör det nu. Ni kommer inte att ångra er!!

Vid pennan
Olle