Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey GC härliga bana och nu när de flesta av restriktionerna dragits tillbaka var det möjligt att åka över i april igen till Wales. På Aberdovey har det spelats golf i över 130 år, ända sedan grundaren Colonel Ruck lånade 9 blomkrukor från en dam i byn och skar nio hål i träskmarken där banan idag ligger. Banan har sedan lagts ut, och förbättrats, av både Herbert Fowler, Harry Colt och James Braid och sämre arkitekter får man leta efter. Vi var ju sex stycken som var på plats i mitten av november 2021 för att spela fjolårets (framskjutna) mästerskap och denna gången hängde fler på och till slut glädjande nog hela 14 svenskar som ställde upp under The Welsh Hickory Weekend.
Vi var sju stycken, Jonas, Stefan, Ulf, Bengt, som åkte från Köpenhamn och i Manchester anslöt Erik och Mats. Från Östergötland via Birmingham och tåg till Aberdovey kom Björn Petersson och Thomas Björkman. Samma resväg, men med start i Borås, använde sig Claes Armå och Bengt Ivstedt av. Ringrostiga var nog de flesta av oss även om vi försökt hålla igång och tom kört en 2-dagars tävling på Falsterbo 14 dagar innan avresan. Välbehövlig träning var det för alla som var med och inte minst så bjöd Falsterbo detta året på blå himmel och sol samt nästan vindstilla…..
SAS har ju sina ’utmaningar’ vilket vi bittert fått erfara under pandemin och än en gång så lyckades de spräcka vårt perfekt upplagda program genom att ställa in morgon flighten från CPH på torsdagen samt kvälls flighten hem måndag…. Det var bara att boka om flyg, boka av/om banor, försöka få förskott återbetalda och gilla läget. Abborrens resebyrå fick verkligen ligga i. Avresan blev nu sen em från CPH vilket innebar härlig mörkerkörning på de synnerligen krokiga (men förmodligen vackra) vägarna ner mot Aberdovey.
Bengan och undertecknad tog varsin bil och lyckades guida ner gänget på en riktigt hyfsad tid i ett vettigt väder även om vissa delar av sträckan bjöd på rejält åskväder och nästan hagel…. Väl framme på Seabreeze där vi bodde igen så bjöds vi på ost och lite annat gott som inte minst gladde Erik då han hade kört slut på bananerna i bilen från flyget. Trevligt initiativ och lite gott vin slank också ner.
Som jag skrev i höstas gäller det att ha tur i rums-lottningen för att slippa släpa både dig själv samt bagage upp för alltför många, och alltför smala trappor där vandringen allt som oftast avbryts av branddörrar som måste öppnas…. Jaggan fick en drömlottning på våning 1 (Tack för swishen…). Micke och jag hamnade högst upp igen men utsikten är härlig och vi kan tom ana Borth & Ynyslas fina bana på andra sidan River Dyfi.
Efter en som vanligt härlig frukost fredag morgon med laddade tävlande och bra fokus redan vid frukostbordet var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmningstävling’ tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar från B&Y GC. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey, dock tar det 45 minuter att köra runt Dyfi och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links.
Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 -, GAPO och bladklubbor från 60-talet…. Samt en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast andra puttar går att träna på.
Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) samt för de som önskade en slagtävling brutto och PB netto. Banan var i bra skick, ganska moderat vind och bjöds också på sol och en blå himmel. In i vinden ut gjorde öppningen tuff men då banan är 8 hål rakt ut och 10 tillbaka så fick vi bra hjälp på vägen in. Lagtävlingen vanns av lag Chadwick, Brändström och Gill på 73 poäng. Bengan och Per var med i laget som blev 2a på samma resultat. Micke ingick i laget som blev 3a och undertecknad i laget på 4e och sista prisplatsen. Bäst brutto var alltid stabile Claes Armå på 83 slag och netto hade Ben Burrows med 34 p flest poäng. Något lätt att äta efter rundan och prisutdelning innan vi begav hos hemåt på vår lilla men oerhört vackra omväg. På kvällen blev det gemensam middag på Seabreeze som verkligen har ett bra kök och inte minst gäller detta deras fiskrätter. De är inte bara goda det är också mycket mat som serveras om än väldigt vackert upplagt. Vi gick lite i närkamp med vinlistan också och kunde konstatera att den också höll mycket god klass även om vinet serverades i vad vi tyckte ovanligt små flaskor…..
På lördagen var det match mellan BGCS och Aberdovey GC där medlemmarna kan välja att spela med hickory klubbor eller modern utrustning (plåt). Det var ännu en härlig vårdag med sol och blå himmel samt en 7-8 m/s in i ansiktet på de första nio hålen. Matchen har spelats i mer än 25 år och spelas som foursome, match med Sunningdale vilket gör att spänningen oftast finns kvar alla 18 hålen. Efter de 25 första åren är ställningen mellan Aberdovey och BGCS nästan lika om man räknar vunna hål vilket känns nästintill osannolikt efter så många år och så många hål spelade. Jämnt blev det även denna gången och matchen slutade 9 – 9 och om jag minns rätt några håls övervikt för BGCS. På kvällen middag i klubbhuset med god mat och vi fick, som vanligt, lyssna på en historie beskrivning av de 25 årens matcher framförd på ett lysande och spirituellt sätt av Past President Philip Truett. Det blev en tidig sänggång för att komma laddade till söndagen även om några stannade kvar för att se 3e rundan på The Masters.
Söndag morgon och The Championship! Tidig frukost och god och förhoppningsfull stämning samt Erik som vanligt förvånad över att alla satt och åt när han kom ner med sin bananklase. Ännu en dag med klarblå himmel, sol, 8-9 C och en lika stark vind som under lördagen väntade oss. Dock hade vinden vänt 180 grader så allt vi lärde oss igår hade vi ingen nytta av idag….. Perfekta förhållande med andra ord men med tanke på att vi alltid spelar från klubb tee så innebär det många långa och utmanande hål som kan ställa till problem. Banan var i mycket bra skick och tom greenerna var både jämna och snabba. Rättvisa samt utslagsgivande förhållanden måste vi dock säga.
Drygt 45 spelare ställde upp i det 21a Welsh Hickory Open men tävlingen kom att domineras av 3 spelare. I scratch klassen var Claes ut på 32 (-3) men bara ett slag före Neil Gascoigne från Newcastle. (Neil var en av de ledande spelarna under The Grail i höstas.) Bägge tappade slag i motvinden på inrundan men slutade båda på 75 slag vilket gav Neil segern på bättre inrunda då man inte tillämpar särspel i Welsh. Björn var 4a, Stefan 6a, Per 7a, Erik 8a och undertecknad 10a. Så en viss dominans från det svenska gänget.
I tävlingen om The Championship, som är poängbogey, var Åtvidabergs stolthet Björn Petersson, nyss återkommen från en avsliten hälsena, helt överlägsen på 42 poäng och därmed Welsh Champion 2022. På 2a plats fem poäng efter kom Stefan Kjell och 3a på samma resultat, Claes Armå. Försvarande mästaren Per var 7a och Erik 8a. Dagen avslutades med middag samt prisutdelning innan vårt gäng splittrades då fem man flög hem via Manchester måndag morgon medan Erik, Mats, Micke och undertecknad åkte till Beau Desert GC utanför Birmingham för en runda måndag morgon.
Beau Desert visade sig vara en riktig pärla som passade bra även med våra hickories. Skogsbana på sandigt underlag och med utomordentligt både fina men inte minst svåra greener gjorde detta till en härlig upplevelse samt avslutning på resan. Beau Desert grundades 1911 och banan lades ut av Herbert Fowler och stod färdig 1914. Har ni inte varit där så åk dit. Väl värd en omväg. Och är ni i trakten spela även Little Aston. Vi flög hem från ett som vanligt kaotiskt Manchester och det måste vara en av Europas sämst planerade flygplatser när det gäller incheckning och inte minst security.
Nu får det bli vila några dagar innan vi börjar träna för nästa tävling, som dessutom är startskottet för Southern Hickory Tour 2022, Ystad Hickory Open den 8 maj. Nästa utländska stortävling blir Scottish Hickory Championship i maj där vi är 17 svenskar som reser över tillsammans.
Vid pennan / Olle
