Reseberättelse från English Hickory Championship 2017 med HGH-gänget
BILDER
Resenärer: Jonas F, Stefan K, Bengt G, Henrik P, Mikael M samt Olle D.
Som vanligt för HGH så styrs kosan i början av oktober till England och den unika pärlan i East Sussex söder om London, Rye Golf Club. Vi var 6 stycken från HGH och på resan fick vi inspirerande sällskap av försvarande mästaren Erik Brändström (som anslöt på Gatwick) samt Oskar Peyron som var med för att lära enligt pappa Henrik. Om det var att lära sig själv eller lära ut något till pappa fick vi aldrig riktigt klart för oss.
Ytterligare fyra svenskar fanns med i startfältet och åtminstone en av dessa kom att sätta ett ordentligt avtryck i tävlingen. Tråkigt nog var inte vår ständige reseskribent Anders Engström med på resan och undertecknad fick därför den näst intill omöjliga uppgiften att axla Anders roll som skribent. (Som pensionär ansågs det tydligen att jag har gott om tid…).
Avfärd torsdag morgon den 5 oktober och tidig revelj för Helsingborgarna som fick ställa väckarklockorna på 03.00 för att hinna ner till Kastrup där en utvilad Olle anslöt med 05.33- tåget. När jag väl hittade killarna vid gaten var det en samlad skara jag såg och det kändes i luften att det var en stortävling i vardande.
Norwegian är som alltid ’stabila’ och förseningen efter problem med jetstreamar och misslyckade landningsförsök slutade på 1 tim och 20 min. Reseledare Fack är en rutinerad resenär och hade tagit höjd för detta så vi hade trots allt hygglig marginal för att hinna i tid till Rye. Dock hade Jonas inte räknat med att Stefan på den lokala Fish & Chips favoriten Mariono’s, (efter en märkligt lång diskussion med den charmerande servitrisen), skulle beställa den stora versionen av Fish & Chips, Cod. För framtida generationer av HGH besökare i Rye kan det vara bra att veta att aldrig beställa cod med en längd motsvarande långsidan av underläggen. Ta alltid kortsidan…
Den tidsmarginal vi hade i reserv försvann i samma takt som Stefan försökte besegra torsken.
Efter snabb incheckning på The Windmill och ombyte så hann vi dock ut i tid till 1a dagens foursome mellan Continental Europe and Rest of the World som avhölls på The Jubilee Course. Jubilee är byggd 1977 när landhöjningen gav klubben möjlighet att lägga ut ytterligare 9 hål (som dock numera är 12) och spelas i ’two loops’ för att få ihop en 18 håls runda. Banan är en snäll version av The Old Course med väl tilltagna landningsytor för drivern och mindre utmanande greenytor (dock svåra nog). Genomgående hög kvalitet på banan. Själva matchen slutade uppenbarligen med seger för Rest of the World med 5,5 mot 2,5 trots att vi vann betydligt fler poäng än de 2,5 som redovisades. Philip Truett hade varit både stolt och tårögd över Nigel’s sammanräkning.
På kvällen en gemensam middag på The George där det som parentes kan nämnas att Rye GC bildades 1893. Gott och trevligt men med en servicenivå som gjorde att vi kändes oss förflyttade till de Baltiska staterna på tidigt 90-tal.
Fredag morgon och dags för The Championship. En lite krispig morgon med blå himmel och sol mötte oss som efter väl tilltagen stretchning tog en kort morgonpromenad. Vi möttes också av Jonas som sprungit en tidig morgonrunda runt halva East Sussex. God frukost dukades fram vi på det trevliga stället Windmill även om deras rum var av det minimalistiska slaget…
Väl ute på Rye blev det uppvärmning på rangen med bollar som var hårdare än flinta, lite chippning och puttning innan det kl. 12.00 var dags för lunch och klubbens stolthet, det engelska smörgårdsbordet. För oss som har varit ofta på Rye kan man konstatera att det trots allt finns hopp för det engelska köket. En hel del godsaker på fisksidan kunde vi njuta av och de normalt sönderkokta morötterna och blomkålen var utbytta mot fräscha bönor, linser och sallad. Kvar fanns tack och lov den numera legendariska julskinkan och rostbiffen som faktiskt var riktigt goda. Allting sköljdes ned med bordsvatten, öl och i något fall lite vin. Vinnare i lunchtävlingen blev Peter Scholtz med 6500 kcal…….
Rye bjöd på sol, blå himmel och en anständig vind som avtog under em. En strålande dag med andra ord. Klubben hade klippt greenerna ’and moved them twice’. Med andra ord det var hårt och rullade bättre än vad vi hade förstånd att begripa. Dagen bjöd på mycket bra spel, många fina slag, många treputtar och ett antal usla hål. Vi fick också en ytterst värdig segrare i Lill Claes (Claes Armå) som fullständigt krossade allt motstånd och kom in på strålande 74 slag (2 över par). Han var 6 före skotten Ian Forrester som till vardags huserar som pro i Holland och ytterligare ett före 2015 års mästare Stefan. Näst bäst av HGH’arna blev undertecknad på 84 slag och en 5e plats totalt. Sedan följde övriga deltagare….
| Brutto | Netto | |
| 1. Claes Armå 74 slag | 1. Claes Armå 39 poäng | |
| 2. Ian Forrester 80 slag | 2. Stefan Kjell 36 poäng | |
| 3. Stefan Kjell 81 slag | 3. Olle Dahlgren 35 poäng |
Netto
1. Claes Armå 74 slag 1. Claes Armå 39 poäng
2. Ian Forrester 80 slag 2. Stefan Kjell 36 poäng
3. Stefan Kjell 81 slag 3. Olle Dahlgren 35 poäng
Efter rundan var det förfriskningar på den soldränkta altanen och förmodligen var det solen som gjorde att vi kände oss lite sega morgonen därpå. Middagen avhölls på Webbe’s där vi förutom vin även bjöds på lite mat och som avslutning prisutdelning. Dock saknade vi den lysande middagstalaren Philip Truett. Fantastisk trevlig kväll som den svenska enklaven, för att fira våra framgångar, klokt nog avrundade med ytterligare lite vin på The George. Nivån på servicen var vi denna gången inte riktigt i stånd att bedöma efter att ha ätit för mycket.
Som avslutning på Rye-dagarna lite kort om klubben och H.S Colt:
Rye Golf Club grundades 1893. Året efter spelades de första ronderna på banan men 1895 fick dåvarande ordförande H.S. Colt uppdraget att lägga ut the Old Course som blev den första banan som den dåvarande advokaten designade. Harry (som egentligen var döpt till Henry) designade under sin livstid över 300 banor runt om i världen (115 på egen hand) och var med och gjorde förändringar på en mängd kända banor i Storbritannien. Colt var också sekreterare på Sunningdale under åren 1900-13 (ett jobb han fick bland 400 sökande)…!! Colt designade även New Sunningdale 1924 och var dessutom långvarig medlem i The R & A. Av övriga mästerverk bör också nämnas legendariska Pine Valley i USA.
För många av oss står The Old Course, Rye ut som en av de allra bästa i Colt’s långa lista. Från början låg två av hålen på andra sidan vägen men pga. ökad trafik flyttades dessa två hålen 1932 och sex år senare gjordes ytterligare förändringar som ledde fram till den bana vi spelar idag.
Värt att notera är att Rye redan från starten tillät damer att vara medlemmar i klubben och 32 stycken valdes in 1894. Noterbart är också under perioden fram till 2006 endast hade haft tre head greenkeepers. Slutligen att skriva om Rye GC utan att nämna Presidents Putter som det tävlats om sedan 1920 är att begå tjänstefel. Detta är en tävling som spelas mellan Oxfords och Cambridges Golfing Society och alltid spelas under januari månad. Tävlingen går över 4 dagar som ’single scratch match play’. Cliff Weight som var med i årets English Hickory har vunnit Presidents Putter vid två tillfällen.
På lördagen körde vi upp till Wildernesse GC (grundad 1890) för match mellan BGCS och klubbens medlemmar. Tony Hunt var arrangör och hade plockat med sig 18 kompletta set hickoryklubbor till de medlemmar som ville spela med hickoryklubbor. Alla seten kompletterades med exakt likadana bagar, handdukar och paraplyer. Imponerande. Tony har ytterligare 40 kompletta set hemma om någon behöver ett gäst-set eller två….
Trevlig lunch bestående av mashed potatoes och goda korvar som sköljdes ner med blandade drycker. Lite fukt i luften i början men sedan blev vädret bättre. En typisk parkbana med vacker natur och en grön, relativt tung bana som inte riktigt var hickory ’friendly’. Vi spelade greensome, under alltför lång tid (tungt att gå), och när dimmorna skingrats stod BGCS som vinnare med 6,5 – 5,5.
På kvällen middag, arrangerad av familjen Hunt, på en turkisk restaurang med det svenskklingande namnet Havet tillsammans med övriga svenskar och några till. God turkisk mat i en miljö som hade fått en svensk livsmedelsinspektör att stänga stället på direkten då ljudnivån konstant låg på 3-siffriga decibelnivåer. Allt sköljdes ner med god öl och lite vin. Avrundning på Fuggles Beer Cafe som var en dryckesbutik med mycket gott på listan men stängde alltför tidigt.
Söndag och avslutningsdag med golf tillsammans med familjen Hunt och den svenska truppen på Knole Park 15 minuter från hotellet i Tonbridge. Knole Park ligger i ett naturreservat på totalt 1000 acres och banan var en typisk engelsk parkbana designad 1924 av J.F Abercromby. Det var en strålande söndag vilket inte bara vi hade upptäckt utan också de 1000-tals människor som hade tagit sig ut i parken och var mer i vägen än alla hjortar.
Vi var 3 fyrbollar och spelade singel samt lagtävling mellan bollarna. Resultaten är sekretessbelagda (what happens at Knole Park stays at Knole Park) men ett lag vann och engelske mästaren Lill Claes var bäst individuellt och fick ta emot det nya, ständigt vandrande hederspriset från tävlingsledare Jonas. Lunch och lite gott att dricka avrundade dagen på Knole Park innan vi åkte de knappa 40 minuterna till Gatwick.
Snabb incheckning och whiskyprovning i Tax Free där det bjöds på Shackleton whisky vilket snabbt ledde in diskussionerna på Antarktis och Shackletons äventyrliga expeditioner. På tal om olyckor och äventyr avhandlade vi även flygolyckan i Anderna 1972 och Fernando Parrado. (Skriver inte Oskar fullt på tentan känns det märkligt). Allt detta får dock hamna under rubriken värdelöst vetande. Där kan också de 18.700 stegen vi gick dagligen hamna…..
Vi avslutade resan med hamburgare hos Jamie Oliver, öl och lite vin, och som avslutning bjöd Norwegian på mitt livs överraskning. De flög i tid och landade före tidtabell vilket gjorde att Peyron jr hann med 23.46 tåget till Hbg och då förmodligen också tentan 08.00 måndag morgon.
Stort tack till researrangörerna Jonas och Erik samt privatchaufförerna Jonas och Bengt och ett lika stort tack till alla övriga för 4 härliga, roliga och innehållsrika dagar.
Nu klipper vi Lill Claes på Danish Hickory Championship!!!
Malmö 2017-10-10
Vid pennan / OD
