Welsh Hickory Weekend 2025
Som alltid inleds Hickorysäsongen med mästerskapet i Wales och förutom själva mästerskapet så spelas en tävling på Borth & Ynyslas GC på fredagen samt en foursome match mot Aberdovey GC på lördagen. Det var lite större intresse från våra svenska spelare detta år och totalt var vi 11 stycken som var anmälda och åkte iväg till Manchester torsdag morgon. Bengt Gustafson, Mikael Martinsson, Henrik Peyron, Per Salomonsson, Jonas Fack samt undertecknad från HGH. David Johansson Rya (debut i Wales), Björn Petersson, Åtvid, Mats Elmgart Eskilstuna och Erik Brändström, Djursholm var också med på resan. Från Växjö kom också Skotske mästaren PG Nyman samt Börje Gustafsson och Ingvar Ritzén kom som vanligt bilandes från Troon.
Vi brukar alltid mjuka upp med spel på någon bana på väg ner till Aberdovey och i år var vädergudarna med oss så vi fick möjlighet att spela Conwy GC som ligger 75 minuter från Manchester’s flygplats några tiotal miles in i Wales. Conwy är en oerhört fin linksbana som varit värd för många brittiska amatörmästerskap genom åren. Conwy GC grundades 1890 men de första 9 hålen designades faktiskt 1875 och byggdes sedan på med ytterligare 9 hål 1895.
Conwy ligger strategiskt till och under första världskriget fick banan stängas helt då den användes för brittisk militär och när när andra världskriget bröt ut beslutades det att bygga de prefabricerade hamnarna som användes i Operation Overlord för invasionen i Frankrike vid Conwys mynning. På denna plats låg då nionde green som gick förlorad och aldrig ersattes. Lyckligtvis var detta den enda verkliga skadan banan drabbades av under 2a världskriget. I början av 1980-talet fick ytterligare 5 hål byggas om/till då tunneln under River Conwy byggdes samt A55 breddades.
Är ni intresserade av historia så besök gärna Conwy Castle (UNESCO’s världsarv) som är ett av mest omtalade slotten i Storbritannien. Edward I lät bygga slottet 1283 – 1287/1292 till en kostnad av £15,000 vilket på den tiden var en enorm summa pengar. Med tanke på storleken av slottet så är det imponerande att man för nästan 750 år sedan kunde bygga så mycket på så kort tid. Som jämförelse har Malmö Kommun i över 2 år försökt bygga två nya busshållplatser samt lägga ner rör på en 1000 meter lång sträcka vid Erikslust utan att ännu blivit klara…..
Efter en härlig runda i lagom utmanande vind avrundade vi med en pint i klubbhuset innan vi ställde kosan mot Aberdovey och 2 timmars omväxlande bilkörning i underbar natur men på synnerligen slingriga vägar. På vägen kör vi igenom en av Wales största skiffergruvor, Llechwedd Slate Caverns, som idag även tar emot turister för rundvandringar ovan och under jord.
Väl framme i Aberdovey och som vanligt inkvarterade på Seabreeze avslutades dagen med god mat och ett eller annat glas vin. Den numera 19-årige kocken var kvar vilket var en garanti för högklassig matlagning. Nigel Notley, Captain BGCS, anslöt till middagen vilket som vanligt förhöjde stämningen men också gav möjligheter till lite fördjupade diskussioner om BGCS och dess roll inom golfen.
Frukosten på Seabreeze är en av veckans höjdpunkter och så också i år vilket gav en bra grund att stå på när vi skall ta oss an dagens utmaningar. Fredagen är det som alltid spel på den härliga naturliga linksbanan Borth & Ynyslas som ligger rakt över vattnet från Aberdovey men då River Dyfi rinner ut mellan Aberdovey och Borth blir det en omväg på 45 minuter för att komma till banan. B&Y är klubben där tiden står stilla. Allt ser likadant ut som när vi lämnade året innan men det finns en charm i detta samt med tanke på medlemsantalet en ekonomisk verklighet att förhålla sig till. Med bara en banarbetare går det inte att göra underverk men trots det var banan i alldeles utmärkt skick. Det hade inte regnat på en dryg månad så banan var torr men en kraftig ostlig vind ställde till det för oss. Inte minst på första 8 hålen som spelades in i densamma och därmed bjöds vi på eländigt långa hål och därmed höga scorer ut. In blev det enklare men ni som kan er golf vet att medvind inte alltid bara är en fördel….. Rookien David visade sig behärska de tuffa förhållandena bäst och efter en tung start spelade han upp sig och kom in på 75 slag. Tre slag före Julian Hunt och Erik Brändström. PG Nyman och Henrik Peyron hade 80, Ronnie samt Olle 83. Netto tog Erik en säker seger på 39 poäng, två före Lorne Smith och Julian Hunt. David 4a, Henrik 6a samt Börje Gustafson 10a.
I samband med prisutdelningen bjöds vi på en 2-rätters lunch och om det är något ställe där klubben har utvecklats så är det i köket. Ronnie som var med för första gången fick en guidad tur i shopen där jag kunde visa upp klubbor och bollar som var tillverkade innan Ronnie var född…. Någon Trackman kunde vi dock inte se men ett vettigt nät på baksidan av shopen fick bli ett bra substitut.
Lite mindre hungriga än normalt återkom vi till Seabreeze men visst fanns det plats för något litet att äta och när vi ändå var på plats så blev det lite botaniserande i vinlistan som inte är som förr i tiden men några fynd gjorde vi men osäkerheten om kvaliteten gjorde att vi ofta fick beställa ytterligare en flaska för att säkerställa densamma….
På lördagen spelade vi (BGCS) en foursome match mot Aberdovey där medlemmarna kan välja att spela med moderna- eller hickoryklubbor. Sunningdale gäller vilket oftast gör att matcherna är jämna och avgörs på 18e hålet. Vi hade som de andra dagarna bra väder med blå himmel och sol, dock en lite besvärande vind även idag som även snurrade runt så det var svårt att hitta rätt längd på inspelen. Likt de 27 tidigare åren blev det en jämn match som hemmaklubben till slut vann med 9-7. Hålräkningen överlåter jag till Philip Truett då hans spirituella genomgång av matchen under middagen hade visa luckor. En lysande talare är den gode Philip med mycket glimt i ögat. Det blev en synnerligen trevlig kväll i klubbhuset med nästan 70 sittande gäster som fick avnjuta en mycket god meny med lite vin därtill (när vi spelar English brukar det vara tvärtom dvs lite mat men mycket vin….). Första start var 08.30 på söndagen så det blev en tidig hemgång och vila.
Söndag morgon och The Championship. Vi bjöds vi på blå himmel och sol men vädergudarna hade förmodligen fått vetskap om att det var Welsh Hickory Championship så när vi rullade upp gardinerna så kunde vi konstatera att det, tvärtemot prognos, rörde sig ovanligt mycket i träden vid stranden som mer låg än stod… Det var inte heller den vanliga vinden utan vi bjöds på rak medvind på 1a tee vilket gjorde att tom undertecknad kunde nå in på två slag på ettan… (418 yards…). Totalt bjöds vi på 6 par 4’or över 400 yards och en total längd på 6036 yards, par 69. Brutalt svårt!!
Relativt svalt på morgonen men frampå dagen blev det 16-18 grader men fortsatt starka vindar. Abderdovey är nästan en klassisk links med 9 hål ut och 9 hål hem med något undantag i sidled. Aberdyfi Hills som ligger längs banans östra gräns skyddade oss till viss del från vinden men samtidigt snurrade den runt på ett ibland obegripligt sätt. Långt var det! Svårt var det!
PG Nyman visade än en gång hur man manövrerar sig runt en bana i stark vind och tog en överlägsen seger på 76 slag, tre före Edward Allingham. Ronnie var 3a på 80 slag, Julian Hunt hade 81, undertecknad 82 och på 84 hittade vi bl.a. Mats Elmgart, och Jonas Fack. Björn och Ingvar delade 10e platsen på 86 slag.
I tävlingen om Mästerskapet (poängbogey) segrade Neil McGarva (tack vare en bättre inrunda) på 37 poäng. Carolyn Kirk fin runner-up på samma resultat och E. Allingham 3a på 35 pinnar. Björn var 5a på 33 poäng, Mats och Olle också topp 10 på 32 pinnar. Riktigt bra resultat under rådande förutsättningar. Totalt sett hyfsade svenska placeringar men inte i klass med de senaste årens framgångar!
Efter ronden blev det en bit mat samt prisutdelning och sedan delades vår 11-manna grupp upp då hälften hade ett jobb att sköta och flög hem på kvällen medan sex av oss andra siktade in oss på Porthmadog där vi skulle övernatta på klubben samt spela på måndagen. Porthmadog ligger i norra delen av Snowdonia National Park och är en av de största städerna i Snowdonia med sina 4.200 invånare. Vi körde utan tidspress och det blev en underbar sen eftermiddag längs kusten norrut med spektakulära vyer över hav och land. Det blev tom något stopp bara för att kunna ta in allt det vackra.
Rummen på klubben var riktigt fina och prisvärda och kan väl rekommenderas. Restaurangen var stängd men vi hade gjort en research av utbudet i Porthmadog och fastnade för en liten restaurang nere i hamnen med det passande namnet GoodMood. Synnerligen vällagad mat, goda viner och oerhört trevlig personal. Är ni i Porthmadog gör gärna ett besök här.
Dagen efter blev det 18 hål på Porthmadog som är en linksbana men där första nio hålen ligger långt från havet men höll en betydligt bättre klass än vad vi hade trott. Andra nio däremot var fantastiska genom, och över häftiga sanddyner med ett antal riktigt bra hål. Definitivt värt en resa! £50 greenfee.
Efter rundan åkte vi vidare upp mot Manchester då vi tänkte övernatta i Sandiway för att sedan spela Sandiway GC tisdag fm. Vettigt och billigt boende på Premier Inn och granne med hotellet ligger en trevlig pub som serverade god mat och dryck. Dock skapade undertecknads allergilista så stora problem att köket till slut vägrade servera mig någon mat alls så jag fick lägga en beställning via en av mina kamrater för att överhuvudtaget få någon mat….
Sandiway GC ligger bara 5 minuter bort så det blev en kort tur tisdag morgon och banan visade sig vara en mycket härlig och utmanande hed/skogsbana. Sandiway grundades 1902 men under 1a världskriget stoppades alla aktiviteter och när kriget var över gick klubben i konkurs. Redan 1920 startades klubben om och spel kunde påbörjas på den bana som man idag använder. 2a världskriget bjöd på nya utmaningar då banan ockuperades av brittiska och amerikanska soldater som tränade inför invasionen. Minnen från denna tid kan också ses på några av träden vid 5e tee där soldaterna gjort inskriptioner som fortfarande finns kvar. Om vi tyckte att Porthmadog var värt ett besök så är Sandiway ett par klasser bättre. Härligt klubbhus med en altan som inte går av för hackor samt egen producerade pizzor av hög klass i köket! Åk dit!!
Allt har sitt slut och även denna fantastiska 6-dagars resa med härliga kompisar! Vi var i god tid på Manchesters flygplats som lätt kvalar in bland de sämsta i Europa men vi fick några härliga timmar tillsammans där vi samlade ihop intryck från den gångna veckan (6 dagar med sol, blå himmel och 18–19 grader) samt planerade för nästa resa.
Har ni läsare av detta inte varit med förr. Prata med killarna som rest runt och boka in er till nästa resa!! Du kommer inte att ångra dig!
Swing slowly and enjoy life!!
Abborren Golf Travel & Pleasure