Scottish Hickory week 2026

Maj månad och dags för en av årets höjdpunkter. Resan till Gullane och Scottish Week där vi under 3 dagar får mäta krafterna med våra vänner i BGCS. Vi var i år 13 spelare i vår grupp, åtta ’skåningar’ om vi räknar in Totto här, Jonas, Stefan, Martin, Mikael M, Henrik P, Mikael L samt undertecknad. Tre från Östergötland (Jörgen, Björn o Thomas), Djursholms stjärna Erik och dessutom Peter Örtegren från Varberg.

Vår ’skotte’ Ingvar Ritzén anslöt från Troon och Ronnie L med sin danske vän Kim var också med på tävlingarna men bodde på ett slott ute på landet. The Mallard hade bara 5 rum tillgängliga när jag bokade vid avfärd i maj 2025 så ett gäng med Martin spetsen bodde på the Golden Goose en bit från vårt hotell. The Mallard är ett perfekt ställe med bra rum, suverän frukost och god mat på kvällarna. Allan och hans grabbar hämtade på flygplatsen och körde oss runt i East Lothian vilket är ett suveränt (och prisvärt) upplägg.

Förra året var det torka i East Lothian. 2026 var det kanske inte tvärtom men grönt var det vilket innebar långa banor och trögare greener vilket kanske en del uppskattar. Några hade gärna hade sett 11–12 på stimpen varje dag….. Dock var banorna i fint skick men scorerna i veckan var definitivt högre än normalt.

TISDAG 19 maj

Det blev en extremt tidig start på tisdag morgon då flyget avgick redan 06.55 från Kastrup för oss skåningar och tågen rullar inte så tidigt frånHelsingborg vilket innebar taxi från Viken via Hbg och 3 stopp innan vi i svinottan rullade ut på en tom motorväg söderut. 05.15 anlände vi till Kastrup och incheckning samt Security gick ovanligt smidigt denna morgon så det blev gott om tid för shopping och frukost på Lagkagehuset som förutom ovanligt gott bröd också är duktiga på kaffe. Att ta betalt är de också duktiga på och med vår svenska valuta tror man sig ha beställt löjroms snittar när räkningen kommer….

Vi landade före tidtabell och kördes av Allan till The Mallard för ombyte. Fyra i gänget hade flugit över redan måndag em och dom skickades iväg till Longniddry för spel efter lunch. Vi övriga var inbokade på Musselburgh GC som är en av tre banor som har Musselburgh i namnet och en av de få banor i East Lothian vi inte spelat. Old Musselburgh och Royal Musselburgh är de övriga Musselburgh banorna. MGC är den klart yngsta i trion och var klar för spel 1938. James Braid var designern som dessutom invigde banan ihop med Percy Alliss, Henry Cotton och Alf Badgham (bägge de sistnämndaOpen vinnare) samma år.

Tyvärr hade greenkeepern lika bra ordning på dagar och tider som unge herr Peyron ibland har vilket innebar att en timme innan vi peggade upp så påbörjades dressning av alla greenerna. Var det trögt redan innan så blev det inte snabbare. Trots allt gick det att få i några puttar men det vara bara att gilla läget. En relativt trevlig bana som spelades lång trots att vi valde främre tee. Dessutom ganska kuperad vilket gjorde många hål extra långa. Vi fick en härlig dag trots allt och förmodligen en rättvis vinnare. Detta är dock ingen bana jag kommer att besöka igen.

På kvällen middag på The Maincourse som är en italiensk restaurang på huvudgatan som har både bra mat och en vettig vinlista. Där var fullsatt så vi hamnade i den bakre delen ut mot gården vilket är trevligt men som grannar fick vi ett något överförfriskat gäng med stockholmare som inte var helt tysta. Stackars Erik(stockholmare också) vred sig i plågor vid bordet under middagen. Vi hade en trevlig kväll och lite trötta vacklade vi hemåt innan klockan blev alltför mycket. Golden Goose gängets hemfärd hade vi ingen koll på men tydligen kom allihopa ’hem’ på något sätt.

ONSDAG 20 maj

Första tävlingdagen och spel på Gullane 3 om George Colville Memorial Trophy. No 3 öppnades 1910 men med tanke på att det i området runt Gullane (10km) redan fanns ett dussin banor kan det tyckas märkligt att bygga ytterligare en bana till men trycket var redan för 120 år sedan så stort på Gullane 1 o 2 att det fanns ett uppdämt behov. Man skall också komma ihåg att det var en explosionsartad utveckling av golfen på de brittiska öarna från 1850 och framåt. Femtio banor blev under de kommande 50 åren 1000 banor!!

Många anser St Andrews vara golfens ursprung och centrum men egentligen är det Edinburgh och East Lothiandär de första 13 reglerna för golf skrevs ner 1744 av The Captain på The Gentlemens Golfers of Leith. Klubben flyttade sedan vidare från Leith i Edinburgh till spel på Musselburgh Old och 1891 stod banan i nordvästra Gullane klar och sedan dess har klubben, som numera heter The Honourable Society of Edinburgh Golfers, hållit till här. Under 1890-talet överfördes också ansvaret för underhåll och utveckling av reglerna till R&A i St Andrews. Muirfield var länge en av de banor där The Open spelades men då klubben sedan starten 1744 haft en policy om ’Men only’ valde R&A att ta bort Muirfield från The Open rotundan så länge denna regel ändrades. Efter 275 år så tilläts 2019 damer att bli medlemmar och därmed kan det bli aktuellt att spela på The Open på Muirfield igen. 2002 spelades Womens British Open på Muirfield.

Åter till nutiden…. Vädergudarna var inte helt med oss och vi bjöds på en mulen dag som efter en timmes spel övergick i ett rejält regn under 30 minuter. Lägger vi till att det var både 2,3 och ibland 4 klubbors vind från fel håll så förstår ni att det var tufft därute vilket också visade sig på scorerna på den normalt relativt enkla par 67 bana. Ett undantag var kanske dagens vinnare Ronnie Lindeskov som gled runt på fina 68 slag vilket var 4 bättre än Micke Martinsson som i sin tur var slaget före Julian Hunt. Svenskt även på 4e o 5e plats genom Mats Jonsson och Erik Brändström och på topp 10 hittade vi även Micke Lindman och Jörgen Isberg på 76 slag. Klar svensk dominans med andra ord (vi räknar Rya Ronnie som svensk då han lärt sig hickorygolfen där).

I nettoklassen joggade Micke Lindman hem segern på strålande 41 poäng, tre före Hamish Ewan och Michael Arkle. Erik 5a på 38 pinnar och Micke M 6a på 38 poäng. Efter Mickes överlägsna seger så är det flera av oss som funderar på att göra som Micke och kopiera Frida Karlssons uppladdnings rutiner inför stora tävlingar som beskrevs i Skavlands program för några veckor sedan. Framgångsrikt verkar det vara.

Sen prisutdelning i det relativt enkla och moderna klubbhuset, The Links, efter en lång, lång dag gjorde att vi smög hemåt för att vila och ladda för det som vi hoppades skulle bli veckans höjdpunkt, en heldag på Luffness New.

TORSDAG 21 maj

Idag var det dags för Czeslaw Kruk Memorial Quaich och tävlingen hade i år flyttats från Gullane 2 till Luffness New som grundades 1894. Urspungligen spelade klubben på Luffness Old bildad 1867 och belägen på på kullarna vid Gullane Hill men med två olika markägare. År1893 blev det en tvist med en av markägarna och Henry Hope som var ägare av klubben bestämde sig då för att flytta klubben till sin egen mark och Old Tom Morris lade ut 18 hål 1894 och klubbens nya namn blev självklart Luffness New. De medlemmar som inte följde med till den nya banan blev erbjudna mark närmare Craigelaw och 1899 ändrades klubbens namn till Kilspindie (dock behölls 1867 som år för grundandet).

Luffness är en relativt platt bana som ligger på bägge sidor av A198 mellan Aberlady och Gullane. Fantastisk fin layout där man ofta luras av att det ser platt och enkelt ut men banan innehåller lutningar som gör det svårt både att träffa green men också att komma nära flaggan. Ett stort antal bunkrar förhöjer svårighetsgraden men tack och lov har Luffness kanske områdets bästa greener. En underbar upplevelse är det och snabbspelad är banan också men tuffare än vad du först tror med ett antal långa par 4’or. En klassisk kommentar av caddies på Luffness är, ’Sir, it will take you three shots to get there in two’……

I bruttoklassen vann banan över oss alla (par 70) men bäst var Nick Martin på 76 slag, bättre sista 6 än JulianHunt. Jonas 77 slag, och Jörgen 79 var övriga under 80 slag. Ronnie 5a på 80 och Henrik samt Björn hade samma resultat.

I nettoklassen segrade past Captain Nigel Notley (nu 18 i hcp…) på strålande 42 poäng. Björn var 5a på 40 pinnar och Totto också topp 10 med 38 poäng, samma som Jonas. En fullt godkänd svensk insats även om pricken över i’et saknades. Efter rundan bjöds på en 3 rätters lunch (jacket & tie) i det magnifika klubbhuset från 1912. Enligt mig det vackraste av alla skotska klubbhus och vackrast av allt The Smoke Room där man samlas efter rundan eller före och efter lunch. Vi serverades en fantastisk fin lunch och när klubben dessutom har en av de bättre vinlistorna bland skotska klubbar blev det en ovanligt lång lunch….Härligt trötta och nöjda kördes vi hem vi 18-tiden för att duscha och avrunda med nåt läskande i baren. Något överraskande blev det ett kraftigt manfall då flera av deltagarna valde att gå till sängs redan innan klockan 20.00….. Micke o jag gick till Maincourse och delade en pizza o lite vin under vår rondanalys.

FREDAG 22 maj

Scottish Hickory Championship och även i år på den lilla pärlan Kilspindie. Samma fina väder som alltid på Kilspindie men en krftig nästan syd/sydvästlig på 3-4 klubbor ställde till det för oss. Banan brukar vara gul och rulla bra men i år var det grönt och mer utmanande. Tom greenerna var långsammare än normalt. De första 4 hålen rejält tuffa där nr 2-4 spelades rakt in i vinden och med outgränsen på högersidan hela vägen från tee till green var det en rejäl utmaning. Ronnie som ofta spelar bra på Kilspindie gjorde en 72a även i år och vann slaget före Jörgen som hade en putt på sista hålet för vinst som inte slank i. Jonas, som spelade bra hela veckan, var på pallen igen med 74. Stefan 5a på 75 slag, Henrik 6a på 76 och Micke M 9a på 78 slag som även Erik hade. En maktdemonstration av den svenska gruppen.

I nettoklassen där mästaren också utses blev det sensationellt bra resultat med två spelare på 64 netto och Alistair Noakes som vinnare före tävlingsledaren Ian Hislop och Philip Nielson 3a på 67 slag. (Alla tre har 24 i hcp och fick 19 slag efter reducering). Bäst av svenskarna Jonas med 70 slag, samma som Stefan och Martin. Som alltid middag och prisutdelning i klubbhuset som är en liten pärla, inte minst the Locker Room Bar. Vid 22-tiden var det dags för hemfärd och välbehövlig vila då det var tidig revelj lördag morgon.

LÖRDAG 23 maj

Om någon trodde att golfen nu var över så tog ni fel. Nu steppade vi upp och hade bokat in 18 hål på Haddington GC, grundad 1865 och därmed den 19e äldsta klubben i världen. Vi hade starttid 09.00 då östgötarna hade ett tidigare flyg hem så det var bara att sätta klockan på 07.00 och smyga ner och njuta en sista gång av den fantastiska frukosten. Haddington ligger 20-minuter från Gullane och visade sig vara en trevlig bana i en underbar park, Amisfield Estate, med inte minst ett antal helt otroligt vackra träd.

Området var en gång platsen för Amisfield House som anses vara det finaste exemplet på ortodox palldianism i Skottland, byggt 1755 och utvidgat 1785 men sorgligt nog riven 1928. En del av sandstenen från detta hus användes bl.a. till bygga klubbhuset på Longniddry GC. Parken var ockuperad under Napeleons krig under slutetav 1700– och början av 1800-talet. Dessutom användes parken och de byggnader som fanns där av militären både under 1a och 2a världskriget. Klubbhuset är betydligt nyare men var i relativt dåligt skick och duschar saknades helt så det blev raggardusch på toaletten efter rundan…..

Banan visade sig vara en trevlig layout men tyvärr inte i särskilt bra kondition men vi som spelade fick en trevlig fm i skönt väder. Det var ett skadeskjutet gäng som vaknade på lördagen och av 13 spelare hittade vi 8 stycken på 1a tee…… Oavsett vilket så blev det en härlig dag och vi lyckades tom få både dricka och mat i det spartanska klubbhuset av en synnerligen service minded husmor. Hon letade tom upp vin från sin privata kyl för att tillfredsställa oss. Nöjda och belåtna kördes vi till flygplatsen fvb hemåt efter fem fantastiska dagar tillsammans. Har ni inte varit i East Lothian åk hit! Ni blir inte besvikna!!

Helsingborg 2026-06-02 / Abborren