Hickory Goffers

of Helsingborg

Reseberättelse från English Hickory Championship 2018 med HGH och några gäster/vänner

Som vanligt i oktober så avhålles Engelska Hickorymästerskapen på Rye Golf Club i södra England. Och som vanligt åker en stor delegation från världens största Hickoryförening över för att mäta sina krafter med vännerna i BGCS. I år var vi nio stycken från HGH och med oss hade vi fyra kamrater. Erik 'Spiltan' Brändström är en trogen och uppskattad gäst på våra resor och med i år var också Martin Claesson, Christer Ellnemark och Björn Petersson. Tyvärr kunde Anders Engström inte närvara i år och undertecknad, som fick rycka in 2017 som skribent, blev snabbt ålagt ansvaret för årets reserapport av reseledare JF och lite personliga intryck följer här.

Årets resa påbörjades på onsdagen då det fanns önskemål om att spela en av Englands mest klassiska banor, Royal St George's i Sandwich. Värt att nämna är att RSG (grundad 1887), är en av 14 banor där The Open spelas och RSG var den första banan utanför Skottland som The Open spelades på. RSG är också en av de 24 engelska banor som beviljats kunglig status av den brittiska monarkin. Som kuriosa så har faktiskt två av grannbanorna till RSG, Prince's och Royal Cinque Ports också har stått värdar för The Open.

För att hinna med en runda på RSG blev det Norwegian 06.50 från Kastrup och revelj innan 03.00 uppe i Viken för att hinna med. Tyvärr kunde inte alla få spela på RSG så hälften av gänget åkte till Littlestone, som ligger 25 minuter från Rye, där vi hittar en alldeles strålande linksbana (grundad 1888) som även används som kvalbana till The Open. Oavsett vilken bana som spelades så var det ett gäng glada, nöjda men lite trötta spelare som anlände till The Windmill i Rye på kvällen. God mat och inmundigades och högst på kvällens agenda stod flygtider 2019......

På torsdagen var det match mellan England och Rest of the world. Då vi inte skulle spela förrän efter lunch så inleddes dagen med en promenad i den charmiga innerstaden där kullerstensgatorna avlöser varandra och det ena huset ser äldre och snedare ut än det andra. Staden är en av de äldsta medeltida städerna i England med anor tillbaka ca 1000 år. Charmigt och vackert och mycket att titta på. Mycket folk i rörelse också trots att staden bara har 5.000 invånare och många såg ut att ha varit med nästan sedan medeltiden. Vi drog med andra ord ner medelåldern kraftigt genom vårt besök. Fm avslutades för en del av oss med traditionsenlig fish and chips på Mariono's. Visa av fjolårets misstag då Stefan tog in en large cod nöjde vi oss med small och medium i år....

Matchen mot England spelades som foursome på Jubilee course som bjöd på perfekta förhållanden. Sol och lite svag vind, 17 grader och en bana som var i suveränt skick. Perfekt uppmjukning inför fredagens spel. Det blev som vanligt en jämn och spännande match där det Engelska laget tog hem segern med 6-5. Vinsten firades och sorgen dränktes på en solig terrass innan vi fortsatte in till Rye och middag på Georges med lite mer att dricka samt lite (med betoning på lite) mat därtill. Vi avslutade kvällen på The Windmill med analys av dagens spel samt taktiska diskussioner inför fredagens mästerskap.

Fredagsmorgonen bjöd på blå himmel och sol. Lite svalt när vi vaknade men prognosen sade 20 grader under dagen och fortsatt svag vind. Underbart och behövligt då vi skulle ta oss an en bana som från vit tee mäter 6503 yards, par 68.......
Henrik och undertecknad tog en rask promenad genom staden efter frukost och hann också med ett besök upp i kyrktornet på The Parish Churchill of St Mary som i mer än 900 år har dominerat kullen i Rye där the Old Town är beläget. Underbar utsikt där man tom kan se Frankrike vid klart väder. Vi fick också beskåda de åtta kyrkklockorna som finns i tornet och tillsammans väger nästan 5 ton. Med tanke på vikten känns det märkligt att dessa klockor 1377 fördes bort av franska inkräktare och med båt fördes över till Frankrike. Än märkligare känns det dock att invånare i Rye året efter tog sig över kanalen och letade upp samt tog med sig dessa kyrkklockor hem. Den minsta vägde 300 kilo så man kan inte undgå att bli imponerad av deras insatser. Nog om detta och åter till golfen.

Vi var tidigt ute på banan och mjukade upp på rangen eller runt pitching greenen. Rangen bjöd som vanligt på bollar hårdare än flinta så med hickoryklubbor blev det till att försiktigt närma sig dessa. Efter lite puttning dags för lunch kl. 12.00 och som nämnt ifjol är lunchen numera riktigt bra, och väl tilltagen. Julskinkan finns kvar för er som undrar. Gott bordsvatten, goda öl och någon droppe vin förhöjde såväl måltiden som stämningen. Peter Schultz som vanligt outstanding på lunchen dock nådde han inte fjolårets 6500 kcal.......

Som sagt underbart väder, underbar bana i en fantastisk kondition. Perfekta fairways och ännu bättre greener. Vad mer kan man önska?? Ja möjligen att man hade kunnat nå någon mer par 4a... Eller lärt sig att bollen rullar alltid lite längre på green än vad man tror.

Nu är det lika för alla och vi fick se mycket fin golf från många och lite mindre god golf ibland av alla men det är svårt att inte bli förtjust (eller fortsätta vara förtjust) i Rye. Det är en av Englands mest underbara och utmanande banor. Ni som inte varit där, åk dit!!!

Segrare brutto blev Matthew Holland, som är pro på Rye, på 73 slag. Fem slag före en starkt spelande Henrik som i sin tur var ett slag före Ian Forrester och ytterligare ett före Perry Somers. På femte plats en HGH'are igen i form av reseledare Jonas på 82. Sedan följde vi andra........ Värt att notera är att alla tre herrarna ovan är professionella spelare. Well done Henrik o Jonas och bra kämpat av övriga.
I handicap klassen vann Henrik på 34p, helt ohotad då övriga pristagare anfördes av arrangören Nigel Notley som landade på 31p. Undertecknad följde därefter på 30p.
I detta sammanhang kan man påpeka att SSS på Rye Old course är 71, dvs 3 över banans par vilket gör Henriks prestation än mer imponerande. Vid nästa BGCS tävling drabbas/belönas (välj själva) Henrik därför av en sänkning, något som lär följa honom resten av karriären.. Damklassen vanns, precis som vanligt, av Jenny Hunt på 28p.

Som på torsdagen så avslutades em på terassen med goda drycker och det såg ut som vatten var det som såldes minst i baren..... En snabb tur via The Windmill för ombyte och sedan middag på Webb's där vi bjöds på riktigt god mat och riktigt gott att dricka. Lite eftersläckning på olika ställen i Rye innan vi traditionen trogen avslutade på The Windmill med analyser och genomgång av dagens spel. Bristen på intag av vatten gjorde dock att det kändes lite extra segt att gå upp några timmar senare......

Frukost 08.00 på lördagen. En snabb genomgång av gårdagen för att säkerställa att vi hade en någorlunda likvärdig uppfattning om vad som hänt och sedan kort promenad i Rye. Därefter bil till Wilderness som ligger dryga timmen från Rye där vi (= BGCS) efter lunch skulle spela match mot hemmaklubben. Greensome 18 hål med 11 par i respektive lag. Wilderness är en parkbana från slutet av 1800-talet som ligger på härlig jordbruksmark av lera.... Dock med många trevliga och utmanande hål och suveräna, snabba greener.

Det underbara vädret vi hade i Rye var dock som bortblåst och molnen hängde tunga över banan och lagom till lunch började det regna. Lunchen är en upplevelse bestående av Bangers and mash (en lyxig variant på korv och mos). Faktiskt en kulinarisk upplevelse som sköljdes ner med bordsvatten, god öl och i något fall några droppar vitt eller rött.... Inga begränsningar vad gällde antalet korvar och backning tillåtet. Mätta blev vi bara genom att titta på några av bordsgrannarna....

Det blev en snabb lunch då prognosen visade att det vädret kraftigt skulle försämras under em. Sällan (och tyvärr) har en prognos varit träffsäkrare än denna.... Det strilande regnet under 1a nio hålen övergick i något som påminde om störtregn och vinden hängde på och det blev nästan ospelbart innan vi var klara. Tappert kämpade vi oss runt förvissade om att vi väl i klubbhuset skulle belönas med något värmande. Det blev ännu en jämn match som slutade oavgjort, 5,5-5,5! Efter en timme i klubbhuset var kroppstemperaturen nära 37 grader igen och vi satte oss i bilarna för att åka till hotellet.

På kvällen blev det middag med familjen Hunt i Sevenoaks där svärsonen i vanlig ordning kom i rosa shorts (men utan den stickade regnbågsmössan). Jenny hade hittat en riktigt trevlig restaurang som serverade alldeles ypperlig mat. Det finns hopp om det engelska köket!! Vinlistan var också anständig och vi fick en riktigt trevlig kväll som sedan avslutades på en lokal pub och 'one for the road'. Kort promenad hem till hotellet och där kunde jag konstatera att 'Jagge' inte heller denna kvällen lyckats fylla i ett enda ord i korsordet som han nu för fjärde kvällen försökte börja på... Skam den som ger sig!!!

Söndagen resdag och Norwegian lyckades landa i tid i Köpenhamn vilket gladde våra familjer men inte minst Micke som hann lämna över smutstvätten till frun innan han drog iväg till Olympia och seriefinalen HIF - Falkenberg. Vi andra sköter tvätten själva och gick sedan på gymmet!

Ännu en härlig resa tog slut och tråkigt att veta att tävlingssäsongen nu är till ända men samtidigt tar vi med oss en mängd fina minnen från Rye och resan vi just avslutat. Vi sänder också ett extra tack till Jonas som gjort ett stort jobb som reseledare!! Tack också till våra chaufförer som tagit hand om oss övriga resenärer på ett ypperligt sätt!

Avslutningsvis vill jag också nämna att varken denna resan eller de andra vi gjort hade varit möjliga att genomföra utan det jobb som Claes lagt ner under åren. Hans entusiasm för hickory har fått de flesta av oss att börja spela och hans kontakter i England har gjort att många dörrar har öppnats för oss och vi har inte varit sena att haka på Claes i hans korståg på de brittiska öarna. STORT, STORT TACK Claes!!
Vi ser redan fram mot nästa säsong och Welsh Hickory.

Vid pennan
Olle

Nyheter/arkiv