98 år efter födelsen på Lerberget har golflegenden Johny Andersson gått bort. Alla i HGH känner väl vid det här laget till att Johnys framgångsrika och ovanligt långa golfkarriär inleddes med några hickoryår som caddie på Viken i slutet av 1920-talet. Därför blev han något av en centralgestalt i vår bok Golfbanan i Viken och av den orsaken tycker vi att nedanstående minnesord avsedda för HD också platsar på vår egen hemsida.
Johny var arketypen för ett golfideal som i långa tider gällt för golfspelare över hela världen: Han lät spelet tala för sig självt och var lika rättfram som sin golfsving. Johny var gift med Anna-Greta, syster till Sven-Erik Fridlund (Fridlunds Eclectic), också han caddie på Viken i sin ungdom. Våra tankar går till henne liksom till dottern Monica, medlem i vårt sällskap och rikligen begåvad med Johnys efterlämnade golfgener.
Vi minns Johny Andersson
En av de stora inom nordvästskånsk golf har gått bort. I boken Golfbanan i Viken inleds beskrivningen av Johny Andersson med ”Född 1921, uppvuxen i Lerberget. Sedan caddie och caddiemaster på Viken i tio år. Blev i kraft av scratch-handicap i många år och en rad mästerskapstitlar nestorn i caddiegänget från Lerberget. Medlem på Viken 1939 när han blev tvåa i landets första JSM. Bäste poängplockare när Sverige blev europamästare i lag 1961.”
Under 1960-talet kom Johny att bli en pålitlig vinstmaskin i amatörlandslaget, men mest kommer han nog att kommas ihåg för sin ovanligt långa och framgångsrika karriär som oldboy. Bland de många segrarna kan nämnas oldboys-EM 1982, 1983 och 1984, och Riksmästerskapen sju gånger. Mellan 1977 och 1991 var han varje år uttagen till VM för oldboys i USA, där 1982 tre av Sveriges fyra spelare över fyrtio år tidigare hade tampats med varandra som caddies på Viken!
Johny blev alltså 98 och sörjs närmast av hustrun Anna Greta och barnen Lennart och Monica med familjer. Till de som saknar honom hör också de många golfentusiaster som sett honom spela på tävlingsbanorna och, sedan 1958, på hemmaklubben Mölle där han med pipan förankrad i mungipan skred fram i djupaste tystnad tillsammans med Habba, Gadden, Snead, Ivan och Sven-Erik, de flesta av dem caddies på Viken under 1930-talet.
Under den första delen av förra seklet var många på Lerberget strax söder om Höganäs fiskare och sjöfarare, och till dessa kunde räknas Johnys far Adolf. Som kapten på SS Lenita gick han på Skottland där han inköpte några begagnade hickoryklubbor till sonen. Kanske medförde han också den då rådande brittiska tävlingsmentaliteten till ätteläggen: ”Humble in Victory, Grand in Defeat”, ödmjuk i segern, storslagen i nederlaget. Johny var sålunda ingen vän av stora ord och därtill mycket ödmjuk, vilket med tanke på hans stora golfframgångar gjorde honom något svårintervjuad. Trots detta lyckades vi för Golfbanan i Viken få med några av minnena från hans första golfår bland prinsar och andra. Mer om honom kan läsas på hickorygoffers.se, där boken finns att läsa i sin helhet, se sidorna 65 – 67.
För hickorygolfarna på Viken
Anders Engström