Dag: 10 november 2021

Äntligen oktober, och med en pandemi som börjar släppa sitt grepp kommer vi, efter att ha tvingats stanna hemma 2020, återigen åka över till England och mäta våra krafter med övriga BGCS medlemmar på den underbara links banan i Rye. Liksom för två år sedan är 2021 ett Grail-år och match mot USA. Denna gången dock på hemmaplan och inte på vilken bana som helst utan matchen kommer att gå av stapeln på helig mark i St Andrews sista dagarna i oktober. ’Som vanligt’ är det många svenskar som kvalat in i laget och några tvingades därför välja bort English för att få plats i almanackan med The Grail. Trots det var vi ursprungligen 16 svenskar som hade anmält sig till mästerskapet men skador, sjukdomar och annat gjorde att antalet sjönk och till slut var vi 10 personer som åkte med till England. Från HGH åkte Bengt G, Ulf J, Micke M, Jonas F, Stefan K samt undertecknad med. Per Salomonsson, Öijared hängde med från Kastrup och på Heathrow anslöt från de norra delarna av landet Jörgen Isberg, Erik Brändström och Mats Elmgart. Tidig start (03.45) blev det från Nordvästra Skåne för HGH’arna. Per och undertecknad anslöt på Kastrup vid 05.45 medan våra norrländska vänner flög direkt till Heathrow. Vi fick en härlig frukost i SAS-loungen där vi tom lyckades få in (och ut) Jagaeus helt gratis trots att vi fyllt vår kvot av gäster…… New Zealand GC I år hade vi själva ordnat med spel före och efter mästerskapet då tävlingen på Wilderness i år spelades redan i juni. Med hjälp av Abborren Golf & Travel var vi inbokade på den lilla pärlan New Zealand GC. Flyget var 30 minuter tidigt, men denna tidsvinsten försvann snabbt i de långa köerna vid passkontrollen. Vi fick dock både bagage och hyrbilar snabbt och var på plats i god tid på banan och hann med både en macka och lite förfriskningar innan det var dags att ge sig ut och mäta våra krafter med bana och motståndare. New Zealand ligger i grevskapet Surrey ca. 20 km sydväst från Heathrow och nås normalt på 25-30 minuter med bil. Klubben bildades 1895 och för er som undrar varför banan tog just detta namnet skall jag försöka göra en lång historia kort….. Marken där banan ligger ägdes sedan 1815 av familjen King of Ockham som sedan andra halvan av 1600-talet var stora markägare i Surrey. En av ättlingarna i familjen, Henry King, bestämde sig efter sin pensionering från flottan att segla från Plymouth till Nya Zealand och fick med sig ett antal vänner och i mars 1841 ankom de till nordön där de etablerade ’staden’ New Plymouth. Henry slog sig ner här, byggde hus, annekterade mark och bestämde att detta skulle kallas för Brooklands vilket också var namnet på familjen King’s hus i Weybridge, Surrey. Hemma i Surrey gav familjen sedan (runt 1850) namnet New Zealand till några hus och ett stycke land som låg där dagens klubbhus ligger. När golfklubben sedan grundades tog klubben namnet New Zealand. Banan ligger i ett underbart område med skog, ljung samt enorma rhodedendron buskar så vill ni åka hit så gör det i maj när banan är som vackrast men oavsett årstid är den värd ett besök. Par är 68 vilket kan få dig att tro att det är en kort och enkel bana men låt dig inte luras. Många långa och härliga par 4’or som slingrar sig fram genom ljungen (där ni helst inte skall befinna er…..). Vi fick slita för att ta oss runt från gul tee men Erik och Mats noterade klart anständiga resultat och var bäst individuellt. Erik och Jonas vann lagtävlingen. Vi andra fick njuta av en härlig bana, sol, knappt någon vind och 17-18 grader samt det bästa sortiment vi någonsin sett på ett Halfway House…..Vi avslutade med en 3-rätters middag på klubben för att undvika ’rush hour’ i Londontrafiken innan vi ställde kosan mot Rye. Om ni är i Surrey så ligger det ett antal fina banor inom 30-40 minuter från New Zealand bl.a. Sunningdale, Wentworth, Swinley Forest, Berkshire, Royal St Georges samt de tre W’na, Woking, West Hill, Worplesdon. Swinley Forest är min personliga favorit utlagd av Harry Colt 1909. Colt ligger också bakom ett antal av de andra banorna men även Herbert Fowler var flitigt anlitad här. Lite förfriskningar, eftersnack med våra värdar och sedan blev det bil i 2 timmar till Rye där Bengan och undertecknad testade fartgränserna på M25. Vi var som vanligt inkvarterade hos Kathryn & Toby på The Windmill. Trots en lång dag tog vi en stärkande promenad på kvällen i Rye som avslutades på The Mermaid Inn (rebuilt 1420 står det på huset…) Rye, GB vs Rest of The World Torsdagen var det dags för match mellan GB and The Rest of The World med drygt 40 deltagare. Efter frukost blev det en promenad i Rye men sedan åkte vi direkt ut till banan för att värma upp och den sedvanliga Fish and Chips’n på Marino’s ströks ur programmet och det blev lunch på klubben istället. Uppvärmning på rangen (bollar fortfarande hårda som flinta) chippning/puttning och sedan var vi redo. Även idag hade vi riktigt bra väder, sol och en behaglig temperatur. Det hade kommit regn tidigt i veckan så banan var tyngre än normalt. Rest of the World stod för en imponerande stark insats och tom så bra att Nigel inte ens nämnde resultatet varken vid kvällens middag eller fredagens prisutdelning……Dagen avslutades med gemensam, och mycket trevlig middag på Webbes Fish Cafe för alla som varit med under dagen. Rye, English Hickory Championship Fredag och The Championship. Frukost, promenad i byn och sedan ut till banan för uppvärmning på range, övningsfält och puttinggreen. Ännu en fantastisk oktober-dag, blå himmer sol, nästan ingen vind och 17-18 grader C. Första start var 12.44 så relativt tidig lunch i klubbhuset som sköljdes ner med goda och näringsrika drycker. Maten har blivit bättre år från år och tom salladsbuffen består numera av färska och goda grönsaker. Julskinkan … Läs mer