HGH avgick med segern mot Stockholm.Fram till fredagen den 23 april 2018 hade den utdragna vikenvåren nästan undantagslöst präglats av isande vindar under grå skyar. Just denna dag emellertid, när hickorylaget från Stockholm började strömma in till klubbhuset i Viken, bröt solen fram

över Helsingör. Kulen vår övergick brådstörtat i sommar, lärkorna drillade i himlen ovanför Brännan, gravänderna snattrade nedanför fårahuset, greenerna var i för årstiden ovanligt god form och årets Hickoryskål mellan HGH och Stockholm var påfylld och redo för avgång.Den första dagens lagspel, foursome, gick i hemmalagets tecken, 7,5-4,5. Gossarne från Metropolen tog dock motgången som män och slickade på kvällen glatt såren på ”Garage” i Höganäs, vilket för den obekante kan liknas vid enklare näringsställen för motorburen ungdom i det södra USA.

Lördagen inleddes med bästboll och ånyo hemmavinst, 7,5-4,5, nu totalt hela 15-9 i Vikens favör. Skulle matchen vinnas i kavaj? Eftermiddagens singlar innebar dock en dramatisk scenförändring. Det nyvaknade stockholmslaget, stärkt av föregående kvälls högoktaniga pilsner och sedvanlig uppiggande förplägnad i klubbhuset, förtjänstfullt utdelad av HGH:s egen Lotta Swärd, dvs Viveca Zacharias och terriern Spyker, segrade i match efter match. Den första singelomgången vanns med 6,5 – 5,5, och den sista med hela 9-3. Med nöd och näppe klarade sig HGH undan anstormningen och vann till sist med knappa 24,5-23,5. Ännu en gång hade linksgänget klarat trycket och det står nu efter tolv års matchande 8-4 i HGH:s favör.

Dagen avslutades under gamman på bryggan i Höganäs varvid Skålen under traditionell nattvardsgång avsmakades av båda lagen. Genom donation från gelbgjutarna i Skultuna, företrädda av Michael Kurpatov, utdelade pris till respektive lags ”most valuable player”, de båda kaptenerna Dick Poppelman och Claes Kvist, utan vars medverkan evenemanget helt enkelt inte blivit av.

Anders Engström