Hickory Goffers

of Helsingborg

Söndag 3 oktober 2021. Mulet, men behagligt golfväder med svag brist och plus femton. Som vanligt handlar det om foursome med stymie och Sunningdale. Det brukar locka till skratt, överraskningar och en match som varar ända fram till sista hålet. Banan som vanligt i fin form, men med provisoriska greener på sjunde och nionde på grund av ombyggnad av greenområdena. Grattis Rya – två bra hål som nu blir ännu vassare, vad man kan se!

Trots att Magnus Sunesson är med och toppar laget för HGH lyckas inte vikenspelarna denna gång, den åttonde i ordningen, behålla vandringspriset. Stort grattis igen till Rya som verkligen har utvecklats till en hickoryklubb av rang! Rya vann 2 matcher, HGH vann 1 match och 1 match slutade A/S.

 

Resultat

Anders Bergh/Bo Matson -
Palle Lundeberg/Per Levin -
Micke Martinsson/Dean Vikman -
Erik Johansson/David Johansson -
Bengt Gustafson/Micke Lindman 1/0
Richard Steinert/ Hans Hallén 1/0
Jonas Fack/Martin Mueller A/S
Magnus Sunesson/Stefan Kjell 1/2

Sedan starten 2014 har nu lagen varder tre vinster och två oavgjorda.

foursome rya vinst 2021 resultat

 

foursome rya vinst 2021 

Stående: D Vikman, P Lundeberg, M Lindman, D Johansson, A Bergh, B Matson J Fack, P Levin, E Johansson, M Martinsson, M Mueller, S Kjell, M Sunesson.

Sittande: R Steinert, H Hallén, B Gustafson

Solen flödade över Viken Hickory Open 2021

Efter ett år av coronapandemi då tävlingen fick inställas kunde vi nu söndagen den 5 september 2021 åter spela vår populära tävling. När de första bollarna slogs ut på Vikens etta visade termometern strax under tio grader men i takt med solen steg temperaturen över linksen. Den tidiga morgonens stilla vind ökade gradvis till en laber bris från söder, vilket av många anses vara den mest fördelaktiga vindriktningen på banan. Utslagen får då en liten puff i ryggen på banans längsta hål, trean och sexan. Regnen föregående vecka och en något lägre inställning på greenklipparen bidrog till att banan var i så gott skick som kan fås på Viken.

I Open-klassen visade tävlingens enda pro Magnus Sunesson att takterna från de många åren på Europa-touren fortfarande sitter i. ”Oily” som han kallades på touren, smekte sig runt banan på två under par med hjälp av ett gammalt hickoryset som släktingar hade använt på den redan 1932 nedlagda golfbanan vid Citadellet i Landskrona. I samma boll gick Jonas Fack som spelade bra hela vägen, utom på två ställen där Vikens djupa bunkrar vägrade att släppa ifrån sig hans boll.

Bästa dam blev hemmaspelaren Lotte Mueller och vinnare av huvudtävlingen, som spelas med handicap, blev också en hemmaspelare, Niclas Anderek på ofattbara 56 netto. Vid sidan av en briljant insats kan detta också förklaras av att tävlingen spelades efter de traditionella handicapreglerna för hickoryspel, där stålhandicapen biffas på med ett antal slag.

Avslutningsvis höglästes några rader som den nyligen bortgångne Göran Zackrisson, hedersmedlem i Hickorysällskapet på Viken, skrev i boken ”Golfbanan i Viken” som sällskapet gav ut 2011. En varm applåd togs upp som tecken på att Zacke inte bara räknade banan i Viken som en av sina mest älskade bekantskaper, utan också var hickoryspelarnas bäste vän.


Resultat brutto
Magnus Sunesson 66 slag
David Johansson 68 slag
Henrik Peyron 72 slag

Resultat netto
Niclas Anderek 56 slag
Jerry Hultqvist 58 slag
Johan Lindh 61 slag
Joh. Karsberg 63 slag
Martin Mueller 63 slag
Jan Mueller 65 slag
Mikael Lindman 66 slag

Han hade inbjudits för att berätta om sin nyutgivna bok och satt nu uppflugen på en hög stol på scenen ovanför publiken. Möjligen kände han sig inte riktigt hemma inför de hundratals nyfikna i Tivolihuset i Höganäs, van som han var vid att uppträda utan publik, bakom röd lampa ”sändning pågår” med ett headset på huvudet och en TV-skärm framför ögonen. Han satt länge tyst och började trevande, men kom snart in i sitt lågmälda berättande. Vi andades ut. För att det var Zacke, för att vi ville honom väl och för att vi såg fram mot en stund att trivas tillsammans med honom. Det bör ha varit någon gång i början av 2011 för vi i Hickory Goffers var i färd med att skriva boken ”Golfbanan i Viken” som publicerades i oktober, 2011.

När publiken hade lämnat dröjde ett par av oss Hickory Goffare kvar i lokalen och frågade Zacke om han kunde tänka sig att bli hedersmedlem i vårt hickorysällskap. ”Javisst”, sa han, ”en sådan utnämning kan man inte tacka nej till, det vore oartigt”. Men vi hade all anledning att tro att han genuint gillade vårt tilltag. För just Viken måste ha betytt mycket för honom med tanke på alla gånger som han nämnde banan i sina TV-sändningar. Vi hade också fått höra att han en gång om året brukade ta sig ned till Viken för att gå ett varv med barndomsvännen Sieurin (obekant förnamn) också han från Djursholm. Ett barnbarn till Astrid Liljenberg-Sieurin sannolikt, hon som ritade klubbhuset. Rakt nedstigande led i alla fall. Kanske någon som vet?

Hur som helst, så började många efter att ha hört Zacke på TV att se Viken med nya ögon. Det handlade inte längre om en något rufsig niohålare ute på landet, utan om en tvättäkta linksbana med en historia och personlighet utöver det vanliga.

Med all respekt för Anders Janson och hans research bakom boken ”Golf – den gröna sporten” är det ingen överdrift att påstå att det var Zacke som avtäckte, inte bara Vikenbanans själ, utan själva golfens själ för svenskarna, som fram till hans entré fått nöja sig med golfsportens ganska ytliga framtoning. Han trollband sin publik och kunde samtidigt dela med sig av sina djupa kunskaper om golfens historia. Han blev medlem i Royal & Ancient och fick därmed tillgång till dess omfattande golfbibliotek och blev då, om inte förr, medveten om de stora brittiska och amerikanska golfjournalisterna. Vissa av Zackes berömda citat var faktiskt inte egna påhitt utan hans välfunna översättningar av klassiska engelska och amerikanska golfreferat. Han hade öga för detaljerna och som kreatör förstod han att skapa kan vara att kopiera, finna nya sammanhang och göra dem tillgängliga för de många.

En gemensam nämnare för den tidiga svenska golfen var att den utövades av anglofiler och inte heller Zacke, med sin förankring i historien dolde sin förtjusning för det brittiska. Vid sidan av tweed, scones, clotted cream och ”a wee dram” lärde han oss att älska de brittiska, och framför allt de skotska linksklassikerna. För några år sedan återupptäcktes Askernish, en gammal övervuxen linksbana på den fingersmala ön South Uist i Yttre Hebriderna, så långt från all ära och redlighet man kan komma. Givetvis var Göran snabbt där för att själv bilda sig en uppfattning om denna bortglömda Old Tom Morris-design från 1891. Även Machrihanish, också den signerad Old Tom Morris på 1870-talet och tillgänglig först efter tre flygplansbyten, satte på ett tidigt stadium hans känslor i svallning. På bästa golfsändningstid talade han lågmält om dess kreativa design och landskapets havsdoftande atmosfär, något som i slutet av 1980-talet kom att locka några av oss nordsvästskånska links-lovers dit, till ett oslagbart golfäventyr, ofta i regn och storm. Genom att generöst dela med sig av sin erfarenhet lyfte Göran Zackrisson många svenska golfliv till en ny nivå.

En tid efter att han blivit hedersmedlem i Hickory Goffers frågade vi honom om han kunde bidra med något liten text om banan i den kommande boken ”Golfbanan i Viken”. (De två händelserna hade inget samband, det bara föll sig så).

”Bara ett par rader!” bad vi. ”Självklart” sa han och det han skrev blev en uppsats över ett helt uppslag. Ersättning? Absolut inte! Hans kapitel blev som vanligt unikt, vandrande mellan nu och då, och en av meningarna om vår bana i Viken satte sig särskilt djupt: ”En miljö där flärden aldrig får fäste.” Ju fler gånger man umgicks med hans texter, desto bättre blev de, precis som Machrihanish och andra riktigt bra golfbanor.

Även om vi inte lärde känna honom personligen, så blev Zacke vår vän och mentor. För att han alltid ställde upp, och för att han visade att det också inom golfen gäller att allt blir roligare om det kan avnjutas på ett djupare plan.

Göran Zackrisson blev den berättare som svensk golf så väl behövde.


Viken den 12 augusti, 2021

Hickory Goffers of Helsingborg/ genom Anders Engström

Tävlingen spelas som bogeytävling, 18 hål, en spelform var vanlig i golfens ungdom. Den spelas för vår del med sedvanlig hickoryhandicap där man får sina slag på de enskilda hålen i enlighet med scorekortets index.

Gör man sitt nettopar på hålet får man 0 poäng, ett under ger -1 poäng, ett över ger +1 poäng, osv. En runda på handicap ger alltså 0 i slutänden, medan en runda under handicap ger ett antal minuspoäng. Slutar man några slag över sin handicap slutar man följaktligen på pluspoäng.

Tävlingsledningen hjälper till med att räkna ut scoren, var inte orolig!

Nachspiel med prisutdelning i Enders trädgård!

Förutom att Ulf och Birgitta Ender har skänkt pokalen (en claret jug, som i British Open), så bjuder de efter rundan på drink med tilltugg hemma i sin trädgård (utomhus alltså , men under tak), där också prisutdelningen äger rum.

OBS! På grund av coronarestriktionerna, uppmanas alla att, efter att ha lämnat in scorekortet, ta sig till Enders trädgård utan att dröja sig kvar vid klubbhuset.

Att tänka på:

  1. Till prisutdelningen kommer du i golfkläderna. Klä dig varmt.
  2. Håll stilen. Inga kindpussar. Birgitta är primärvårdschef i Skåne.

Anmälan senast 16 september till tävlingsledningen, Hans Hallén, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller mobil nr 0707-550931

Vi räknar med att alla deltagare tar sig till prisutdelningen, men skulle du inte kunna, meddela samtidigt detta.

Matchen mot Lund 2021 – HGH behöll Långnäsan

På lördag morgonen den 31 juli 2021 samlades hickorylagen från Lund och Viken på verandan vid klubbstugan i Viken för att göra upp om årets Hickoryklubba, den gamla långnäsan som förärats det vinnande laget alltsedan 2008 då Klasarna Kvist och Ohlsson kom överens om att instifta en återkommande tävling mellan de båda hickorysällskapen. Efter ett par akademiska kvartar sladdade de sist anlända lundensarna in på parkeringen och tävlingen kunde ta sin början.

Lund representerades av klubbens pro, Klas Ohlsson, Mats Wernheden, Johan Quensel, Mats Gustavsson, Michael Stjärnfeldt, Truls Arestam, Bo Nilsson, samt inlånad från Örestad, Sten Rodenstam. För HGH spelade Jonas Fack, Martin Mueller, Jan Mueller, Ulf Jagaeus, Stefan Kjell, Bengt Gustafsson, Niklas Anderek och Mikael Lindman.

Tävlingen spelades open som bästboll, foursome och singlar, alla över nio hål med stymie och Sunningdale. Efter de sista dagarnas regnande var greenerna något långsammare än vanligt, annars var banan i gott sommarskick och vädret kunde ingen klaga på. Förutom ett par regndroppar vid start och lite mer ihållande strax efter att siste man kommit i mål, rådde högsommar med en laber bris från syd som hindrade en del drivar att passera diket på nian.

Hemmalaget angav tonen redan med den inledande bästbollen som vanns av HGH med 6-2. Därefter följde foursome med samma konstellationer, vilken hemmalaget åter vann med 6-2. De avslutande singlarna vanns av HGH med 10-4, totalt 22-8 till Hickory Goffers of Helsingborg. Önskemål från lundensarna om att nästa match spelas på Kungsmarken uppfattades av den kringsmygande reportern, men summa summarum var intrycket att samtliga var belåtna med dagen, inte minst den lekamliga spisen från Mor Cilla och Conditori Öresund. Tävlingen, eller eventet, s.m.s.*, leddes som vanligt med ackuratess av Claes Kvist, och de två gästande fågelhundarna övervakades med pondus av Kvistens Börje.

För att se vem som gjorde vad, se bilaga om resultaten.

Anmälda och resultat

Nyheter/arkiv