Hickory Goffers

of Helsingborg

BGCS Scottish Meeting maj-juni 2019

Efter fina framgångar i Wales och starka insatser under vårens tävlingar i Skåne och på Själland var det ett förhoppningsfullt HGH-gäng som gav sig av till Skottland för att deltaga i Scottish Meeting och de tre tävlingar som ingår i densamma. Huvudtävlingen Scottish Hickory Championship var i år förlagd till The New Course på Moray Golf Club. Utan att kunna vår historia alltför väl torde detta vara en av de större invasionerna av vikingar till norra Skottland sedan slutet av 700-talet.

Totalt var vi 15 personer i gruppen varav 10 stycken är medlemmar i HGH; Jonas F, Henrik P, Stefan K, Ulf J, Martin M, Bengt G, Hans H, Mikael M, Mikael samt undertecknad. Med oss reste också Jörgen Isberg samt Erik Brändström och i Lossiemouth, där vi hade vårt basläger, anslöt första kvällen Björn Petersson och Thomas Björkman.

Det blev som alltid en (alltför..??) tidig revelj uppe i Viken och därmed (alltför..??) tidig ankomst till Kastrup så när jag anslöt en dryg timma innan avfärd hade de flesta redan ätit frukost och var på gång. Jörgen och Martin C var med från Viken och Erik anslöt på flygplatsen iförd ett halvt dussin bananer, energidrycker samt några mackor. Äta och sova kan han verkligen den gode Erik...

peyron scottish champ

 

Murcar Golf Club / Peterhead Golf Club

Lossiemouth ligger i norra Skottland nära Elgin och 30 mil norr om Edinburgh så vi hade denna gången valt att flyga till Aberdeen. Vi landade där i tid, solen kom fram och det kändes inspirerande att vara på skotsk mark igen. Upprymda och glada begav vi oss iväg för att hämta de tre hyrbilarna vilket gick förhållandevis snabbt. Bengt G, som var en av chaufförerna, var förmodligen fortfarande upprymd då han körde runt halva hyrbilsparkeringen i god fart med bakluckan uppe innan Enterprise representant fick stoppat Bengan. Allt bagage var dock kvar i bilen men det gula kortet han fick var välförtjänt.

En fyrboll gav sig av till Murcar GC och övriga satte kurs mot Peterhead 5-6 mil norrut. Bägge banorna var fantastiska kunde vi konstatera när vi träffades på kvällen även om vinden ’did pick up’ och med råge överträffade vad meterologerna lovat. Sista nio hålen på Murcar rakt in i 3-4 klubbors vind var minst sagt en utmaning och resultaten blev därefter. Har ni vägarna förbi så är bägge banorna värda ett besök.

Vi hade bokat in oss på Links Lodge B&B i Lossiemouth som ligger en pitch från 18e green och klubbhuset på Moray GC. Utomordentligt trevligt och bra boende med suveräna rum och t.o.m. umgängesytor där vi på kvällarna tillsammans kunde sitta och analysera dagens utmaningar och planera morgondagens övningar. Lossiemouth var ursprungligen en fiskeby som tillhörde Elgin men efter att fem mindre samhällen slagits ihop under de senaste 250 åren bildades staden Lossiemouth. Staden ligger intill havet och har ca. 7.000 invånare och fisket har under många år varit den viktigaste inkomstkällan men så är inte fallet idag. Överlägset störst betydelse har RAF’s flygbas som svarar för över 20% av jobben i staden. Flygbasen i Lossiemouth är en av de två viktigaste flygbaserna i Storbritannien när det gäller försvar mot luftangrepp. Tack o lov så var det ingen aktivitet på flygfältet när vi var på besök. Dagen avslutades med mat och goda viner samt finalen i Europe League som visades i klubbhuset på Moray GC och där fick Mikael M se sitt lag Chelsea ta ännu en tung titel.

Nairn Golf Club

På torsdagen var det match mot Nairn GC som ligger 45 minuter från Lossiemouth. Nairn bildades 1887 med hjälp av bl.a Edinburg advokaten Robert Finlay som tog dit Royal Aberdeens tränare och greenkeeper Archie Simpson för att lägga ut banan. Något år senare kom Tom Morris för att förbättra banan och ytterligare 20 år fram i tiden engagerades James Braid (5-faldig Open mästare) för att göra om tees och bunkrar. En fantastiskt trevlig och utmanande bana där första 7 hålen går längs havet för att sedan spelas genom ’Heather and Gorse’ och för att vara en linksbana några hål med rejäl höjdskillnad. Nairn har bland de bästa greenerna i Great Britain och har också varit värd för många stora amatörtävlingar genom åren. A ’must’ bland Skottlands golfbanor.

Vi spelade fyrboll bästboll och värdarna var oartiga nog att besegra BGCS lag med 10-7 om vi minns rätt. Många bra slag fick vi se och mängder av birdies inte minst i Jagaeus boll där klubbens pro själv gjorde 8 stycken... Vi avslutade med den lätt middag på klubben ihop med våra värdar.

Om ni besöker Nairn bör ni också besöka deras Archive Room som är relativt unikt för Skottland och innehåller oerhört mycket information om Nairn golfklubbs historia. I The Archive Room finns böcker, klubbor och annat som är förknippade med Nairn GC och dess historia. På tal om historia så finns det på banan också The Bothy som byggdes 1877 för att fiskarna skulle kunna lagra lax som fångats i vattnen utanför. Här fanns också ett Ice House där is levererades från Aberdeen och laxen hämtades upp. Idag fungerar The Bothy som Halfway House.

Avslutningsvis går det inte att lämna Nairn utan att berätta om ’lådan’ på 15e tee. Sex meter upp i luften i en tall sitter den och på den står det: SUGGESTIONS!

Väldigt få förslag har kommit in under de senaste 10 åren....

Moray Golf Club – Scottish Hickory Championship

Fredag var Mästerskapsdagen och vi skulle spela på The New Course på Moray GC. Vi vaknade till en gråmulen morgon, lätt regn och prognosen, som tack och lov hade förbättrats dag för dag, pekade på mulet och lite regnskurar men inte alltför mycket vind.

Vi inledde med registrering och lunch i klubbhuset och mellan skurarna var vi ute och puttade på den något sträva puttinggreenen vid 18e green på Old Course. Klubben bildades 1889 och 16 hål lades ut av Tom Morris som genom åren var en regelbunden gäst på klubben och han spelade också ett antal uppvisningsmatcher på Moray. Året efter fick klubben leasa mer mark och byggde då ytterligare 2 hål. 1904 fanns det hela 635 medlemmar i klubben varav 135 kvinnor. Klubben bestämde då att bygga en egen 9 hålsbana till damerna som öppnades 1905. Dessa 9 hålen blev sedan en del av The New Course som Henry Cotton designade och stod klar 1979. Bägge banorna ligger vid havet dock är sträckningen av New course mer ’inland’ än the Old. Knappt 6000 yards lång är The New, par 68.

45 spelare deltog i mästerskapen som kom att domineras av den starka svenska delegationen. Nyblivne danske mästaren Henrik Peyron höll bäst ordning på spelet och med 75 slag stod han som vinnare av The Scottish Championship. 2:a brutto blev undertecknad med 77 slag, ett slag före Jörgen Isberg och Ingvar Ritzén. På 79 hittade vi bl.a Jonas, Ulf och Micke M. I handicapklassen segrade David Hall på 64 slag, 2 före undertecknad och delade 3:or Henrik och Chris Kempton på 67 slag.

Golfklubben har ända sedan starten haft medlemmar från whiskybranschen och löpande lagt ner whisky på fat som efter 10-15 år serverats och sålts på klubben. Nuvarande leverantör är Glen Moray och visst var vi tvungna att prova lite av även dessa starkare drycker. God hjälp fick vi efter målgång av en galen kille som just kommit tillbaka från tjänstgöring på någon oljerigg och uppenbarligen hade fått för mycket pengar med sig. Jag tror att han lyckades bjuda alla i den svenska delegationen minst två gånger om inte fler.....
På kvällen var det middag och prisutdelning, dock inte samma generösa tilldelning av dryck som vi brukar se när vi besöker Rye. Mätta och trötta blev vi trots detta och kvällen avslutades i vårt gemensamma vardagsrum med musik från Jagges BOSE, rondanalyser samt ’one for the road’.

Hopeman Golf Club – The George Colville Trophy

På lördagen avslutades Scottish Meeting med George Colville Trophy på Hopeman GC som ligger 6 miles väster om Lossiemouth. Banan ligger precis utmed Moray Firth och har ett par spektakulära hål längs vattnet. I övrigt en bana som slingrar sig fram genom Gorsen, dessa sega kraftfulla ärttörnebuskar (hoppas Anders E håller med..) som är omöjliga att sig in i, än mindre kunna slå från... Precision gick alltså före längd idag. Vi belönades med härligt väder och en utmanande bana om än något tröga greener. Ett antal svaga hål men framförallt under andra halvan ett antal riktigt bra golfhål även om deras prestigehål 12an kändes lite överskattat som golfhål betecknat. Utsikten över havet var dock fantastisk. Första 9 hålen lades ut 1909 av dåvarande pron Charles Neaves och ytterligare 9 hål kom till 1995 designade också då av klubbpron som nu hette J.N. MacKenzie.

I scratchklassen dominerade Sverige igen och Jörgen vann på 77 slag och är stolt innehavare av George Colville Trophy 2019. Slaget efter kom Henrik och på 79 slag hittar vi Ulf. I nettoklassen utklassade Tony Hunt fältet med sina 38 poäng, 4 pinnar för undertecknad och 3:a var Nigel Notley på samma antal poäng. En trevlig dag avslutades med mat och lite dryck på klubben innan vi vände hemåt för kvällens höjdpunkt, Champions League finalen mellan Liverpool och Tottenham.

Väl hemma på vårt B&B så firades alla segrar och god placeringar med lite gott att dricka innan vi bytte om och gick över till klubben. Martin M hade kvällen till ära tagit på sig sina nya kläder inköpta, enligt Martin, hos Jacob Oscarson vilket fick oss andra att lyfta något på ögonbrynen.......

På klubben serverades klassisk brittisk mat, dvs Hamburgare och Fish&Chips med pommes som både var mjuka och smaklösa (hur bär man sig åt..??). Dryckelistan var det emellertid inget fel på. Hur gick matchen?? Ja som Spurs supporter sedan tidigt 60-tal (Jonas kom med på slutet av 70-talet) så blev det en tråkig historia men resultatet gladde säkert någon Liverpool-supporter ( ex. Micke G....).

Cruden Bay Golf Club och Frazerburgh Golf Club

Söndag kväll skulle vi flyga hem från Aberdeen vilket innebar att vi kunde trycka in en runda till när vi ändå hade ångan uppe.

Fyrbollen (Jonas, Micke M, Jörgen, Olle) åkte till Cruden Bay och övriga till Frazerburgh. Två suveräna linksbanor som vann allas uppskattning även om jag själv rankar Cruden bra mycket högre än Frazerburgh. Magiska vyer på Cruden Bay och lite kuperad på sina håll. Bl.a. Gick vi 26 våningar från 8ans green till 9ans tee..... På sista nio finns det även ett blint par 3-hål som också är svagt dogleg vänster. Lite udda men fräckt. Blåsigt men mycket trevligt. Samma rekommendation som tidigare, åk hit om ni har möjlighet. Ni blir inte besvikna på någon av banorna som ligger en dryg halvtimme från varandra lite norr om Aberdeen.

Återsamling på Aberdeen’s flygplats. Lite att äta och dricka och snack om banorna innan boarding och alla somnade gott innan vi ens hade lyft... Väl på Kastrup så var där kaos med vanvettigt mycket folk och fler golfare än jag någonsin har sett. Det brukar ta tid att få fram 4 golfbagar så ni kan tänka när 104 bagar skulle köras fram. Hem kom vi dock och med ett antal fina minnen, trevliga ronder och härligt sällskap men inte minst två tunga titlar till Sverige igen!! Nu siktar vi mot Rye i oktober (2/10 är vi bokade ut och hem söndag 6/10). Hör av er om intresse finnes!!

Vid pennan / Olle

PS För er som undrar, Uffe fick inte fyllt i något i korsordet denna gången heller...

Nyheter/arkiv