BGCS English Hickory Championship meeting oktober 2019
Äntligen oktober och dags att åka över till England igen och mäta våra krafter med övriga BGCS medlemmar på den lika utmanande och underbara Rye-banan. Då 2019 även är ett Grail-år och match mot USA i Texas under andra halvan av oktober så var en del av våra svenska medlemmar tvingade att välja bort English Hickory vilket gjorde att vi ‘bara’ var 9 svenskar som hade anmält oss till mästerskapet. Dock, som vi själva konstaterade, det är inte kvantitet som alltid räknas utan kvalitet….
Från HGH anmälde sig Bengt G, Ulf J, Micke M, Jonas F samt undertecknad. Med oss från Köpenhamn var också Jörgen Isberg och Martin Claesson och på Gatwick anslöt från Åtvidaberg, Björn Petterson och Thomas Björkman. Jonas F dök upp torsdag kväll för att vara med på mästerskapet. Tidig start blev det från Viken för Ulf och Bengan för att sedan hämta upp Micke och Jörgen (som kommit ner kvällen innan). Micke hade dock tillbringat halva natten på toaletten och var tråkigt nog tvungen att stanna kvar hemma i Sverige.
West Sussex
I år hade vi med hjälp av Jagge och Jonas fått kontakt med Ben Burrows som är medlem på West Sussex GC och Ben hade ordnat en match mellan West Sussex medlemmar samt 12 st från BGCS (varav 7 från Sverige). Tony Hunt ställde upp med klubbor till de i West Sussex som inte hade egna hickoryklubbor.
Banan är en riktig pärla som ligger i grevskapet West Sussex ca. 1.5 timme sydväst från Heathrow eller en knapp timme västerut från Gatwick. (Åker ni med Bengan och Jagge är kartläsare så lägg till 30 minuter så har ni tagit höjd för ett antal felkörningar genom villakvarter och vackra skogsområden……).
West Sussex eller mera känd som Pulborough togs i bruk 1931 och arkitekter var Guy Campbell (Prince’s och Killarney) och Cecil Hutchison som ligger bakom Gleneagles och Turnberry. Banan ligger i ett underbart sandigt område där hålen spelas antingen genom härliga allér av tall och björk eller så slingrar sig hålen fram i naturen på perfekta fairways omgivna av en synnerligen tät ljung som var näst intill omöjlig att komma ur. Fairways och greener genomgående i perfekt skick även om banan efter mycket regn var tyngre än normalt.
Om ni är i området så ligger det ett antal fina banor inom en timme från West Sussex. Liphook, Blackmoor, North Hants, Hankley Common med flera. Detta är Harry Colt area så ni kommer inte att bli besvikna.
Matchen spelades som foursome (klubben är en 2-ball course) och inleddes med lunch i det nyligen utbyggda , trevliga klubbhuset. Banan är en kombination av skog- och hedbana. Endast ett par 5 hål men däremot ett antal långa eller med hickoryklubbor oerhört långa par 4 hål. Sista 9 hålen är nog bland det längsta vi spelat genom åren. Matchen i ett strålande fint höstväder men något tung bana blev så jämn som den kunde bli.
Lite förfriskningar, eftersnack med våra värdar och sedan blev det bil i 2 timmar till Rye där vi som vanligt var inkvarterade hos Toby på The Windmill. På kvällen en alldeles utsökt middag på The Landgate Bistro som vi troligen inte ätit på tidigare. Väl värd ett besök!!
Rye, GB vs Rest of The World
Torsdagen var det dags för match mellan GB and The Rest of The World med nästan 40 deltagare.
Efter frukost blev det en promenad i Rye men sedan åkte vi direkt ut till banan för att värma upp och den sedvanliga Fish and Chips’n på Marino’s ströks ur programmet (Jonas o Stefan var ju inte med..) och det blev istället uppvärmning på rangen (bollar fortfarande hårda som flinta) och övningsfält innan vi intog en god och närande lunch i klubbhuset. Även idag hade vi bra väder dock inte så mycket sol men behaglig temperatur. Tyvärr rådde vi i Rest of the World inte på våra värdar utan dessa kunde ta en stabil seger med 7-2. Dagen avslutades med middag för det svenska gänget på The Standard Inn där även Ben Burrows var med. (The George in Rye var stängt sedan en brand i början på sommaren och kommer att vara så för lång tid framåt).
Rye, English Hickory Championship
Fredag och The Championship. Frukost, promenad i byn och sedan ut till banan för uppvärmning på range, övningsfält och puttinggreen. Skönt, men lite grått väder, och 13-14 grader C. Första start var 12.44 så relativt tidig lunch i klubbhuset som sköljdes ner med goda och näringsrika drycker. Maten har blivit bättre år från år och tom salladsbuffen består numera av färska och goda grönsaker. Julskinkan är självklart kvar för er som undrar.
Som vanligt spelade vi från vit tee, dock var par för dagen höjt från 68 till 71 vilket förbättrade scoren något (eller gjorde den mindre dålig..) men lång är banan oavsett vilket. En måttlig vind ställde inte till några problem dock kom den från exakt motsatt riktning vad tävlingsledningen tänkt så de hål där de hade flyttat fram kloten något var nu i medvind och vice versa…. Lika för alla. Banan var i oerhört fint skick men tyngre och därmed längre än normalt. Svårspelat och svårscorat är det oavsett vilket väder och vilken vind som råder.
Local Professional Matthew Holland, som vann bruttoklassen förra året, förbättrade i år sitt resultat till 71 slag vilket är nytt rekord för tävlingen och han stod som överlägsen segrare av Tony Hawkins Scratch Championship 7 slag före Johnny Firth och Ian Forrester. Jonas var bäste svensk in the low 80’s medan vi övriga fick slita för att få ihop en anständig score.
The Founders Salvers och med den titeln English Hickory Champion gick i år till Johnny Firth på fina 39 poäng. Delad andraplats mellan Carolyn Kirk och Matthew Holland på 37 poäng. Andrew Buchan stod för dagens slag då han gjorde HIO på 14e hålet och detta var tydligen första gången någon gjort detta i en ’UK based hickory championship’. Officiella resultat har vi ännu inte fått från Nigel men hoppas de dyker upp inom kort.
Tävlingen avslutades traditionsenligt med middag på Webb’s Fish Cafe och förmodligen enligt gammal tradition bjöds det på lite mat till vinerna som serverades. Prisutdelning och många trevliga och underhållande tal avslutade kvällen innan vi lite trötta drog oss hemåt.
På lördagen var det transport upp till Wildernesse och nu hade Bengan och Jagge läst på ordentligt så på en timme var vi där. Wildernesse är en trevlig skogs/parkbana om än något tung och inte så hickoryvänlig. Fantastiska greener som vanligt samt hör och häpna, en dag utan regn!!!
Vi inledde som vanligt med Bangers and mash i klubbhuset som är synnerligen gott och mättande. Två stycken ’bangers’ ingår och de räcker länge utom för Tony’s svärson Chris som fick i sig 5 st och dessutom fick han med sig ytterligare 3 st ut på banan…..
Vi (=BGCS) spelade greensome matcher mot klubbens medlemmar som får välja mellan att spela hickory eller modernt. Shotgun start som vanligt. Det blev en härlig och trevlig dag som avslutades med lite förfriskningar och prisutdelning på terrasen utanför klubbhuset. En riktigt underbar och skön dag om vi bortser från att Wildernesse var ofina nog att besegra oss med 6,5 – 3,5.
På kvällen middag för oss svenskar med familjen Hunt och Perry Somers i Sevenoaks. En perfekt avslutning på en mycket trevlig vecka där vi tar med oss mängder av härliga minnen. Vi ser fram mot att komma tillbaka nästa år (1-2/10)men först The Grail för några av våra svenska spelare. Från HGH deltager Bengt, Jonas, Henrik, Stefan och Micke M. Vi övriga får börja träna för Welsh Hickory men inte minst för The Grail 2021 på St Andrews.
Vid pennan
Olle
