Time flies the saying goes och det är bara att instämma. Det känns inte som det var många månader sedan vi var i Gullane (East Lothian) och vandrade omkring i den charmiga lilla byn där det bor dryga 2500 invånare. Namnet kommer troligen från det skotska ordet Guallan som betyder shoulder och då tänker man omedelbart på The Gullane Hill som reser sig hela 69 meter över havet och som man får bestiga både en och två gånger när man spelar någon av de tre banorna på Gullane GC. Som en parentes kan nämnas att sju av hålen på grannbanan Luffness New också ligger i Gullane (alltså inte i Luffness). Och som en andra parentes bör det nämnas att den förste pron på Gullane GC hette Harry Gullane men han kom faktiskt från North Berwick…..
Det finns 31 golfbanor i East Lothian och den äldsta av dessa är Dirleton Castle GC grundad 1854. Från början låg 1a tee där Childrens course idag ligger (mellan The Mallard och övningsområdet på Gullane) och sedan spelade man vidare upp längs Gullane 2. Dirleton har ingen egen bana idag utan har ett samarbete med Gullane GC och spelar regelbundet tävlingar på deras banor. Klubben har nuförtiden inte heller en egen klubblokal och därför använder man sedan mer än 160 år tillbaka anslagstavlan vid Main Street i Gullane för information till medlemmarna. Där kan du bl.a. läsa resultat från klubbens tävlingar samt anmäla dig till nästa tävling. En långlivad föregångare till MinGolf kan man kalla detta….
Det var som alltid ett stort intresse att åka över till Scottish Hickory Meeting och vi var 14 spelare som åkte tillsammans över och i början av veckan checkade in på The Mallard i Gullane. Hotellet har i år återtagit sitt ursprungliga namn från 1960-talet och The Watchman har alltså gått i graven. Med på resan, men boende på B&B i byn, var också försvarande mästaren PG Nyman samt hans mentor Börje Gustavsson. Jörgen Isberg, Björn Petersson, Thomas Björkman, Erik Brändström och Mats Elmgart var med vårt HGH gäng på The Mallard. Och från HGH kom det nio spelare, Bengt, Jonas, Martin, Hans, Micke M, Henrik, Stefan, Anders Börjesson samt undertecknad som försökte vara reseledare till denna ibland lätt förvirrade grupp.
Onsdag – fredag var tävlingsdagar så måndag em och tisdagen ägnades åt lite rundvandring, god middag samt spel på övriga banor i området och både Gullane, North Berwick och Luffness New blev förärade med besök av vårt gäng. Har ni inte spelat Luffness så kan jag intyga att den är värd ett besök. Härlig bana med många utmanande hål och man har alltid bland Skottland’s bästa greener som på avstånd ser platta ut men ’I can tell you’……..
Dessutom ett ikoniskt klubbhus med en underbar Dirty Bar på 8m2. Ett klubbrum vackrare är många andra och en lunch som måste avnjutas när man spelar där. Dessutom riktigt bra mat och intressant, samt prisvärd vinlista.
Förutom golf blev det också lite morgon bowling för några ett par morgnar..
Onsdag var det dags för George Colville Memorial Trophy som spelades på den enklaste av Gullane banorna, Gullane 3. En lite kortare bana men relativt trixig och några rejält utmanade hål, bl.a. hål 10 som mätte 470 yds och påstods vara en par fyra. Det blev inte många par på detta hålet. Som sagt en del utmaningar och för vissa började det redan på hål 1 då man skulle välja om det var vit eller gul tee som skulle spelas (det stod vit i inbjudan…). Tre-bollen med försvarande mästaren PG, Bengan och en av tävlingsledarna Jamie var osäkra men bestämde sig för gult som förmodligen kändes behagligare. Fadäsen upptäcktes inte förrän de var i mål så det var bara att stryka trion. Extra tråkigt då PG hade avslutat en riktigt bra runda men som ordspråket lyder; ’man lär så länge man lever’………
Av övriga som alla spelade vit tee var Jörgen bäst på 72 slag, Henrik, Jonas , Julian Hunt och Boris Lietzow hade 74. Av övriga svenskar hade Micke o undertecknad 76, Stefan och Björn 78. Netto vann Boris på 41 poäng, fyra före Will Notley och undertecknad var 3a på 35 pinnar. Mats, Björn och Jonas hade 34 poäng. Vi fick lite gott att äta efter rundan som avslutades med prisutdelning innan vi gick hem för att se Brighton – Chelsea och/eller Man U mot Newcastle. Micke (Chelsea) var nog den som vara gladast när vi sköljde ner de sista dropparna innan sängdags.
Torsdag var det utflykt till Craigelaw GC och Czeslaw Kruk memorial Trophy. Vi fick ännu en fin dag när morgondimman väl skingrats. Banan är relativt ny (Donald Steel 2001), lite längre och svårare än de övriga två banorna vilket också innebar lite högre scorer. Om vi de övriga dagarna var dryga 50 spelare så lockade dagens tävling ca 30 deltagare. Bäst brutto igen blev Jörgen på 75 slag, Henrik 79 och Steve Oswald 80 slag. Av övriga svenskar hade Micke 80, Mats och Thomas 81 och undertecknad 82. I nettoklassen blev det också svensk seger genom Thomas Björkman som hade fina 41 poäng. Mats kom 2a på 38 och Michael Arkle 3a på 37. Anders och undertecknad hade 36 poäng ett bättre än Jörgen och två före Henrik. Dagen avslutades med god mat och dryck i det mycket trevliga klubbhuset innan det var dags för hemfärd och PGA-mästerskapen (på TV..).
På fredag The Championship och vi bjöds på ännu en härlig dag. 15-16 grader, sol och blå himmel samt 7-8 m/s fast från öst som faktiskt varit den vanligaste vinden denna veckan jämfört med de västliga vindar vi vant oss vid. Banan är som gjord för hickory men kanske lite för kort ibland då flera par 4’or är möjliga att driva för de långtslående och på den enda par 5’an kan även vi äldre spelare nå in…. På de tre tävlingarna i veckan så spelar vi på vårt brittiska hickory handicap som innebär att de 4 bästa tävlings rundorna av de 10 senaste hickoryrundorna räknas. Dessutom reduceras vår hcp med 0,95 och vi vet faktiskt inte varför men så gör man i UK. Detta gäller även vid slagtävlingar. Dessutom vägdes banans svårighetsgrad in vilket innebar ganska rejäla handicap reduceringar (30-40%) för alla deltagare när vi spelade på Kilspindie.
Banan var i mycket fint skick, lite mjukare än normalt då det varit en regnig vår i East Lothian vilket också innebar trögare greener än normalt. Vinden spelade också lite spratt och redan på 1’an fick vi se en mängd bogey och dubblar. Förvarande mästaren PG Nyman var en av dessa som inledde med dubbel men sedan visade han sin klass och kom till slut in på 68 slag (par 69) vilket var fyra bättre än Jörgen. Julian Hunt var bra framme igen på 74 slag och av övriga svenskar så hade Jonas 75, Henrik och Thomas 77 slag. Netto vann Gullanespelaren Colin Sinclair som förmodligen inte fick pris för bästa hickory kädsel på 65 netto. Tournament Director Ian Hislop var runner up på 67 och Thomas gjorde ännu en bra tävling med sina 67 slag netto. Av övriga svenskar hade Hans 69 slag, två före PG och Stefan. Övriga svenskar tätt i hälarna.
En härlig dag avslutades med middag i det fantastiskt trevliga klubbhuset (fräckast i Skottland) innan vi kördes hemåt av Allan (suverän att använda om man inte vill hyra bil) och hans killar för att fortsätta följa PGA mästerskapen. Som avslutning (kanske borde varit med i början) så måste nämnas att klubben verkligen har utnyttjat de få kvadratmeter som finns runt klubbhuset på bästa möjliga sätt. Från parkeringen är det 50 meter upp till klubbhuset och om du efter ombyte går medsols runt klubbhuset kan du inleda med några uppvärmningsslag på de två mattorna vid nätet. Fortsätta med lite bunkerslag följa upp med pitchar, sedan chippning samt avsluta med puttning innan du går in i The Locker Room Bar för att avsluta uppvärmningen…. Underbart fräckt upplägg!! Ettan’s tee ligger bara någon meter utanför och sitter du på uteserveringen vid 18e behöver du inte resa dig upp för att kunna passa flaggan….
Lördagen var hemresedag för de flesta men trots det trycktes det in lite morgongolf på Gullane 2 och 3. Fem av oss stannade kvar till söndag och vi hedrade Longniddry med ett besök. En Harry Colt bana från 1921 som visade sig vara mycket bättre layoutmässigt än vad vi kunde drömma om. Å andra sidan gjorde Harry Colt inga dåliga banor. Jag råkade spela Swinley Forest för någon vecka sedan och det är bland de bästa banor jag spelat i England. Colt själv kallade den ’my least bad course’……
Lite tröga greener på Longniddry men riktigt trevlig och utmanande golf där Jonas tog hem segern. Vi avrundade veckan med middag på Bonnie Badger som bjöd på riktig bra mat och vettiga viner som dock var felaktigt prissatta. Härlig avslutning på en fin vecka.
Vill ni äta gott i Gullane så är italienaren The Main Course på huvudgatan ett fynd!!
Osteria i North Berwick dock bäst bland italienarna i trakten.
Söndagen vila innan hemfärd och någon promenad för att bl.a. ta in atmosfären vid Muirfield. (Skyltarna längs husen på vägen in mot Muirfield…).
Tack alla vänner för en härlig vecka och nu vila först, sedan träna och fokus på våra svenska hickorytävlingar.
Swing slowly!
Abborren Golf Travel & Pleasure
