Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey GC’s härliga bana och så var fallet även i år. Något senare än normalt var det vilket innebar att vi hade fått någon vecka extra på oss att träna (vilket var behövligt). Dock var intresset att åka över i år lägre än normalt och vi var 7 personer som gav oss iväg från Kastrup onsdag morgon. Bengt Gustafson, Mikael Martinsson, Henrik Peyron, Per Salomonsson samt undertecknad från HGH. Björn Petersson, Åtvid och Erik Brändström, Djursholm flög också med från CPH. Junioren Jonas som arbetar hårt och mycket kom torsdag morgon till London och fick hjälp av Jenny o Chris att ta sig till Borth. Övriga svenskar var Ingvar Ritzén, Sthlm och George Cojocaru från Köping som kom bilandes från Skottland.
SAS hade i vanlig ordning ’bråkat’ med oss och ställt in flyget hem måndag kväll så vi fick skippa spel på Enville GC måndag morgon men vi hade två härliga linksbanor inbokade onsdag em och torsdag så vi skulle säkert bli nöjda med antalet rundor ändå. Vi landade i tid i ett regnigt Manchester och det första meddelande som dök upp när jag öppnade mobilen var att Conwy GC, där vi skulle spela på em, var stängd pga av det ösregn som dragit över området under tisdagen…… Bara att ta tag i reservplanen men vi fick samma besked från varje bana vi ringde så det såg mörkt ut. Jag hade dock tidigare läst om Delamere Forest som på hemsidan ’skryter’ med att deras bana har den bästa dräneringen i England så det blev ett samtal dit och visst var banan öppen även om det stod lite vatten på 18e hålet… Delamere ligger 45 minuter väster om flygplatsen så det passade oss bra. Det regnade fortfarande när vi kom dit men skulle upphöra inom en timme och detta stämde så efter en lätt lunch gav vi oss iväg ut på en bana som förutom att den nästan var torr också var en riktigt trevlig golfbana där vi fick ett mycket bra bemötande.
Vi körde därefter 90 minuter vidare västerut och hamnade då i den härliga kuststaden Llandudno som ligger direkt vid havet och innehåller allt som en engelsk sommarstad skall innehålla inklusive restauranger med klart tveksam mat…… Vi hamnade dock på vinrestaurangen Snooze där det fanns en del gott att äta som sköljdes ner med vettiga viner serverade av en kypare som förmodligen gjorde sitt första arbetspass någonsin i detta yrke….
Torsdag fm var det North Wales GC som skulle hedras med ett besök av oss och banan ligger vid havet nästan inne i Llandudno. Conwy GC ligger förresten rakt över viken där floden Conwy rinner ut så det tar inte många minuter att köra mellan banorna. North Wales var också en trevlig upplevelse men en ganska blöt och därmed tung bana gjorde att hålen blev långa för oss alla. Dessutom var tre hål stängda pga översvämning så det blev 15 hål för några av oss medan de yngre körde tre extrahål för att få ihop fulla 18. Som sagt en trevlig layout även om blötan gjorde att det var svårt att uppskatta banan fullt ut men väl värd en resa är den. Och tilläggas bör att vi sällan ätit så bra lunch på någon klubb i GB&I. Är ni i trakterna finns även Rhyl och Prestatyn som är trevliga linksbanor att besöka. Och för er som tänker på miljön så nås alla banorna med tåg från Manchester Flygplats (jag skall prova detta i september…).
Vi hade hela Seabreeze för oss själva vilket är fantastisk och åker ni själva över så boka gärna in er här. Fina rum med underbar utsikt, trevlig personal men bäst av allt är frukosten. Världsklass! Erik gav den 5 gafflar igen vilket är ett mycket gott betyg. Tilläggas bör att det är viktigt att lägga beställningen innan Erik gör det då hans frukostvanor inte går av för hackor. Servitrisen lärde sig snabbt och körde med A4 block de två sista dagarna…..
Efter en som vanligt härlig frukost fredag morgon med laddade tävlande och bra fokus redan vid frukostbordet var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmningstävling’ tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar från B&Y GC. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey (2 km fågelvägen), dock tar det 45 minuter att köra runt ’river’ Dyfi och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links. Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 -, GAPO och bladklubbor från 60-talet…. Samt en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast 2a puttar går att träna på för de 4 golfare som ryms på greenen…
Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) och PB netto individuellt, samt för de som önskade en slagtävling brutto. Banan var i bra skick, dock mycket blött och därmed låååång. En svag medvind på vägen ut hjälpte till att hålla ner scoren något men trots det var det flera hål där vi inte nådde in på rätt antal slag. Detta innebar in i vinden de sista 10 hålen som blev rejält utmanande och birdie puttarna var väldigt få…… Lagtävlingen vanns återigen av Erik’s lag (tredje året i rad..) men i år på mer modesta 76 poäng. Björn var med i tredjeplacerade laget på 72 pinnar och sedan följde vi övriga. Bäst brutto, i år igen, var stabile Micke M med 79 slag. Erik 2a på 83 och Olle 3a på 84. Björn blev 5a och Henrik 6a. Netto så vann tävlingsledaren själv, David Tomkinson på 35 poäng, Chris Kempton hade 34 och Erik var 3a på 33 poäng.
Något lätt att äta efter rundan brukar det vara men oss helt ovetandes så fanns det nya krögare och ny meny vilket gjorde att det nu fanns så mycket mat att vi kunde stannat kvällen ut utan att kunnat äta upp allt. Det nya handicap systemet hos BGCS är nu igång och scorerna skulle också läggas in direkt i datorn vilket tyvärr innebar en oändlig väntan på prisutdelningen. Em övergick i kväll innan priserna kunde fördelas men vi är fortsatt osäkra om allt blev rätt. På kvällen blev det gemensam middag på Seabreeze men vi blev färre ätande då em förstärkta lunch krävde sina offer. Dock dök både Ben Burrows och Steve Oswald upp vilket var trevligt. Seabreeze har verkligen ett bra kök och inte minst gäller detta deras fiskrätter. De är inte bara goda det är också mycket mat som serveras om än väldigt vackert upplagt. Vi gick lite i närkamp med vinlistan också och kunde konstatera att den också höll god klass även om vinet serverades i vad vi tyckte ovanligt små flaskor….. Mätta och nöjda försökte vi lite senare ta oss upp på rummen för att kolla in Masters.
På lördagen var det match mellan BGCS och Aberdovey GC på Aberdovey’s härliga links där medlemmarna kan välja att spela med hickory klubbor eller modern utrustning (plåt). Nu bjöds vi på en dag med utmanande vindar och efter en timme ett härligt strilande regn i sidled från väster som gjorde att allt blev blött och vi med glasögon hade svårt att orientera oss. Matchen har spelats i mer än 25 år och spelas som foursome match med Sunningdale vilket gör att spänningen oftast finns kvar alla 18 hålen. Efter de 26 första åren är ställningen mellan Aberdovey och BGCS nästan lika om man räknar vunna hål vilket känns nästintill osannolikt efter så många år och så många hål spelade. Jämnt blev det även denna gången men till slut visade det sig att BGCS hade vunnit 5 matcher mer än Aberdovey, men bara 3 hål mer mest beroende på att hemmalaget vann en match med 6 hål upp. På kvällen middag i klubbhuset med god mat och dryck. Dock saknades i år Philip Truett som brukar förgylla middagarna med sina historiebeskrivningar. Captain Bob Chadwick ersatte Philip och gjorde detta på ett lysande sätt och med några inslag som t.o.m. fick delar av publiken att rodna. Det var tidig start söndag så det blev ingen sen kväll även om några fastnade framför Master’s sändningen och Åberg’s framfart.
Söndag morgon och The Championship! Tidig frukost, god och förhoppningsfull men samlad stämning i gänget. Vädermässigt en klar förbättring med sol, blå himmel 8-9 C och en lika stark vind som under lördagen väntade oss. Perfekta förhållande med andra ord men med tanke på att vi alltid spelar från klubb tee så innebär det många långa och utmanande hål som kan ställa till problem. Banan var i mycket bra skick och tom greenerna var både jämna och snabba men det var mycket blött så det var svårt att nå in på rätt antal slag på många hål. Rättvisa samt utslagsgivande förhållanden måste vi dock säga med tanke på all den nederbörd området har haft under den senaste tiden.
Ca 50 spelare ställde upp i det 23e Welsh Hickory Open och det blev jämnt i såväl brutto- som nettoklassen. Den tunga banan ställde till det och scorerna var betydligt högre än tidigare år men när röken skingrats så var det ett par svenskar som stod högst upp på prispallen. Mikael M var runt på 82 slag och vann scratch priset två slag före Ingvar, Bengt och Neil Gascoigne. En clean sweep för Sverige med andra ord. Av övriga svenskar kom Henrik 6a, Jonas 8a, Olle 9a och Erik 10a. I nettoklassen, där också årets mästare utses, stod till slut Bengan som vinnare på 36 poäng. En pinne före Ingvar som kom 2a på bättre inrunda än Andrew Holbrook och Chris Kempton. En tung seger Bengan som nu kan titulera sig både Scottish and Welsh champion.
Efter rundan lunch samt prisutdelning och därefter 3 timmar i bil till Birmingham flygplats där vi bodde över inför hemresan måndag fm. Kvällen ägnades åt att gå igenom alla dagens slag, äta gott men framförallt följa sista rundan i Masters.
Det var fantastiskt trevliga dagar i ett härligt gäng och betydligt bättre väder än vad alla prognoser visat men väldigt blöta och tunga banor. Nu får det bli vila några dagar innan vi börjar träna för nästa tävling, som dessutom är startskottet för Southern Hickory Tour 2024, Landskrona Hickory Challenge den 5 maj. Vi HGH-are tjuvstartar dock redan den 4 maj med Johny’s Minne. Nästa utländska stortävling blir Scottish Hickory Championship i maj där vi är 16 svenskar som reser över tillsammans.
Vid pennan / Olle
