Noteringar från resan med HGH till BGCS Welsh Weekend 2019

Nytt år, ny säsong, nya förväntningar, ny (höjd..?) ambitionsnivå men inte minst dags att börja tävla igen. Som alltid så är Welsh Hickory Championship först ut av mästerskapen. I år spelas tävlingen lite senare än vanligt vilket gav förhoppningar för oss som åkte över att våren kanske hade kommit till sydvästra Wales (utan att gå händelserna i förväg kan vi konstatera att även här kom våra förhoppningar på skam..). I år var vi en liten, men talangfull, grupp från HGH som åkte över. Past captain och femfaldige Welsh Open vinnaren Jonas F åtföljdes av Stefan K, Ulf J samt undertecknad. Med på resan var också Erik Brändström och på Cartref B&B, där vi brukar bo, anslöt Claes Armå och Bengt Ivstedt från Borås.

Welsh Weekend består av 3 tävlingar och avslutas med The Championship på den underbart vackra, och utmanande Aberdovey Golf Club. Banan ligger i utkanten av det lilla (800 personer bor här) samhället och ligger inbäddad mellan Cardigan Bay i väster och järnvägen i öster. Banan ligger i Snowdonia National Park och grundades 1892 då en herre vid namn Colonel Ruck lånade 9 blomkrukor av en dam i byn och satte ut dem på det område där banan nu ligger. Herbert Fowler, Harry Colt och James Braid har alla varit delaktiga i att förbättra och utveckla banan.

Att skriva om Aberdovey utan att nämna Bernhard Darwin är en omöjlighet för detta är hans bana. Han började spela golf redan som sexåring och vid sekelskiftet spelade han på +4! Darwin återkom regelbundet på Aberdovey och skrev ofta om banan och Aberdovey i sina berättelser och artiklar. Captain var han vid tre olika tillfällen i början på 1900-talet. Darwin’s Bar finns inne klubbhuset och här spenderade vi, främst av artighet mot Darwin, delar av resan….

Vi flög ut från Köpenhamn tidigt torsdag morgon vilket innebar revelj mitt i natten i Viken. Undertecknad anslöt 20 minuter före överenskommen tid på Kastrup men då hade Viken-gänget redan checkat in och gått vidare. Varför bestämma tid.. Vi ankom till Birmingham enligt tidtabell och mha hyrbil körde vi de dryga 2.5 timmarna till Aberdovey. För er som vill åka miljövänligt så går det tåg varannan timme från flygplatsen som 3 timmar senare lämnar av dig på stationen i Aberdovey, 25 meter från klubbhuset… Efter incheckning på Cartref blev det lunch på klubben samt 18 hål i hyfsat skönt vårväder. Dock medvind första 9 hålen vilket inte brukar vara så vanligt. På kvällen god fisk i byn och därtill några goda viner.

På fredagen var det spel på Borth & Ynyslas som ligger söder om Aberdovey och på en liten halvö mellan Cardigan Bay och ån(vattendraget) Alfon Leri. Underbart landskap och fantastiska dyner. Trots att det bara var 9 km fågelvägen till banan från vårt B&B tog det dryga 45 minuter att köra då ån Dyfi som rinner ut här ställer till det för oss bilburna. Vid ebb går det att gå över från Aberdovey och på temat värdelöst vetande är det fågelvägen från 8’ans green på Borth & Ynyslas närmare till Aberdovey än till klubbhuset på B&Y….

Vi spelade en mängd tävlingar denna dagen. Lagtävling med två bästa per hål, poängbogey samt slagtävling. Med andra ord krävdes mer fokus och koncentration på att fylla i scorekort och räkna ut resultat än att spela. Det bar sig tom så illa att Stefan’s lags kort försvann och inte kom fram förrän under måndagen…. B&Y är en trevlig natural links med ett antal utmanande och smala hål både på vägen ut och in. Naturlig linksgolf när den är som bäst. B&Y är den äldsta banan i Wales grundad 1885 men numera har man bara 60-70 medlemmar och en svag ekonomi. B&Y kan dock stoltsera med den minsta puttinggreenen i GB&I. Den är tom så liten att vi enbart kunde träna andra puttar……..

Tävlingarna blev en stor framgång för HGH där Ulf vann scratchpriset på 76 slag före Stefan på 77 och Jonas 79. I lagtävlingen segrade Ulf’s lag och i poängbogey blev Ulf 2a, Stefan 3a och Jonas delad 5a. Undertecknad något sämre men still top 10. Efter matchen prisutdelning och mat men tveksamt om Guide Michelin hade delat ut knivar och gafflar här…

På lördagen var det klubbmatch mellan BGCS och Aberdovey Golf Club. En match som spelats vid 20 tillfällen och där Aberdovey inför årets match hade ett litet övertag. Matcherna spelas som foursome Sunningdale vilket gör att det oftast blir jämna matcher och oavsett ställning spelas matcherna alla 18 hålen. Det blev en oerhört jämn tillställning då 11 av de 18 matcherna slutade lika. Dock vann BGCS betydligt fler hål i de övriga och därmed matchen med 18 mot 2. Vi HGH’are bidrog verksamt till det goda resultatet. Historia om tidigare matcher samt dagens resultat redogjordes av Philip Truett efter middagen under en 20 minuter lång och givande monolog. Bättre och mer roande talare är svårt att finna. Undrar ni över vädret så hade det blivit kallare och blåste 8-10m/s. Med andra ord det var svårt och långt och idag var det också medvind ut och därmed in i vinden hem. Ingen nytta av träningsvarvet i torsdags med andra ord.

Söndag och The Championship. Detta var också något som vädergudarna fått nys om då vi väcktes av nästan nollgradigt väder och ännu mera vind än under lördagen. Det blev att klä sig därefter och underställ samt 6-7 lager tröjor åkte på. Kanske inte helt optimalt att svinga i men kropps-temperaturen höll sig över 36. Inte bara vädergudarna kände till att det var mästerskap utan även banpersonalen som bjöd på nyklippta och vältade greener. Medvind är ofta en bra hjälp men när det gäller inspel och närspel var detta idag klart tveksamt. Dock lika för alla så det blev en dag mer för att överleva än att kunna scora lågt. Första 9 hålen gick anständigt men in i vinden blev det……

Bäst att bemästra de svåra förhållandena var Claes Armå som spelade runt på 86 slag. Ett före Jonas på 87 (varför är dessa killar alltid framme i toppen när det gäller..?). Erik var delad 5a på 90 slag och undertecknad delad 7a på 91. Stefan och Ulf lite längre ner men Ulf tillhör numera de stora spelarna då han likt Arnold Palmer och några andra har belönats med minnesplatta. Ulf’s kommer att finnas i dalgången till vänster om 16e green som visade sig svårbesegrad denna rundan.

Jenny Hunt vann som första kvinna mästerskapen på 32 poäng och flera av HGH’arna kom på delad 7e plats med 27 poäng. Tävlingen avslutades med lunch och prisutdelning innan vi satte oss i bilen och körde till Birmingham. Vi blev lite fördröjda på väg till middagen då vi inte kunde lokalisera alla deltagare och anlände till den italienska restaurangen 19.58. Dvs 2 minuter innan stängning…. Efter en kort övertalning kom vi in och fick en riktigt god måltid serverad. Därtill lite vitt och rött italienskt för att hålla personalen på gott humör och sedan vila för alla.

På måndagen hade vi bokat in 18 hål på Sutton Coldfield och Robert Fletcher, sekreterare i BGCS samt medlem sedan 45 år på SC var vänlig nog att ta emot och guida oss runt. Klubben grundades 1889 och flyttade 1890 till den nuvarande platsen som ligger inne i Sutton Park. 1893 lades 18 hål ut och några år senare byggdes ett klubbhus just utanför parken. Banan är en hedbana och påminner mycket om andra engelska hedbanor som delar av Sunningdale och inte minst Hankley Common.
1919 tog klubben in en relativ färsk arkitekt vid namn Alistair MacKenzie och hans förslag vann klubbens gillande och banan renoverades efter enligt hans tankar.

Banan visade sig vara lika bra som vi hade tänkt oss även om den fortfarande pga den torra sommaren förra året och vintern led av de skador som uppkom då. Är du i Birmingham kan vi rekommendera ett besök. Vi njöt av banan även om vårt spel inte nådde banans höjder och väljer därför också att inte redovisa några scorer från Sutton. Underbar hedbana! Nöjda och belåtna avslutade vi med lite förfriskningar och mat i det spartanska klubbhuset. Trevlig dag och lika trevligt att träffa Bob som skrivit ett antal intressanta böcker om golfens historia.

Fem fantastiska dagar gick mot sitt slut och nu blir det hem och träna inför kommande hickory tävlingar på hemmaplan och inte minst inför Scottish Hickory Open dit vi åker den 29 maj med ett dussin spelare från HGH. Vi ses på linksen !!

Vid pennan / Olle