Du är här:

En vän har lämnat oss

50 år med Jaggan

Ibland stannar tiden upp!
Ibland händer saker som vänder upp och ner på allt.

 

Att någon nära bara försvinner ur vårt liv känns alltid så osannolikt, så svårt att ta in.
Sådant händer bara andra.
Aldrig mig.

Tyvärr är det inte så och nu har det obegripliga hänt när beskedet om att Ulf omkommit i en bilolycka nådde mig. Det var ju bara någon vecka sedan vi var tillsammans i Surrey utanför London och spelade med våra hickories, skämtade, skrattade, spelade härliga banor, åt och drack gott som vi brukade göra när vi var ute och reste.
Ulf har jag känt i över 50 år. Ända sedan vi åkte runt på den svenska amatör touren i början på 70-talet och försökte knäcka 300 på de 72 håls tävlingar det då var tal om. Rika blev vi inte och 1976 fick vi ta tag i våra liv och med helt tomma CV fick vi börja nerifrån så vi blev dagsanställda lagerarbetare på Frigoscandia i Helsingborg med svindlande 121:- i dagslön. Vi skötte tydligen oss och fick komma tillbaka dagen därpå och därpå….. Ulf fick sedan arbete inom Frigoscandia Contracting och här blev han kvar under resten av sitt arbetsliv även om huvudägarna förändrades.
Ulf var golfaren som inte var den rakaste i södra Sverige. Däremot den som slog lägst…… Han hade också de känsligaste handlederna av alla och förvandlade ideligen bogeys till par eller birdie genom sin fenomenala förmåga att få bollen i hål. Han var den ende av oss som kunde gå under par utan att slå ett rent slag… Uffe hade ett stort spel i sig och kvalade både 1978 och -79 in till SEO (Scandinavian Enterprise Open). Och något år senare vann han Omegaslaget och det ihop med undertecknad.

Han snackade inte mycket men väl tillsammans var han en härlig, generös och omtänksam kille som gick hem hos alla även om hans ibland lite buttra uppsyn kunde ’skrämma’ någon.

Hjärtat var stort och Ulf’s och Anita’s hem stod alltid öppet när någon kom och hälsade på. Otaliga är de uppladdningar vi har haft på Bovetevägen innan våra HGH tävlingar på Viken. Den ’score sänkande’ pytt i pannan stod alltid på menyn och blev en klassiker……

När Claes Kvist drog igång hickorygolf på Viken var Ulf inte sen att hänga på och hans naturbegåvning och känsliga händer passade perfekt för hickories och framgångarna lät inte heller vänta på sig. Claes lockade även oss att bli medlemmar i British Golf Collectors Society och vi började åka över och spela i mästerskapen i GB. Ulf visade även här prov på sin förmåga att hantera träskaften med både vinster och framskjutna placeringar i de tävlingar vi deltog i.
Uffe’s absoluta favoritbana i GB var Borth & Ynyslas som ligger vid kusten lite söder om klassiska Aberdovey. En riktig naturbana som passade Uffe som hand i handske. På B&Y spelas alltid en tävling innan mästerskapet på Aberdovey och Uffe har både vunnit och placerat sig i toppen när vi varit på B&Y. Han älskade verkligen banan och jag tror det var ömsesidigt.
Det finns självklart många historier från våra resor men en som jag tror att han inte skulle förlåta mig om jag inte berättar är en historia från just B&Y. Första start är alltid efter lunch så det blev ofta något att äta och dricka innan vi gick ut. Just den här gången så gick Ulf och jag tillsammans fram till baren för att köpa något och förklarade för den vänlige kyparen att vi ville ha vitt vin.

Önskas ett glas chardonnay eller sauvignon blanc frågade mannen.
Uffe och jag tittade på varandra innan vi svarade: We only buy bottles…
Det blev tyst några sekunder innan den trevlige herren svarade;
I like your style……

Vi fick vår flaska sauvignon blanc men vi fick också en ny vän…

Undertecknad hade nöjet att nästan alltid dela rum med Uffe. Vi passade bra ihop. Behövde inte snacka så mycket. Gillade samma musik, som alltid spelades på rummet (mha Uffes Bose), när vi inte satt i sängen och kollade ännu ett klipp från Monthy Python galna upptåg. Sippade på en whisky eller ett glas sauvignon blanc som var hans favoritdruva. Uffe var synnerligen allmänbildad och det blev många och långa diskussioner om allt möjligt. Det intressanta med Ulf var att han alltid hade rätt, även när han visste att han hade fel…..

Vi har spelat 1000-tals hål tillsamman.

Vi har spelat oerhört många foursome’s tillsammans. Flera av dessa utan att vi  träffat fairway någon gång under 18 hål men ändå lyckats scora runt par.

Denne mysgubbarnas mysgubbe kommer inte att förgylla våra resor eller rundor mer. Vi får klara oss själva.

F-n vad jag kommer att sakna dig Uffe.

Mitt golfliv blir inte detsamma igen.

Ett STORT STORT tack för att vi fick lära känna dig och vara en del i ditt golfliv.

Låt oss avsluta med en skål – i Sauvignon Blanc…….

Vännen Olle Dahlgren

+++++++++