Hickory Goffers

of Helsingborg

Tävlingsåret i hickory brukar alltid inledas med mästerskapet i Wales på Aberdovey’s underbara bana. Nu är det som bekant pandemi och det mesta har vänts upp och ner. Ingen tävling kunde avhållas 2020 och ursprungligt datum för tävlingen i april 2021 fick pga fortsatt smittspridning flyttas fram till maj men då var situationen inte bättre så april blev till slut november innan det blev möjligt att åka över och tävla.

Hösten 2021 var intensiv med många resor för en hel del av oss. English gick som vanligt i början av oktober och i slutet av månaden var många med och spelade i The Grail mot USA på St Andrews. Brist på tid eller semester dagar gjorde att det till slut bara var 6 svenskar som åkte över till Wales i slutet av november. Sedan var det inte bara pandemin som ställde till problem utan det gjorde även SAS som ställde in och flyttade flighter i parti och minut vilket ledde till att vi fick hoppa över spel på de banor vi bokat dagarna före och efter mästerskapet och fokusera på de tre tävlingsdagarna i Wales.

Det enda positiva med detta var att vi flög ut sen em och slapp gå upp i svinottan för att hinna 8-planet som vi brukar åka med. Vi var som sagt vad 6 st som åkte över; Jonas, Bengt, Ulf, Mikael M, Per S samt undertecknad. Liten men som det skulle visa naggande god grupp. Bengan och Jonas tog hand om ratten i den lite större bussen vi hyrt och övriga fokuserade i baksätet på taktiksnack och genomgång av de banor vi skulle spela. Har ni inte åkt till Aberdovey från Manchester så kan jag berätta att det inte är motorväg hela vägen utan vägarna blir mindre, smalare och inte minst kurvigare ju längre man kör. Har ni anlag för åksjuka så rekommenderar jag att köra i dagsljus och från Birmingham. Det var ett till vissa delar medtaget baksätes gäng som ankom till Aberdovey strax efter 21.00. Tack Bengan för trots svåra förhållanden bra körning! Det mesta var stängt när vi kom fram så det blev en kort runda till den öppna puben där vi fick ta del av torsdagens Quiz tävling som uppenbarligen var mycket uppskattad i byn. Vi hade ärligt talat svårt att hänga med….

Vi bodde på Seabreeze mitt i byn som är ett trevligt B&B med en riktigt god frukost och bra restaurang. Som alltid på brittiska B&B är husen smala och högre än man önskar och när trapporna därtill är smalare och längre än 2’ans fairway på Borth & Ynyslas blev det en rejäl motion för oss som drog nitlotten och bodde högst upp då bagage samt bagar skulle släpas upp och ner. Per och Ulf bodde längst ner och kom oftast helt oberörda till frukost och avfärder.

Efter en härlig frukost fredag morgon var det dags att åka iväg till Borth & Ynyslas och en ’uppvärmnings tävling’ tillsammans med övriga deltagare i mästerskapen samt medlemmar i B&Y. Som nämnt tidigare ligger Borth så nära Aberdovey att man nästan ’kan ta’ på banan från Aberdovey, dock tar det 45 minuter att köra runt vattendragen och hitta fram till till B&Y som får betecknas som en synnerligen naturlig links. Inget överdåd någonstans, ett enkelt klubbhus och en shop där tiden stått stilla och du kan köpa Dunlop 65 och bladklubbor från 60-talet…. Och en putting green så liten att, som jag skrev för något år sedan, endast andra puttar går att träna på.

Vi spelade 18 håls poäng bogey i 3-mannalag (2 bästa räknades) samt för de som önskade en slagtävling brutto. Banan var i bra skick, ganska moderat vind men när vi gick ut så började det regna vilket gjorde de första hålen lite extra svårspelade. Tack o lov avtog regnet och vi fick en härlig golfdag på en fantastiskt trevlig bana. Per visade att han snappat upp en hel del från oss andra under vår senaste Englands resa och ledde sitt lag till en säker seger i lagtävlingen på 77 poäng tillsammans med Britta Nolle och Ben Burrows. Undertecknad råkade ha lägst brutto score med Jonas på 3e plats. Efter spelet blev det en enkel måltid serverad av några av klubbens entusiastiska damer samt prisutdelning. På kvällen hade vi bokat bord på Seabreeze och där fick vi sällskap av såväl Nigel som herr och fru Burrows. Med tanke på att bordet egentligen var gjort för 6 personer som med lite god vilja kunde rymma 8 så blev det tight när vi försökte få in 9 personer vid bordet vilket vi till slut lyckades med även om det tog tid att få ner Bengan på sin stol….. Gott och trevligt var det men både UK Health Security Agency och FHM hade säkert haft synpunkter på social distancing vid bordet. Jag fick trots att det var trångt ett intryck av att Nigel uppskattade vårt sällskap…..

På lördagen var det match mellan BGCS och Aberdovey GC där medlemmarna kan välja att spela med hickory klubbor eller modern utrustning (plåt). Matchen har spelats i 25 år och spelas som foursome, match med Sunningdale vilket gör att spänningen oftast finns kvar alla 18 hålen. Skönt väder men ingen sol var förutsättningarna och det blev ännu en härlig och trevlig dag med många jämna matcher som tyvärr för vår (BGCS) del slutade med seger för värdklubben trots bra insatser av di svenske. På kvällen middag i klubbhuset med mycket god mat och vi fick lyssna på en historie beskrivning av de 25 årens matcher framförd på ett lysande och spirituellt sätt av Past President Philip Truett. Vid middagen fick även John Pearson en bok som tack för alla sina år som redaktör för Through The Green. Det blev en tidig sänggång för att komma laddade till söndagen.

Söndag morgon och The Championship! Med tanke på att vi var i slutet av november hade alla varit oroliga för hur vädret skulle vara och plockat med oss vinterutrustning men vi belönades istället med en fantastisk höstdag. Klarblå himmel, sol, 8-9 C och en inte alltför besvärande vind från nord/nordost som till viss del fastnade på kullarna av Cambrian Mountain vid sidan av banan. Perfekta förhållande med andra ord men med tanke på att vi alltid spelar från klubb tee så innebär det många långa och utmanande hål som kan ställa till problem. Banan var i mycket bra skick, även om greenerna inte var så snabba som de brukar men som sagt vi är ju inne i november.

Trettio spelare ställde upp i det 20e Welsh Hickory Open men tävlingen dominerades helt av Floda’s stolthet Per som med hjälp av några fina birdies på utrundan kom i mål på 39 poäng och 4 pinnar före en trio bestående av Nigel Notley, Jason Dolman och Edward Allingham. (Undertecknad kom 6a). Per var också bäst brutto på 78 slag och bland damerna vann Britta Nolle. Tyvärr har vi ännu inte fått alla resultat men Jonas var 3a på 82 slag och undertecknad 8a på 85. Vi får lov att återkomma med resultatlistor när/om dessa dyker upp….. Dagen avslutades med en bit mat samt prisutdelning innan vi packade in oss i bilen för resan upp till Manchester och flyget hem måndag fm. Jonas tog ratten och tack o lov var det ljust i början så att den vindlande färden blev något enklare att genomlida……. Självklart firades den dubble vinnaren Per på ett värdigt sätt under resans gång och faktiskt blev det svensk seger i alla fyra tävlingarna.

Nu får det bli vintervila några veckor innan vi börjar träna för nästa tävling som är Welsh Hickory Championship igen….. 8-10 april åker vi dit (hoppas vi…). Har ni inte bokat in det i kalendern gör det nu. Ni kommer inte att ångra er!!

 

Vid pennan
Olle

IMG 5216

The Grail, the biennial match between Europe and US, will this year, much thanks to Nigel’s contacts and planning be played at St Andrews. It’s a three day match and we will have the pleasure to play foursome’s at the New course, fourballs at The Old course and singles at Jubilee on Wednesday- Friday. This is the 12th time this match is played. We were 19 players in the European team. Twelve had through the rankings qualified over the two last years and 6 wild cards were given out + the Captain of the BGCS. Of the 19 players almost half (9 players) came from Sweden.

Sunday was arrival day for most of us flying or travelling in from various places in the world. We were greeted with nice, partly sunny weather and late afternoon we walked down the 18th on the Old course (always closed Sunday’s) to take in the wings of history. Maybe take the obligatory photo at Swilcan Bridge or outside the R&A clubhouse. We were too many to stay at the same hotel but we tried to meet up for dinner and Sunday a few of us had a nice evening at the Adamson.

Still good weather when we Monday morning travelled to The Golf House Club in Elie to play a 18 holes team stableford with both teams participating but also other BGCS member and US guests did join in. The Golf House Club was established in May 1875 and takes its name from the golf house, or clubhouse, that was begun in the same year and completed in 1877. The clubhouse has been steadily upgraded and is still in use. The Golf House Club is not the only club that plays at Elie but Earlsferry Thistle Golf Club (formed in 1875) and the Elie and Earlsferry Ladies golf club, formed 1884, also plays over the links at Elie.

From a moderate breeze the wind picked up during the morning and when we teed off it was a ‘wee’ breeze of +30mph coming straight into our face when playing our way down to the water. Elie is one of the few courses without par 5’s which made the course extremely long going out. It was more than once you had a long iron left to the green (on the third shot) on the par 4’s…… As if the wind wasn’t a sufficient challenge, the weather gods insisted on periodically dropping small downpours over us. Survival (with capital letters) was the theme of the day. I had the pleasure playing with Willie Tanner (most likely born and raised in wind / rain) and the very nice Wolfe brothers (most likely not borned and raised in wind/rain). We had a pleasant game despite all tribulations and Willie had amazing 37 points which together with my more normal 29 points (given the conditions) made us top in the two man stableford competition. What a wonderful course Elie is !! True pleasure!!

The European’s had a team meeting at Waldon House with information from Captain Nigel and vice Captain Jonas. Tie, bow tie and sweaters were handed out and if we were not to win, we would lose in style and well-dressed….. The evening ended with a few of us having dinner in The Open room at The Russel Hotel. Best food in town in my own opinion. A hidden gem!!

Tuesday a day off and we could do whatever we liked. A few tried to get on the Old Course (more or less impossible), some other played the New and Mikael and myself went to the practice ground to fine tune our game. Late afternoon it was flag raising and United States national anthem was played on trumpet by Rick Woeckener followed by cocktail party for the two teams (and the closest supporters). As usual at a british cocktail party some food was also served with the wines…. It was an early night for most of us as The Grail began Wednesday with foursomes on The New course. Originally there would be 18 players in each team but a few late cancellations in the US team meant that the match was to be played with 14 players each day.

Wednesday and the first day of the match started if not in total confusion so almost because there had been a misunderstanding regarding the starting times. Tee off was planned for 10pm but we were obviously booked from 09.20 so the players had to rush not to miss their starting time. Everyone made it in time but not everyone had the possibility to warm up but in the end it was equal for all. Perfect weather for golf with 12-13C and a moderate breeze. The New course was built in 1895 by Tom Morris and today plays at 6.362 yards and par 71. A long rather tight course that requires long and accurate driving. As always it was an even, but swinging, match that ended in a draw 3.5 – 3.5. The European players not taking part in the match played 18 holes at the New even though the undersigned arrived at the 1st tee one hour before my tee off time just to learn that the last ball went off 45 minutes earlier…… As Henrik Peyron did have problems with his Covid Certificate and only arrived in Scotland Wednesday morning I awaited his arrival and we played 18 holes in the afternoon. After that we had yet another nice dinner this time at Forgan’s.

Thursday. Four-balls. The Old Course!! Life is sometimes really good. Decent weather and a moderate breeze. A few showers but not much. It had been raining in the days before our arrival so the courses were played much longer than normal. Par is 72 on the Old and plays 6.387 yards from the blue tees. Yet another day with very good golf and tight matches but in the end Europe came out stronger and took a 2 points lead going into the singles. 4.5 — 2.5 on the day. Many good shots were played and many good scores recorded but best of them all Neil Gascoigne playing level par on his own ball. Impressive!! Now time to rest before the 14 singles on The Jubilee course Friday morning. A few of us made a return visit to dine at Russels and it was as good this time. Do you like dessert try their sticky toffee pudding……..

But we can’t leave the Old Course without mentioning a few things from the club’s history.

  • The course was establised in 1552 even though golf was played over the links much earlier.
  • In 1754, twenty-two noblemen, professors and landowners founded the Society of St Andrews golfers which later became the R&A.
  • The first Open at the Old Course was played 1873 and Tom Kidd won at 179. First prize £11…
  • In 1921 Bobby Jones, 19 years old made his first visit to The Open at the Old Course. During the third round he did hit 6the shots in the bunker at the short 11th hole before picking up his ball. He continued the round but did not hand in his scorecard. In 1927 he came back and won The Open at the Old Course wire to wire with a score of 285 (-7). He also won the Amateur in 1930 at the Old Course but later that year retired from competetive golf 28 years old……

Friday and 14 singles to be played at the Jubilee course. The course built in 1897 was originally intended for use by ladies and beginners……..????? With 6.424 yards slightly longer than the New but par 72 and it’s a good test of golf. Wider landing areas but a number of tricky and wonderful holes among the dunes. If we had been spared from rain and wind the first two days, the weather gods offered the exact opposite day 3……. Strong winds and rain sideways meant extra challenges for everyone and rainwear as well as umbrellas were necessary equipment for the day.

USA got off to a flying start and won 4 of the first 5 matches and had now turned the deficit by 8-6 to a lead 10-9. Europe, however countered and won three and shared two of the next five games to regain the lead with 13-11. When Neil Gascoigne beat Scott McAllister 2/1 Europe were sure to retain the Cup, Ben Burrows followed this up with a comfortable win and the final score was 15-13.

A very close match that could have gone both ways but this time Europe had the little extra that was needed to win. Celebrations started already in the clubhouse and then, if I remember correctly, lasted well into the night. For me personally it was a fantastic experience to be part of my first Grail match, in St Andrews, and also to be part of the winning team. It was also an incredible experience and great to meet many like-minded hickory golfers from both sides of the Atlantic. One thing is for sure, I will do my best to qualify for the team in 2023 if health and golf skill allows.

ff1b6ef1 80fd 43e1 98ba 5eb7036589b2

By the pen / Olle (Perch Golf and Travel)

Söndag 3 oktober 2021. Mulet, men behagligt golfväder med svag brist och plus femton. Som vanligt handlar det om foursome med stymie och Sunningdale. Det brukar locka till skratt, överraskningar och en match som varar ända fram till sista hålet. Banan som vanligt i fin form, men med provisoriska greener på sjunde och nionde på grund av ombyggnad av greenområdena. Grattis Rya – två bra hål som nu blir ännu vassare, vad man kan se!

Trots att Magnus Sunesson är med och toppar laget för HGH lyckas inte vikenspelarna denna gång, den åttonde i ordningen, behålla vandringspriset. Stort grattis igen till Rya som verkligen har utvecklats till en hickoryklubb av rang! Rya vann 2 matcher, HGH vann 1 match och 1 match slutade A/S.

 

Resultat

Anders Bergh/Bo Matson -
Palle Lundeberg/Per Levin -
Micke Martinsson/Dean Vikman -
Erik Johansson/David Johansson -
Bengt Gustafson/Micke Lindman 1/0
Richard Steinert/ Hans Hallén 1/0
Jonas Fack/Martin Mueller A/S
Magnus Sunesson/Stefan Kjell 1/2

Sedan starten 2014 har nu lagen varder tre vinster och två oavgjorda.

foursome rya vinst 2021 resultat

 

foursome rya vinst 2021 

Stående: D Vikman, P Lundeberg, M Lindman, D Johansson, A Bergh, B Matson J Fack, P Levin, E Johansson, M Martinsson, M Mueller, S Kjell, M Sunesson.

Sittande: R Steinert, H Hallén, B Gustafson

Rye GC2

Äntligen oktober, och med en pandemi som börjar släppa sitt grepp kommer vi, efter att ha tvingats stanna hemma 2020, återigen åka över till England och mäta våra krafter med övriga BGCS medlemmar på den underbara links banan i Rye. Liksom för två år sedan är 2021 ett Grail-år och match mot USA. Denna gången dock på hemmaplan och inte på vilken bana som helst utan matchen kommer att gå av stapeln på helig mark i St Andrews sista dagarna i oktober. ’Som vanligt’ är det många svenskar som kvalat in i laget och några tvingades därför välja bort English för att få plats i almanackan med The Grail. Trots det var vi ursprungligen 16 svenskar som hade anmält sig till mästerskapet men skador, sjukdomar och annat gjorde att antalet sjönk och till slut var vi 10 personer som åkte med till England.

Från HGH åkte Bengt G, Ulf J, Micke M, Jonas F, Stefan K samt undertecknad med. Per Salomonsson, Öijared hängde med från Kastrup och på Heathrow anslöt från de norra delarna av landet Jörgen Isberg, Erik Brändström och Mats Elmgart. Tidig start (03.45) blev det från Nordvästra Skåne för HGH’arna. Per och undertecknad anslöt på Kastrup vid 05.45 medan våra norrländska vänner flög direkt till Heathrow. Vi fick en härlig frukost i SAS-loungen där vi tom lyckades få in (och ut) Jagaeus helt gratis trots att vi fyllt vår kvot av gäster……

 

New Zealand GC

I år hade vi själva ordnat med spel före och efter mästerskapet då tävlingen på Wilderness i år spelades redan i juni. Med hjälp av Abborren Golf & Travel var vi inbokade på den lilla pärlan New Zealand GC. Flyget var 30 minuter tidigt, men denna tidsvinsten försvann snabbt i de långa köerna vid passkontrollen. Vi fick dock både bagage och hyrbilar snabbt och var på plats i god tid på banan och hann med både en macka och lite förfriskningar innan det var dags att ge sig ut och mäta våra krafter med bana och motståndare.

New Zealand ligger i grevskapet Surrey ca. 20 km sydväst från Heathrow och nås normalt på 25-30 minuter med bil. Klubben bildades 1895 och för er som undrar varför banan tog just detta namnet skall jag försöka göra en lång historia kort…..

Marken där banan ligger ägdes sedan 1815 av familjen King of Ockham som sedan andra halvan av 1600-talet var stora markägare i Surrey. En av ättlingarna i familjen, Henry King, bestämde sig efter sin pensionering från flottan att segla från Plymouth till Nya Zealand och fick med sig ett antal vänner och i mars 1841 ankom de till nordön där de etablerade ’staden’ New Plymouth. Henry slog sig ner här, byggde hus, annekterade mark och bestämde att detta skulle kallas för Brooklands vilket också var namnet på familjen King’s hus i Weybridge, Surrey. Hemma i Surrey gav familjen sedan (runt 1850) namnet New Zealand till några hus och ett stycke land som låg där dagens klubbhus ligger. När golfklubben sedan grundades tog klubben namnet New Zealand.

Banan ligger i ett underbart område med skog, ljung samt enorma rhodedendron buskar så vill ni åka hit så gör det i maj när banan är som vackrast men oavsett årstid är den värd ett besök. Par är 68 vilket kan få dig att tro att det är en kort och enkel bana men låt dig inte luras. Många långa och härliga par 4’or som slingrar sig fram genom ljungen (där ni helst inte skall befinna er…..). Vi fick slita för att ta oss runt från gul tee men Erik och Mats noterade klart anständiga resultat och var bäst individuellt. Erik och Jonas vann lagtävlingen.

Vi andra fick njuta av en härlig bana, sol, knappt någon vind och 17-18 grader samt det bästa sortiment vi någonsin sett på ett Halfway House…..Vi avslutade med en 3-rätters middag på klubben för att undvika ’rush hour’ i Londontrafiken innan vi ställde kosan mot Rye.

Om ni är i Surrey så ligger det ett antal fina banor inom 30-40 minuter från New Zealand bl.a. Sunningdale, Wentworth, Swinley Forest, Berkshire, Royal St Georges samt de tre W’na, Woking, West Hill, Worplesdon. Swinley Forest är min personliga favorit utlagd av Harry Colt 1909. Colt ligger också bakom ett antal av de andra banorna men även Herbert Fowler var flitigt anlitad här.

Lite förfriskningar, eftersnack med våra värdar och sedan blev det bil i 2 timmar till Rye där Bengan och undertecknad testade fartgränserna på M25. Vi var som vanligt inkvarterade hos Kathryn & Toby på The Windmill. Trots en lång dag tog vi en stärkande promenad på kvällen i Rye som avslutades på The Mermaid Inn (rebuilt 1420 står det på huset…).

 

Rye, GB vs Rest of The World

Torsdagen var det dags för match mellan GB and The Rest of The World med drygt 40 deltagare. Efter frukost blev det en promenad i Rye men sedan åkte vi direkt ut till banan för att värma upp och den sedvanliga Fish and Chips’n på Marino’s ströks ur programmet och det blev lunch på klubben istället. Uppvärmning på rangen (bollar fortfarande hårda som flinta) chippning/puttning och sedan var vi redo. Även idag hade vi riktigt bra väder, sol och en behaglig temperatur. Det hade kommit regn tidigt i veckan så banan var tyngre än normalt. Rest of the World stod för en imponerande stark insats och tom så bra att Nigel inte ens nämnde resultatet varken vid kvällens middag eller fredagens prisutdelning……Dagen avslutades med gemensam, och mycket trevlig middag på Webbes Fish Cafe för alla som varit med under dagen.

 

Rye, English Hickory Championship

Fredag och The Championship. Frukost, promenad i byn och sedan ut till banan för uppvärmning på range, övningsfält och puttinggreen. Ännu en fantastisk oktober-dag, blå himmer sol, nästan ingen vind och 17-18 grader C. Första start var 12.44 så relativt tidig lunch i klubbhuset som sköljdes ner med goda och näringsrika drycker. Maten har blivit bättre år från år och tom salladsbuffen består numera av färska och goda grönsaker. Julskinkan är självklart kvar för er som undrar.

Som vanligt spelade vi från vit tee, dock var par för dagen höjt från 68 till 71 vilket förbättrade scoren något (eller gjorde den mindre dålig..) men lång är banan oavsett vilket. En måttlig vind ställde inte till några problem men banan spelades ovanligt lång trots att den var i oerhört fint skick. Svårspelat och svårscorat är det oavsett vilket väder och vilken vind som råder.

I Scratch klassen så fick Matthew Holland se sig besegrad då inte ens han lyckades gå under 80. Ralph heter den nye vinnaren av Tony Hawkins Scratch Championship. Han gick runt på 76 slag men fick 2 plikt slag då han inte spelade i kavaj…… Trots detta var han slaget före Perry Somers på 79 och vår egen Mats på 80 slag. Mats var på väg att spela hem mästerskapet men en lite tyngre avslutning ställde till det för vår debutant. Fantastiskt bra gjort ändå och vi övriga som fick slita rejält för att få ihop en anständig score gladdes med Mats framgång (vi hade lagt ner mycket tid på att hjälpa och peppa Mats så det kändes som vi hade del i framgången…..)

The Founders Salvers och med den titeln English Hickory Champion gick i år till Britta Nolte på fina 38 poäng. Runner up var Jenny Hunt på 37 poäng. Officiella resultat har vi ännu inte fått från Nigel (i år heller..) men hoppas de dyker upp inom kort så att vi även kan komplettera med övrigas resultat. Vi vet att Nigel haft mycket att stå i så i år är han förlåten…….

Tävlingen avslutades med middag på The Mermaid Inn och förmodligen enligt gammal Engelsk tradition bjöds det på lite mat till vinerna som serverades. Prisutdelning och några trevliga och underhållande tal avslutade kvällen innan vi lite trötta drog oss hemåt för att ladda upp inför lördagen.

 

The Addington GC

På lördagen var det transport upp till The Addington som ligger i Croydon i södra (Greater) London. Inte så mycket trafik vilket Bengan utnyttjade och enkelt drog ifrån vår bil. Ett felaktigt vägval i slutet av firma Bengt/Ulf och klok guidning av Jonas gjorde dock att de ankom till banan 20 minuter efter oss…..

The Addington grundades 1913 och banan lades ut av JF Abercromby som var en ytterst kompetent spelare men med begränsade kunskaper i golfbane arkitektur. Han hade dock tidigare lag ut både Worplesdon och Coombe Hill så viss erfarenhet hade han. Addington är en hedbana i synnerligen kuperad terräng med mycket skog runt och på banan. Skogen har under åren tagit över stora delar av banan och ljungen har på många ställen försvunnit. Ifjol påbörjades därför ett stort renoverings projekt för att återställa banan till den ursprungliga layouten och tusentals träd har sågats ner och banan har öppnats upp och är idag betydligt mycket mer inbjudande än de gånger jag spelat här tidigare. Kommer att bli intressant att komm hit om något år igen när ljungen vuxit till sig.

Vi fick en trevlig presentation av sekretaren under lunchen då han berättade om bakgrunden till renoveringen samt hur långt man kommit. Intressant att jämföra ursprungliga ritningar och bilder över banan med hur det såg ut idag. Vi fick njuta av fish & chips innan vi gick ut för att spela i det fantastiska vädret. Vindstilla, blå himmel och sol samt 18C.

Bana ligger som sagt i ett underbart landskap. Mycket kuperad samt trots allt mycket ljung. Trots mycket regnande tidigare i veckan var den i mycket bra skick med behagligt snabba greener. Banan innehåller ett antal fantastiska par 3’or med 13e som det absolut bästa. Än en gång visade sig Mats på styva linan och var bäst ut samt totalt medan undertecknad råkade vinna sista 9….. I lagtävlingen stod Mats tillsammans med Stefan och Erik som segrare.

Vi skulle flyga hem tidigt söndag morgon från Heathrow så det blev övernattning i den lilla byn Ripley. Mitt favoritställe Broadway Barn var fullt så vi fick bo på Talbot Inn lite längre bort på gatan. Middag på kvällen på The Anchor som bjöd på en fantastisk måltid varvat med mycket skämt och skratt. The Anchor har en 1-stjärnig systerkrog i Ripley som heter The Clockhouse som också är värd ett besök.

Klockan 0700 rullade bilarna mot Heathrow med ett trots allt relativt piggt gäng och det blev frukost på flygplatsen innan hemfärd. Härliga och mycket trevliga dagar och nu ser vi fram mot The Grail och Welsh Hickory.

 

Vid pennan
Olle

Solen flödade över Viken Hickory Open 2021

Efter ett år av coronapandemi då tävlingen fick inställas kunde vi nu söndagen den 5 september 2021 åter spela vår populära tävling. När de första bollarna slogs ut på Vikens etta visade termometern strax under tio grader men i takt med solen steg temperaturen över linksen. Den tidiga morgonens stilla vind ökade gradvis till en laber bris från söder, vilket av många anses vara den mest fördelaktiga vindriktningen på banan. Utslagen får då en liten puff i ryggen på banans längsta hål, trean och sexan. Regnen föregående vecka och en något lägre inställning på greenklipparen bidrog till att banan var i så gott skick som kan fås på Viken.

I Open-klassen visade tävlingens enda pro Magnus Sunesson att takterna från de många åren på Europa-touren fortfarande sitter i. ”Oily” som han kallades på touren, smekte sig runt banan på två under par med hjälp av ett gammalt hickoryset som släktingar hade använt på den redan 1932 nedlagda golfbanan vid Citadellet i Landskrona. I samma boll gick Jonas Fack som spelade bra hela vägen, utom på två ställen där Vikens djupa bunkrar vägrade att släppa ifrån sig hans boll.

Bästa dam blev hemmaspelaren Lotte Mueller och vinnare av huvudtävlingen, som spelas med handicap, blev också en hemmaspelare, Niclas Anderek på ofattbara 56 netto. Vid sidan av en briljant insats kan detta också förklaras av att tävlingen spelades efter de traditionella handicapreglerna för hickoryspel, där stålhandicapen biffas på med ett antal slag.

Avslutningsvis höglästes några rader som den nyligen bortgångne Göran Zackrisson, hedersmedlem i Hickorysällskapet på Viken, skrev i boken ”Golfbanan i Viken” som sällskapet gav ut 2011. En varm applåd togs upp som tecken på att Zacke inte bara räknade banan i Viken som en av sina mest älskade bekantskaper, utan också var hickoryspelarnas bäste vän.


Resultat brutto
Magnus Sunesson 66 slag
David Johansson 68 slag
Henrik Peyron 72 slag

Resultat netto
Niclas Anderek 56 slag
Jerry Hultqvist 58 slag
Johan Lindh 61 slag
Joh. Karsberg 63 slag
Martin Mueller 63 slag
Jan Mueller 65 slag
Mikael Lindman 66 slag

Nyheter/arkiv